I 50 år har de tävlat i att springa baklänges och kasta bumerang
– Måste jag landa med fötterna?
– Du mäter från fel plats, lägg till fem centimeter!
– Oj, oj, oj Tomppa, två och trettiotre!
– Får man extra poäng för rullande?
Frågorna är många, svaren ännu fler då ett gäng herrar har samlats på Paavo Nurmistadion i Åbo. I dagarna två ska de tävla om – ja om vadå?
– Här är det äran som står på spel, lyder svaret bestämt.
Och det är inte resultatet som är viktigast – fast man skulle tro det – intygar en annan av deltagarna. Viktigast är reglerna.
– 90 procent av tiden går åt till att diskutera regler, 10 procent till själva utförandet.
– Det är så patetiskt, men alldeles underbart.
Maria ThölixHot rats grundades 1972 då ett gäng kompisar skulle anmäla sig till Kårens volleyturnering.
Föreningen uppkallades efter kompositören och gitarristen Frank Zappas lp med samma namn.
Till en början var föreningen verksam främst inom volleyboll, simning och bordtennis, men efter att många av medlemmarna utexaminerats från ÅA fortsatte verksamheten med årliga två dagars idrottstävlingar på de orter där medlemmarna bosatt sig i Finland och Sverige.
Under åren har man mötts i bland annat Pargas, Karis, Karleby, Vasa, Stockholm och Tavastehus.
Sju år i rad har man också lyckats klämma in en veckas träningsläger i Playa de las Americas på Teneriffa.
Efter en ofrivillig pandemipaus på tre år firar föreningen nu sitt 50-årsjubileum med jubileumsolympiad på den plats där den startade.
Tre regnskurar har utlovats den här dagen. Än så länge är det uppehåll, till och med skingras molnen en aning och några solstrålar tittar fram och värmer det höstfuktiga gräset på idrottsplanen.
Medan skolelever har ockuperat en del av planen håller sig herrarna på ena kortändan.
Huvudsakligen är olympiadprogrammet uppbyggt kring friidrott och dagen har inletts med kulstötning.
Sedan följer längdhopp och spjutkastning – bägge utan sats – samt ett maratonlopp på 400 meter och 30 meter baklängeslöpning.
Maria ThölixI dag, lördag väntar frisbee- och bumerangkastning, blåsrörsblåsning och volleybollsserve. Och så alltid en överraskningsgren.
Ett år var det backhoppning, där man skulle hoppa framåt en viss sträcka på en ölback.
Föreningens ordförande och eldsjäl Alf Rudin ordnade i sin tur andeutdrivning ett år. Under en vistelse i Australien kom han över ett föremål som genom att det snurras i luften frambringar ett vinande ljud.
– Det används av den aboriginska mannen för att driva iväg onda andar från hans hustru. Och det är nog antagligen enda gången man tävlat i den grenen här i Norden.
Maria Thölix50 år är en lång tid. Det är fascinerande att föreningen fortfarande lever, konstaterar Åbobon Tom Wiklund som står för arrangemangen på hemmaplan det här året.
– Men det är tack vare den där mannen, säger han och nickar mot Rudin.
Eftersom det är jubileumsår har fruarna den här gången fått följa med. Men på läktaren lyser hejarklacken med sin frånvaro.
– Inte orkar de komma och se på oss, de deltar i jubileumsmiddagen på lördag kväll istället.
Eftersom majoriteten av deltagarna är pensionärer pågår olympiaden fredag och lördag. På söndag brukar många ha en tendens att vara lite trötta så den dagen är i år vigd för frisbeegolf och frisk luft.
Maria ThölixDeltagarna är cirka 20 till antalet och i åldern 63 till 74 år.
Även om kampen om att få sitt namn ingraverat i den evigt vandrande råttpokalen är sann, är takten en annan i dag än då det begav sig. Att försträcka en sena är lätt hänt men hittills har man klarat sig undan större olyckor.
– Men jag har tänkt att föreningen borde skaffa en defibrillator, säger Tommy Ånäs.
– Ja, då skulle man kunna peppa sig inför sin tur med en liten chock, instämmer Kenneth Bergroth.
En av de yngre deltagarna är Hans Hasse Grönlund. Hemma i Sverige skryter han om föreningen och dess träffar.
– Här finns en så jädra schysst gemenskap, jag slås alltid av hur vänliga och välkommande alla är. Och så konstiga smeknamn alla har.
Maria ThölixJef, Ali, Perca, Rurre, Sturka, Olka, Kenkki och resten av gänget börjar bli varma i kläderna. Jackor och byxor flyger av och snacket blandas med skrattet.
– Som du märker så skrattar man om det går dåligt för någon annan, viskar Rudin.
Arrangören Tom Wiklund suckar. Det är utmanande att få alla deltagare samlade.
Lyder de inte?
– Inte det minsta. Det är helt hopplöst. Vi har en noggrant planerad tidtabell. Som aldrig håller.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.