I Oripää finns roten till det goda – här börjar hela landskapets livsnerv
Oripää är för många något av en doldiskommun som ligger inklämd mellan Loimaa och Pöytis, och delvis dessutom Säkylä i och med att kommunen har en udda liten exklav i grannskapet Juvankoski.
Att vi kommit till Centerns tidigare partiordförande Annika Saarikkos födelsekommun står klart. Åkrar och odlingar dominerar det flacka landskapet, en och annan industrihall står insprängd mellan åkrarna. Här röstar man på Centern eller Sannfinländarna, vilket sex av tio Oripääbor också gjorde i senaste riksdagsval.
Du kan klicka på siffrorna på kartan och flytta på den för att få fram mera information om platserna.
Här börjar Aura å
Men politiken är inte det som intresserar ÅU:s reporter den här gången. Nu ska vi i stället ta oss till platsen där landskapets livsnerv, Aura å, börjar. Där ligger kärret Tuomistonsuo i åsområdet i Oripää – och en naturstig.
Mikael HeinrichsStigen börjar några kilometer nordost om centrum och blir samtidigt den första anhalten på orten. Redan på vägen dit passerar man flertalet växthus, där det främst odlas plantor och krukväxter. Själva naturstigen har en liten vägskylt och på den motsatta sidan av Kangastie finns en lämplig plats att parkera bilen.
Naturstigen är ungefär 1,5 kilometer lång och har tidigare haft spångar, men enligt en lapp vid den första informationstavlan har de tagits bort. Terrängen är ändå så pass lättframkomlig att det inte är ett problem. Några hundra meter längre fram syns en liten bäck och det är där urkällan till den å som ungefär 70 kilometer senare utmynnar i Slottsfjärden i Åbo hittas.
Mikael HeinrichsEtt par hundra meter längre fram kommer jag till Aura ås nordligaste bro, en relativt nybyggd skapelse i trä som tar mig över från ”täl pual jokke” till ”tois pual jokke” med tre raska steg.
Mitt enda sällskap ute i terrängen är en grävling som också tar sig över ”ån”, men skippar bron. Inga människor syns till, inte ens en enda bärplockare.
Naturstigen slutar ändå rätt abrupt med en laminerad lapp där det står ”polku päättyy”, men jag låter mig inte avskräckas, utan fortsätter vidare och kommer fram till någon sorts samlingsplats där man tydligt ser spår av människor. Det ligger skräp litet här och där – och en del glassplitter på marken innan man kommer till en tomtgräns och får lov att vända om.
Konstnärsateljé mitt i byn
”Orippää” som man säger på den lokala dialekten (med dubbelkonsonant, uttalas ungefär [Årip-pää]), är främst känd för sina prydnadsväxter och jordbruksproducenter, att Aura å får sin början här – och konstnären Viljo Syrjämä (1914–1976) som starkt förknippas med orten.
Mikael HeinrichsHan föddes i Paltamo i Kajanaland, men familjen flyttade till Oripää år 1928 och här kom han att bo fram till sin död. Huset han lät bygga som bostad och ateljé i början av 1950-talet, Villa Ville, är en av ortens kultursevärdheter.
Mikael HeinrichsDessvärre är det öppet endast på söndagar eller med förhandsbokning – vilket ÅU-reportern missade. Biblioteket som har hand om bokningarna visar sig dessutom stängt, så det blir endast att vandra runt på gårdsplanen den här gången.
Segelflygare och lantbruksmässa delar på flygplatsen
Norr om kyrkbyn ligger också ortens flygplats, som byggdes på 1930-talet. I dag används den främst av glidflygsentusiaster, men också av andra civilflygplan, konstflygare, modellplansentusiaster och fallskärmshoppare.
Det är Åbo flygklubb som har hand om flygplatsen, där det vart annat år ordnas en stor lantbruksmässa, Okra. Den ordnades i fjol somras och står nästa gång i tur först i juli 2025. Arrangemangen kring mässan ger ett välbehövligt klirr i kassan också för föreningen.
Mikael HeinrichsPå flygplatsen träffar jag Tapio Korpela, som sköter om flygplatsen och är sommargäst i den närbelägna stugbyn.
Flygklubben har omkring 500 medlemmar, men det är omkring 25–30 av dem som flyger regelbundet. Segelflygplansverksamheten sker i huvudsak här i Oripää medan klubbens motorflygplansverksamhet har Åbo flygplats som sin bas.
– Vi har verksamhet här varje dag och flygplatsen används också av försvarsindustrin då Patria övar här nu som då.
Mikael HeinrichsFlygplatsen skulle ha ännu mer aktivitet om det fanns tankningsmöjlighet, men just nu står man utan miljötillstånd för den biten. Området är ett värdefullt grundvattenområde och omkring 200 000 människor får sitt hushållsvatten från åsarna runtomkring.
Det tidigare tankningsområdet har rivits och just nu får man se till att hämta bränsle från ortens bensinstation. Flygbränsle tankas i Åbo eller i Tammerfors.
– Vi har full förståelse för de stränga kraven, men samtidigt är det på sin plats att påpeka att vi ser till att utnyttja varje droppe av bränslet, särskilt med dagens priser. Om man tänker på att uppemot 12 000 bilar parkerar här vart annat år under mässan, orsakar de garanterat mera utsläpp och oljeläckage än vår verksamhet, säger Korpela.
Spartansk inredning
Vi går mot en av hangarerna på området, där föreningen förvarar sina segelflygplan. Just i dag är det litet regnsjukt och åskan är på väg att dra in över Oripää, så planen står inpaketerade för att skydda dem från damm och pollen under tak.
Mikael Heinrichs– Det här planet är ett två personers segelflyg och det är ju rätt spartanskt. Här finns de obligatoriska sakerna med kompass, mekanisk variometer, höjdmätare och hastighetsmätare samt g-kraftsmätare, temperaturmätare och radio. Sedan en lagändring för tre år sedan är fallskärm inte längre obligatorisk i de här planen, men vår förening har som praxis att man ändå har fallskärmen med sig.
Tvåpersonersflyget väger omkring 450 kilogram, medan en enplatsare ligger kring 300 kg.
”Finast i landet”
Korpela fastnade för segelflygshobbyn efter att tidigare ha flugit med motorseglare kors och tvärs i Finland.
– Det var något slags eufori över att klara av att flyga långa sträckor, upp till fem timmar, utan motor som fick mig på kroken. Det är svårt att lägga fingret på exakt vad det är, känslan är svår att beskriva.
Starten sker antingen med ett bogserplan eller med vinschdragning, där en vajer (egentligen oftast pianotråd på omkring 4 millimeter) spänns upp längs med landningsbanan (1 400 meter) och segelflyget fästs i änden av tråden. Sedan drar vinschmaskinen i väg flygplanet och hakas automatiskt loss då det lyfter.
Mikael HeinrichsMed vinschningen kommer man upp till en höjd på 300–500 meter och kan samla mera höjd med hjälp av termik som bildas av varm luft som stiger uppåt, ofta under stackmoln som bildas under vackra sommardagar.
– Vinschdragningen är miljövänligare, tystare och mer ekonomisk än bogsering och vi använder oss just nu i huvudsak av den här metoden, inte minst på grund av att det är väldigt knepigt att tanka bogserplanen här i nuläget, säger Korpela.
För att gå segelflygningsutbildningen krävs 15 års ålder, men just nu är de yngsta aktiva medlemmarna i Åbo flygklubb kring 18 år. Korpela, själv 63 år, är bland de äldsta som fortfarande flyger aktivt i dag. För honom blir det i snitt 80 flygtimmar per år och han fungerar också som utbildare.
Mikael HeinrichsKlubben ordnar också uppvisningar och publika flygningar vid några enstaka tillfällen per år. Man förenar också nytta med nöje, då flygklubbens medlemmar utför spaningsflygningar där man bland annat försöker upptäcka skogsbränder.
– Vi hoppas förstås på flera aktiva medlemmar. Det behövs alltid flera händer och vi gör allt på talko. Vi servar planen själva, underhåller banorna och ser till att byggnaderna hålls i skick. Klubben har en egen stuga och några övernattningsstugor, men då det ordnas större evenemang är det ofta rätt så tätt med husvagnar på området.
