Dan Lolax 26.04.2019 04:00

För kollektivtrafiken i Åbo har det senaste halvåret har varit ett bakslag som fått utvecklingen att stanna upp, till och med gå bakåt. Vetskapen om att riktningen borde vara den motsatta gör att slaget smärtar.
I förlängningen grusas förhoppningarna om ett bilfritt centrum.
Strax efter årsskiftet stod det klart att arbetet med parkeringen under Salutorget, som inleddes i fjol på hösten, minskat rejält på antalet busspassagerare.
Bussarnas tidtabeller och pålitlighet har påverkats negativt av att kollektivtrafiken styrts bort från Salutorget, till Trätorget och den besvärliga knutpunkten Slottsgatan-Auragatan.
Försenade bussar gör att folk väljer andra färdmedel. Regiontrafiken Fölis mål – att årligen utöka antalet passagerare med två procent – kommer på skam.
I fjol var man 900 000 passagerare från det målet, och den negativa trenden verkar hålla i sig. Det här innebär betydande ekonomiska förluster för Föli.
Den här störtdykningen var också en faktor när stadsstyrelsen i Åbo i tisdags beslöt att när arbetet med torgparkeringen är klart så ska bussarna återvända till torgkanten längs Auragatan, sannolikt 2021.
Alternativet var att göra Auragatan till en gågata.
Att göra Auragatan till gågata hade förutsatt att Brahegatan blir en permanent busstrafikled och att Aurabron stängs för privatbilism.
Det har visat sig att bilister i Åbo inte respekterar genomfartsförbudet på Slottsgatan, vilket leder till att trafiken grötar till sig. Att den smala Brahegatan redan är en flaskhals för bussarna bidrar ytterligare till problemet.
Om Aurabron inte viks åt busstrafiken enbart fortsätter problemet med opålitliga tidtabeller, som får ytterligare konsekvenser för Föli.
Men förslaget att stänga bron har inte majoritetens stöd bland partierna i Åbo. Därför återvänder bussarna till Auragatan längs Salutorget när torgparkeringen står klar.
Bägge faktorer – oviljan att stänga Aurabron och kollektivtrafikens svåra situation – är ett tecken på att privatbilismen sätter agendan i Åbo.
I fjol var politikerna, under Samlingspartiets ledning, snabba med att sänka förslaget om att också Dombron skulle göras bilfri.
Ett sådant beslut skulle ha gått stick i stäv torgparkeringsprojektet – infarten till parkeringshallen via Universitetsgatan är trots allt beroende av biltrafiken över Dombron.
Samma torgparkering har direkt andel i busstrafikens passagerarbortfall, ett bortfall som måste korrigeras på fotgängarnas och trivsamhetens bekostnad.
Det är nästan tragikomiskt att det var De grönas stadsstyrelsemedlem Jukka Vornanen som föreslog att Auragatan inte görs till gågata utan återgår till att vara knutpunkt för busstrafiken.
Torgparkeringen tvingar De gröna att väga en kollapsande kollektivtrafik mot lättrafiken, allt medan den politiska majoriteten går på tårna för att inte störa privatbilismen.
Också bilister lider av den grötiga trafiken i Åbo centrum. De gör så dels för att de inte respekterar genomfartsförbudet på Slottsgatan, dels för att staden försöker äta kakan och ha den kvar.
Det vill säga att det finns ambitiösa målsättningar för kollektivtrafiken och lättrafiken och för att skapa ett trivsamt centrum – dessa är led i Åbos centrumvision och klimatmål. Men det finns också en strävan att störa biltrafiken så lite som möjligt.
När politikerna dessutom har svårt att komma till skott i den stora kollektivtrafiksatsningen, alltså frågan om spårvägarna, kan man med fog påstå att det enda som avancerar i Åbo just nu är ett projekt som gynnar privatbilismen.
Avancerar, det vill säga, när arbetet inte står stilla på grund av riskerna som det orsakar.

Dan Lolax
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln