ÅU 10.03.2018 00:12

Minns du hur de gamla modemen lät?
En dov ton följt av korta snabba toner som lät som när man slår in numret på telefonen. Sen det rytmiska bruset. Där öppnades det; det världsomspännande vida nätet.
Jag minns så väl hur det fortsatte. Vårt modem tystnade och byttes ut mot bredband. Nu var vi ständigt uppkopplade och jag ägnade timmar åt Lunarstorm, åt patiens och åt att chatta på Msn.
När jag gick i gymnasiet kom Facebook. Med en envis skepsis höll jag mig i början borta och var förstås sist med att fatta vad som egentligen var grejen med hela saken. I maj i år har jag haft en Facebookprofil i nio år.
I flera år har jag väntat på att modeflugan ska gå över. Att vi ska lämna den som vi lämnade Lunarstorm, Berusad.org och Irq-galleria.
Istället har Facebook nästlat sig in i studielivet, privatlivet och arbetslivet och fungerar som en viktig plattform för många. Jag undrar fortfarande när flugan ska gå över.
På ett sätt verkar det redan ske.
Bland de yngre har användningen av Facebook stadigt dalat samtidigt som den vunnit terräng i de äldre segmenten. Särskilt bland kvinnor i medelåldern verkar användningen av Facebook fortfarande vara hög.
Allt fler företag och organisationer verkar också ha fattat att Facebook och Instagram är en tillgång om man vill synas. Facebook har rosats och risats genom åren.
Wow, tänkte säkert de flesta företag när man märkte att man helt gratis kunde lansera en egen “hemsida” och marknadsföra sina produkter.
Oj nej, tänkte nog säkert många när Facebooks algoritmer gick från att visa uppdateringar i realtid till att diktera vad du ser i ditt flöde och när du ser det.
I slutet av förra året fick den sociala nätverksjätten kritik av ingen mindre Sean Parker. Parker är en av grundarna till Facebook, men jobbar inte längre kvar.
Parker erkände att skaparna medvetet hade programmerat Facebook så att vi ständigt skulle lockas tillbaka att spendera timmar med att slösurfa. Man utnyttjade människans svagaste punkt; viljan att bli sedd och omtyckt.
Vi vet inte om det var det här uttalande från en av medlemmarna i Facebooks innersta krets eller något annat som fick Mark Zuckerberg några veckor senare att dyrt och heligt lova mer privat innehåll och mindre reklam i flödena för att vända den dalande användningen. Mer privat innehåll innebär färre inlägg från organisationer och företag.
I mitt jobb med kommunikation inom tredje sektorn funderar vi hela tiden på hur vi ska kunna nå och engagera en ny generation medlemmar. En stor tilltro sätts till sociala medier och man ser en stor potential i att samarbeta med digitala influencers, det vill säga bloggare, videobloggare och Instagrammare.
Jag tror att vi vinner nya medlemmar genom att vara en naturlig del av de ungas vardag.
En klok man sade en gång att vad som skiljer oss som vuxit in i sociala medier från de nya digitala generationerna är gränsen mellan det så kallade verkliga livet och det virtuella livet. För de nya generationerna är gränsen mellan livet på sociala medierna och livet i den verkliga världen ibland till och med omöjliga att skilja åt.
Å ena sidan har vi alltså en åldersgrupp som lever sitt liv lika mycket genom skärmen som genom verkliga fysiska världen. Å andra sidan har vi en åldersgrupp som känner sig utanför den nya utvecklingen och bannar sig över hur himla svårt det är att få tala med en människa i kontakten med myndigheter. Och så har vi oss, alla de mittemellan som står med ena foten i det digitala och ena foten i det analoga.
Vi ska inte kritisera de ungas verklighet uppe i det digitala molnen. Vi ska inte heller se ner på att en del föredrar papperstidning och gärna vill utföra myndighetsärenden över disk. Istället borde vi acceptera att det är här vi som samhälle är just nu. I gränslandet mellan det digital och analoga.
Andrea Södergård
Kommunikatör och samordnare

ÅU
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln