I den bästa av världar – Åbo är rikets hjärta
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Hell dig Finlands huvudstad. Den enda och ursprungliga. Åbo.
Rikets hjärta. Den skönaste och ljuvaste av finländska städer. Säte för kungar. Födelse- och levnadsort för legender. Genomströmmad av Aura å. Sprängfylld av vetenskapliga rön.
En blandning av enastående arkitektur och mänskliga byggnadsblundrar.
Kantad av Erstan och Skärgården. Världens största och mest ö-täta naturliga underverk av istida toppar och kummel. Ett himmelrike för kajaker, segelbåtar och andra fritidsfarkoster. En karg och spännande nationalpark, med sandstränder, solvarma klippor, tångdoftande havtornssnår, skränande fågelliv och underbara stilla sommarmorgnar i pastell.
Landets ledning finns numera någon annanstans, men det oaktat är Åbo bevisligen Finlands första (och bästa!) stad.
Själva den nationella identiteten är född och präglad i Åbo under adertonhundratalet. Här danades ju Snellman, Runeberg och Lönnrot. Varje år börjar ca femtusen unga en högre utbildning här, vid något av stadens två universitet och ytterligare fyra högskolor.
Varje år trivs omkring fyratusen internationella studenter i staden. Inalles är omkring 40.000 av stadens befolkning studenter. De pluggar på biblioteken, tumlar om i parkerna, drar runt i halare och livar upp staden. ”Sänd oss till framtiden!”, sjunger deras hjärtan, och bär framtiden. För många är Åbo framtiden.
Kunskap är elementärt. Kunskap är en förutsättning för god ekonomi och skapandet av arbetsplatser.
Men framför allt visar kunskapen oss frihetens möjlighet, och dess pris. Det krävs glödande hjärtan för att övervinna hinder och motstånd.
Friheten uppnås genom kamp. I världen härjar mörka makter som förslavar och förråder. Men i Åbo håller vi dem stången. En del korruption och en räcka misslyckade upphandlingar, enstaka våldsbrott då och då, men i det mesta ett tryggt och välordnat samhälle.
Ingen annanstans får du så mycket för så lite. Bostadspriserna är minst sagt överkomliga när man beaktar löne- och servicenivån. Restaurangutbudet är furstligt (och har varit det långt innan bekräftelsen kom i skepnaden av en Michelinstjärna).
Museerna dignar av pärlor, skatter och rika berättelser. Slottet, domkyrkan, biblioteken. Teatrarna. Världens första elektrifierade fotgängar-/cyklistfärja. Utebaden.
Här byggs de största och teknikmässigt mest imponerande kryssningsfartygen. Världsberömda låtar skrivs vid stränderna.
Rikets äldsta ännu utkommande tidning finns här. Den du håller i handen. Mycket av de bästa i litteraturväg manglas fram i någon undangömd vrå av staden.
Ryt från tak, trädtoppar och master: Åbo är vackert! Åbo är vårt! Här vill jag leva, här vill jag dö. Mellan hav och land, bland ek, asp och lönn. Med solen i ögonen och en smörstekt gärsfilé mellan tänderna (fångad tidigare i dag ute på Erstan).
När jag som tjugoåring återvände från en New York-resa hem till Åbo, kändes det som en liten by på landet. Jag hade inte fel.
I Åbo finns allt på gångavstånd, eller minst på cykelavstånd. Det är som att bo i en by på landet, men med storstadens alla fördelar och inga av dess nackdelar. Här behöver vi inte sitta trekvart i tunnelbana för att komma från punkt A till punkt B.
Här behöver inte vanliga lönearbetare betala sig sjuka och ändå bara ha råd med en frimärksstor etta ute i periferin. Här plockar folk (för det mesta) upp hundbajset efter sina älsklingar. Här slipper vi dragiga sekelskiftsfönster och avlopp som svämmar över och inte fungerar. Byråkratin är för det mesta smidig och väloljad. Så släng er i väggen New York, Paris, och Barcelona.
Tacka vet jag Åbo!
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.