– Den här flygplatsens största trumf är läget, vi ligger optimalt till med tanke på de stora städerna i södra Finland, Sverige och Estland. Vi uppbär ingen landningsavgift, vilket många andra klubbar gör.
Vad är bäst med Oripää?
– Förstås har vi den finaste flygplatsen i landet. Oripää i övrigt är en fin och lugn plats med rent dricksvatten, säger Korpela.
Prydnadsväxter i massor
Då jag kör in mot centrum syns inte många själar till. Det är folktomt på gatorna och endast några långtradare tar paus på den lokala bensinmacken. Stamkunderna på uteserveringen är inte sugna på att snacka med reportern den här gången.
Mikael HeinrichsJag viker in vid ett av växthusen, där företagaren Petra Repo tillsammans med sin man driver familjeföretaget Martin Tarha, grundat 1995. Det visar sig att företaget i fjol fick priset som årets blomsterodling i Finland av Handelsträdgårdsförbundet. Företaget odlar prydnadsväxter året om – och det är främst grossisthandel man sysslar med.
– Det finns många blomsterodlare i Oripää och jag vågar påstå att det sett till invånarantalet odlas mest prydnadsväxter i hela landet just här. Kommunen är väldigt företagarvänlig och det finns företag i alla storleksklasser och i flera branscher här. Det är små kretsar och alla hjälps åt då det behövs.
Hon rekommenderar Myllykylä badstrand om man vill ta sig ett dopp, frisbeegolfbanan med 24 hål och vintertid de mångsidiga skidspåren som aktiviteter.
Mikael Heinrichs– För odlarna är det antagligen de goda förbindelserna mot Åbo, Tammerfors och Helsingfors som är den största fördelen med orten. Vi har också ett aktivt föreningsliv och talkoandan är stark på orten.
– För mig är det bästa med Oripää det vackra landskapet och människorna som bor här. Naturen och samhället, helt enkelt.
Näst minst i landskapet
Oripää har enligt statistikcentralens förhandsuppgifter 1 309 invånare per den sista maj i år – varav ungefär hälften bor i kyrkbyn som är den enda tätorten i kommunen. Enligt befolkningsstatistiken per den 31 december i fjol bor det sex svenskspråkiga invånare i hela kommunen.
Arkiv/Mikael Heinrichs
Mikael HeinrichsOripää är efter Gustavs den minsta kommunen i Egentliga Finland då man ser till befolkningsantalet.
På bostadsförmedlingssajten oikotie.fi hittas just nu 11 hus eller lägenheter till salu i kommunen: prisgaffeln landar mellan 15 000 euro för en höghusetta på 35 kvadratmeter från 1977 till 207 000 euro för ett egnahemshus på 143 kvadrat från 2011. Tomtpriserna är förmånliga och ligger i snitt 1–2 euro per kvadratmeter.
Företagarvänligt med förmånliga tomter
Kommunvapnet – och kommunens reklamtavlor – pryds av ett hästhuvud (ori=hingst, pää=huvud, rätt logiskt egentligen), trots att det snarast är Ypäjä (drygt 40 kilometer västerut mot Forssa) som starkast förknippas med hästverksamhet i Finland.
Mikael HeinrichsDet är tf. kommundirektör Mika Virtanen, som egentligen är bildningschef i kommunen, som svarar på ÅU:s frågor om kommunen.
Önskar sig kommunen flera invånare – och hur lockar ni dem till er?
– Självklart önskar vi flera invånare. Vi lockar med lantliv: natur, lugn och ro, tystnad och fungerande närservice. Egnahemstomterna är stora och förmånliga. Oripää upplevs som en mycket företagarvänlig kommun och det är företagartätt här.
Med vilken slogan marknadsför ni er själva?
– ”Oripää – aina kannattaa yrittää!” Det blir ungefär ”Det lönar sig att försöka/vara företagare” på svenska, men sloganen går inte att översätta rakt av utan att den tappar litet av sin ursprungliga innebörd.
Vad måste man se eller uppleva i Oripää?
– Okra-mässan som ordnas vart annat år lockar uppemot 80 000 besökare samt konstnären Viljo Syrjämäs museiateljé.
Mikael HeinrichsDu hittar de övriga delarna i sommarserien här.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.