Förflytta dig till innehållet

I Biocitys källare simmar ÅA:s regnbågslaxar – men i sommar går experten på fisksjukdomar i pension

Johan Backas
Man vid fiskbassäng
På senare tid har Tom Wiklund skött om och matat fiskarna i bassängerna i Biocitys källare.

Akademilektor och laboratorieföreståndare Tom Wiklund går i pension från Åbo Akademi den 1 juli.

Det betyder eventuellt att Laboratoriet för akvatisk patobiologi (tidigare Parasitologiska Insitutet) läggs ned. Bakom det aningen krångliga namnet döljer sig forskning om fisksjukdomar.

Den senaste tiden har Wiklund i huvudsak varit ensam vid forskningsenheten, då antalet projektanställda doktorander och forskare för några år sedan kunde var sex.

– Visst är det synd om all den kunskap som funnits nu försvinner och inte får någon fortsättning. Vår forskning har fokuserats på sjukdomsframkallande virus och bakterier hos fisk. Dessa organismer påverkar också en stor del av allt liv, vilket man märkt under covid 19-epidemin. Och människan kommer alltid att ligga steget efter dessa organismer, på ett eller annat sätt, säger Wiklund.

12 fiskbassänger finns kvar

I Biocitys källare finns en fiskodling med tolv bassänger, som mest fanns det omkring 30 av dem. I bassängerna simmar regnbågslaxar i olika storlekar.

Laxarna anländer från odlingar i plastpåsar som kan rymma tusentals fiskyngel som väger cirka 0,1 gram styck. När de växer sig större ryms inte så många i bassängerna.

För tillfället är det kring 40 fiskar som simmar omkring i bassängerna, locket måste vara på annars hoppar de ut.

Myndigheterna ställer stora krav på djurförsöken och länsveterinären är på kontrollbesök med jämna mellanrum.

– Vi måste noggrant ange vilka prover som ska tas och hur mycket smärta djuren utsätts för innan djurförsökstillstånd beviljas.

Bakterier angrips av virus

En del av fiskarna utsätts för bakterier och sedan testas olika metoder för att motverka bakterierna.

Intressantast under karriären tycker Wiklund det har varit att forska i bakteriofagerna, i princip ett virus som infekterad fisk exponeras för som enbart angriper de bakterier som ska angripas.

– Faktum är att vi kommer att ha väldigt stora problem med resistenta bakterier om 10–20 år om inte användningen av antibiotika minskar avsevärt. Här kan bakteriofagerna spela en stor roll, faktiskt så säljs de för människobruk i apotek i till exempel Ryssland, säger Wiklund.

Wiklund och hans forskningsteam hittade för några år sedan en multiresistent fiskpatogen bakterie som stod emot alla sorters antibiotika som används inom fiskodlingen i Finland i dag.

För 50 år sedan forskade enheten i binnikemasken, genom att själva utsätta sig för den. Här visar Tom Wiklund en av maskarna som användes i forskningssyfte.

Laboratoriet för Akvatisk Patobiologi

Finska Vetenskaps-Societeten grundade i samband med sitt 125-årsjubileum år 1963 ett parasitologiskt institut, som lokaliserades till Åbo Akademi.
Forskning var till en början nästan helt fokuserad på den breda binnikemaskens (Diphyllobothrium latum) biologi, taxonomi och epidemiologi. Samtidigt som diphyllobothriosens betydelse som folksjukdom i Finland snabbt minskade blev fiskodlingen en snabbt expanderande näring och forskningen fokuserades alltmer på de sjukdomar som förekommer hos fisk.
Sambandet mellan vattendragens kvalitet och fiskens hälsotillstånd har det forskats mycket i de senaste decennierna.
2002 byttes namnet från Parasitologiska institutet till Laboratoriet för akvatisk patobiologi.
Forskningsenheten är en del av ämnet Miljö- och Marinbiologi vid ÅA.

Källa: åa.fi

Av allmänheten får Wiklund ofta frågor till exempel om varför fläckiga laxar stundvis hittas döda i Torne älv, och varför parasiter mer eller mindre ätit upp en fisk inifrån.

Svaren är vattenmögel som ser ut som svamp, och att fisken helt enkelt inte klarat av alla parasiter. Trots att fiskar och parasiter ofta lever i jämviktsförhållanden händer det att parasiterna blir för många.

– Det är oftast fiskar med försvagat immunsystem som drabbas av sjukdomar.

Trots att arbetet med fiskarna tar slut kommer inte Wiklunds förhållande till fiskarna att göra det.

– Jag fiskar mycket vid sommarstugan i Molpe söder om Vasa. Färsk fisk är den bästa maten man kan få. Jag föredrar nog vild självfångad fisk framom odlad. Abborre, gös och sik är mina favoriter.


Dekanus: Framtiden för enheten är osäker

Patrik Henelius, dekanus för fakulteten för vetenskaper och teknik vid Åbo Akademi, säger att framtiden för Laboratoriet för akvatisk patobiologi är oklar.

Mycket beror på vilken kompetens de personer som rekryteras besitter.

– Flera kommer att pensioneras inom ämnet miljö- och marinbiologi den närmaste tiden, det finns ingen automatik i att verksamheten fortsätter på samma sätt utan vi följer ämnets verksamhetsplan. Rekryteringarna kan inte heller utlysas för smalt, utan måste vara ganska breda.

Henelius säger att det är möjligt att verksamheten inom ämnet ändrar fokus, till viss del är det till och med önskvärt.

– Vetenskapen utvecklas hela tiden, vi strävar efter både kontinuitet och förnyande, vilket inte alltid är lätt.

Han påpekar att nyrekryteringar under coronaepidemin är utmanande då de nya i huset inte kan gå runt och bekanta sig med alla kolleger som vanligt.

– Och visst är det tråkigt att vi inte kan ordna program för de som går i pension också, säger Henelius.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter