Förflytta dig till innehållet

I början fanns Ryhti, sedan kom Rehti – coronaåren blev till slut för mycket för den anrika Pargasföreningen

Mikael Heinrichs
tre kvinnor och en man står vid en purpurröd flagga
På den gamla fanan syns den ursprungliga logotypen från tiden som Ryhti med årtalet 1913. Från vänster Margit Laakso, Mia Salokannel, Kirsti Määttä och Rauno Intovuori.

AIF-föreningen Rehti i Pargas (officiellt Voimistelu- ja urheiluseura Paraisten Rehti), som grundades 1937 har inte längre någon verksamhet. Huset på Rönnvägen 31 i Björkhagen är också till salu.

LÄS OCKSÅ

Trots att föreningen för de flesta främst är känd som en idrottsförening, hade man enligt tidens anda också en hel massa annan verksamhet förutom idrott.

Dam- och nöjessektionerna samt ungdomarnas pionjärverksamhet var också populära. Rehti hade verksamhet åtminstone inom brottning, gymnastik, kraftsport (tyngdlyftning), boxning, friidrott, skidåkning, volleyboll, korgboll och fotboll. Dessutom hade man en aktiv schackklubb och spelade bordtennis och ordnade bingokvällar.

Salokannel inledde satsningen i Rehti

Brottningen var en av de stora grenarna under föreningens tidiga år. Inte minst tack vare att man hade en tidigare brottare på FM-nivå i Seppo Allén som föreningens starke man. Inom lagsporterna hade Rehti representation i seriespel i fotbollen åtminstone i ÅU-cupen ännu på 1990-talet och inom volleybollen så långt fram i tiden som säsongen 2017–18.

Ungefär i samma tider tog boxningen igen fart, då bröderna Henri och Mikael Strömborg tillsammans med Mia Salokannel fick fart på verksamheten. År 2016 hade man som bäst ett trettiotal aktiva konditionsboxare som deltog i verksamheten.

Salokannel vann senare FM-guld i sin viktklass år 2019, dock som Turun Teräs representant. Men hennes målmedvetna boxningssatsning fick i alla fall sin början i Rehtis regi.

– Jag råkade av en slump se en annons i matbutiken om boxningen och beslöt mig för att gå med. Där började det i tiderna, säger Salokannel.

LÄS OCKSÅ

Valborgsmarscherna var självklart ett viktigt inslag hos AIF-föreningen. Paradflaggan var på den tiden en bekant syn i hedersvakten vid begravningsplatsen.

Senast då det egna huset blev klart år 1962 förankrades verksamheten starkt till Björkhagen med omnejd. Innan det hade man ordnat verksamhet bland annat i Folkets hus i Norrby (som förstördes i en eldsvåda) och i nedre våningen av skolbyggnaden i Björkhagen. På 1950- och 1960-talen ordnade föreningen också olika tillställningar i Björkhagens danspaviljong.

Huset var navet i verksamheten

Det egna huset gav ett uppsving och man började ordna evenemangen där i stället. I början av 1980-talet hyrde Pargas stad in sig i huset, då man ordnade skolundervisning för åk 1 och 2 i Rehtis hus.

Att fungera som tipsombud visade sig också vara ett lönsamt drag under 1970-talet. Då Lotto-spelet introducerades i december 1970, ökade tipsomsättningen enormt.

Tuula Laakso minns att hon gick med i Rehtis verksamhet som 15-årig friidrottare och redan några år senare var hon med i styrelsen som sekreterare. Hon hann också fungera som föreningens ordförande under ett år, men var i huvudsak aktiv inom dam- och nöjessektionerna.

– Under damsektionen verkade en handarbetsklubb, en gymnastikgrupp och vi ordnade med catering för olika tillställningar, berättar Kirsti Määttä.

Föreningens verksamhetsidé har genom åren varit att främja människors psykiska och fysiska välmående så förmånligt som möjligt.

Störst under 1970- och 1980-talen

en logotyp i blått, vitt och röttMikael Heinrichs
Logotyp. Föreningens logotyp syns på en tavla i husets gymnastiksal.

Från 1960-talet ända in på 1990-talet fungerade den politiskt färgade pionjärverksamheten riktad till barn och unga Rehti. Man ordnade flitigt med läger och olika jippon.

– Jag minns bland annat att vi hade olika uppgifter att lösa vid dammen i Björkhagen och att vi tältade på Norrbyholmen med Kurre Isaksson som ledare. Vi var åtminstone ett trettiotal unga som deltog, berättar Pirjo Varvi.

Som allra mest hade föreningen över 300 medlemmar under 1970- och 1980-talen, men särskilt i lagsporterna deltog också spelare som inte nödvändigtvis hade föreningens medlemskap i fickan.

I fotboll, korgboll och volleyboll höll representationslagen för det mesta till i landskapsserierna, men man hade också en aktiv juniorverksamhet.

– Jag minns mycket väl en D-juniormatch i fotboll som skulle spelas i Sagu, men laget hade ingen som kunde köra dem dit. Seppo Allén dök upp och fixade taxiskjuts åt oss grabbar och betalade den antagligen ur egen ficka. 13 killar trängde sig in i taxin och matchen kunde spelas, minns Tauno Lahtivuori.

Flera försök gjordes att få fart på verksamheten

Man har i flera repriser försökt få igång föreningens verksamhet genom att fördomsfritt introducera nya grenar och verksamheter.

Under åren 2015–2018 ordnades ännu språkklubbsverksamhet och Lavis-dansgymnastik under Riitta Lindroos ledning i Rehtis hus, men senast coronaåren 2020 och 2021 blev slutligen dödsstöten för verksamheten. De löpande kostnaderna tog inte paus, trots att man tvingade lägga hela verksamheten på is.

– Under de sista åren försökte vi ännu få in nya vindar i verksamheten. Lavis-dansgympan fortsätter nu under Riittas vakande öga på annat håll, summerar Solja Allén.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter