Natalie Skogman 28.07.2024 08:30

I vardagsrummet hemma hos Julia Lillqvist i Luolavuori sitter Caroline Haldin, Ellen Söderlund och Elin Hägglund. En gång i månaden sammanstrålar gänget för att diskutera böcker och litteratur.

På bordet framför dem hopar sig böcker och runt i rummet strövar två katter. Längs hela väggen bakom dem finns Julias personliga bibliotek. Där står både favoriter och olästa böcker fyndade på loppis och antikvariat på bokhyllan, som hennes pappa snickrat ihop.

– Man kan se böcker som viner och bokhyllan som vinkällaren. När man blir snål går man till sin vinkällare och öppnar upp en flaska vin. Flaskan har stått där och lagrats och i princip blivit bättre med tiden, precis som med de olästa böckerna jag har i min hylla, säger Julia.

Prolog

Det är snart tio år sedan den Åbobaserade klubben möttes för sin första bokklubbsträff. Första kapitlet i historien börjar när tre studiekamrater vid Åbo Akademi ville starta en bokklubb.

– Vi frågade runt bland vänner och bekanta som kunde vara intresserade och genom det kom klubben i gång, säger Caroline.

Tillsammans med Hanna Ylöstalo och Julia Lagerström grundade Caroline Åbokklubben. Kort därefter kom Ellen med och åren därpå anslöt sig också Elin och Julia till gruppen.

Alla fyra är inflyttade Åbobor från olika håll i landet. Beslutet att gå med i klubben uppstod ur en önskan om ett sammanhang och en social gemenskap i Åbo.

Natalie Skogman

Klubbens medlemmar har bytts ut under årens lopp, men i nuläget består den av 14 medlemmar.

– Emellanåt har jag haft svårt att koncentrera mig på läsandet. Det är mycket tack vare bokklubben som läslusten har kommit tillbaka. Jag tror inte att jag skulle ha kunnat hitta tillbaka till läsandet på något annat sätt, säger Julia.

Hur får man en bokklubb att överleva?

– Jag tror att det krävs drivande själar. Det behövs alltid åtminstone en som orkar dra, och den kan bytas ut emellanåt, säger Ellen.

Det är viktigt att inte ha alltför många medlemmar och att de som är med prioriterar bokklubben.

– Man kan inte bygga en bokklubb på personer som deltar endast när de har lust. Det sker så mycket i livet att du aldrig kommer ha tid om bokklubben ligger längst ner på prioriteringslistan, säger Julia.

– Vi som ännu är med i klubben är ju kvar eftersom vi tycker om att läsa böcker och sedan samtala om dem tillsammans. Grundintresset är där och det dör inte ut eftersom vi alltid vill ses på nytt och läsa mera, säger Caroline.

Den hemliga ingrediensen tror de ändå är faktumet att de känner varandra genom bokklubben.

Natalie Skogman

– Vi har skapat en helt ny gemenskap av många människor från olika håll. Dina närmsta vänner ser du oavsett, man behöver ingen anledning att träffas, säger Julia.

– I går berättade en vän att deras kompisgäng försökte starta en bokklubb och den dog ut. Jag tror det funkar för oss eftersom vi är sammanbundna av böckerna och läsandet, säger Ellen.

Klubbens medlemmar har sina rötter på olika håll, har studerat olika saker och verkar inom olika yrkesfält. Det är spridda livssituationer de befinner sig i och många har i dag familj och bebis hemma.

Åbokklubben består endast av kvinnor, och det är inte av en slump.

– Redan i början bestämde vi det eftersom vi upplevde att det skapade ett tryggt rum vari vi kunde läsa och prata om vad vi vill. Folk är inte rädda att säga sin åsikt. De känner sig bekväma och vågar vara sig själva här, säger Caroline.

Natalie Skogman

Fokuserar på läsupplevelsen

På Instagramkontot @abokklubben delar de med sig av sina läsupplevelser.

Där berättar de vilka böcker de läst samt vilket betyg de gett boken i medeltal på en skala från en till fem stjärnor. Självklart toppbetyg har gått till Toni Morrisons ”Älskade”, Shirley Jacksons ”Vi har alltid bott på slottet” och Jane Austens ”Stolthet och fördom”.

– I början diskuterade vi faktiskt kvaliteten på litteraturen. Vi var så pass ambitiösa och aktiva på Instagram att vi fick en del böcker gratis. Det började dock forma vad vi läste vilket var trist, säger Ellen.

– Vissa bokklubbar har som mål att växa, göra pengar på det och delta i paneler på litteraturfestivaler. Vi vill mest bara läsa och umgås, säger Julia.

Klubben försöker inte objektivt rangordna böcker. Idag fokuserar de främst på hur läsupplevelsen varit och inte huruvida en bok är bra eller dålig.

Visa detta inlägg på Instagram

Ett inlägg delat av åbokklubben (@abokklubben)

– Vi läser mycket olika böcker, det är både högt och lågt. Man måste inte förstå eller uppskatta någon viss typ av bok. Vi är ju inte några lässnobbar på det viset, eller det hoppas jag i alla fall inte att vi är, säger Julia och skrattar.

Att hoppa från en genre till en annan och varva tunga klassiker med något mera lättsamt är ett upplägg som uppskattas bland medlemmarna.

De skjuter inte ner någon genre eller värderar vissa typer av verk mera än andra. En del sorts böcker lär dock ändå inte komma med på deras lista av läselista, helt enkelt eftersom att de inte bidrar till någon desto mera diskussion.

– Förr läste vi mycket feministisk litteratur, men vi insåg att vi alltid höll med varandra och tyckte likadant så vi började blanda till det mera. Diskussionerna blir mycket mera intressanta när vi läser något man tror att man inte kommer att gilla, säger Ellen.

– Vi har konstaterat att efter en bokklubbsträff så tycker de flesta faktiskt bättre om boken. Under diskussionerna växer liksom boken på en.

Natalie Skogman

De väljer själva vilket språk de läser boken på och även i vilket format. En del gillar att lyssna på ljudböcker och andra att hålla i en fysisk bok, ibland i kombination. Eller så varierar det från bok till bok. Helst läser de ändå boken på dess originalspråk, så långt som det är möjligt.

– Det handlar mycket om tillgänglighet, på det här viset har alla möjlighet att få tag på boken. Det bidrar även till diskussionen eftersom språket och huruvida man läst eller lyssnat på en bok kan innebära att man fått olika uppfattning om ett och samma verk, säger Caroline.

Nästa bok på agendan är ”Utsökt kadaver” av Agustina Bazterrica.

Ett fungerande system

Många bokklubbar röstar om vad de ska läsa till näst, men Åbokklubben ger förslag och enas om en bok under träffen. Samtidigt bestämmer de när de ska ses nästa gång.

– Det är ett system vi märkt fungerar jättebra. De som deltar och är aktiva får också välja vad vi ska läsa och när vi ska ses. Det skulle vara ohållbart om alla fick ge sin röst, säger Caroline.

Natalie Skogman

Sällan är alla 14 med på en träff utan i allmänhet är de just omkring fem personer på plats. Någon gång har endast två av dem mötts.

– Om någon lämnar återbud så flyttar vi inte på träffen, då skulle de aldrig bli av. Vi träffas nästan alltid oberoende av hur många vi blir. Sällan är det fler som läser böckerna om man ger mera tid, har man inte hunnit läsa boken på en månad så kommer du oavsett inte läsa den, säger Julia.

– Ibland hinner man inte läsa boken på grund av livspussel, men man får absolut komma med på träffen ändå. Vi har väldigt låg tröskel på det viset, säger Caroline.

I dag är gänget inte enbart medlemmar i en bokklubb, utan också goda vänner som ses och hörs utanför klubben.

– För mig är det här, mitt Åbogäng, en viktig beståndsdel av mitt liv, säger Elin.

Natalie Skogman
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln