Hur var vädret på 1800-talet på Kimitoön? Ta del av ÅU:s korrespondent Fanny Forsmans bevarade anteckningar!
Ur Sagalunds arkivFanny Forsman. Fotot är ur Sagalunds arkiv.
Fanny Forsman var ÅU:s korrespondent på Kimitoön 1880-1906. Hennes ”Kimito bref” handlade om stort och smått och var uppskattade och lästa.
Ulla Andersson har sammanställt en del av Forsmans anteckningar efter att de diskuterats under Hembygdsforskarna i Kimitobygdens träffar.
1.2 1884
”Hittills har isen på öfwerfartsstället mellan Lappdal och Rölax, ehuru dålig, dock varit möjlig att befara.”
18.12 1884
”Så länge det war möjligt att bråka sig igenom den tunna isen, fördes resande öfver wid Lappdal. Det hände derwid att isen blef för tjock att bråka sönder, och den resande måste lemna båten och till fots fortsätta färden på isen. En resenär lärer på en dylik wandring fått sig ett kallt bad, emedan den sköra isen brast under honom. ”
25.5 1885
”Den 20 hördes swag åska och den 21 på qwällen inträffade ett så häftigt åskwäder; att mången knappt någonsin upplefwat ett dylikt; de oupphörligt ljungande blixtarne woro i synnerhet förfärande praktfulla! Ovädret warade ungefär twenne timmar. De wäderwisa spådde att wi derefter skulle få wärme, och deras profetia besannades, ty sommaren kom i sjelfwa werket och wi ha nu sannskyldigt pingstwäder. En annan spådom är att då pingstdagen är wacker, man också har att motse en wacker sommar: måtte äfwen den gå i fullbordan!”
19.4 1886
”Den 16 plockades den första utslagna hwitsippan i en hage på prestgården, blåsippor hade redan någon wecka tidigare slagit ut. Den 18 framtittade redan ganska nyfiket de gröna spetsarne af mössöronen ur björkarnas knoppar: äfwen bladen på krusbärs och winbärsbuskar äro färdiga att spricka ut.
Gräset deremot har ej wisat synnerlig kraft att skjuta upp, men åkrarne deremot grönska lofwande.”
20.12 1886
”Hösten är nu till ända, och en bättre höst än denna hade man ej kunnat önska. Ännu förlidna wecka såg man dikas och plogas på fälten och kreaturen ha kunnat gå owanligt länge på bete, hwilket warit ganska lyckligt, då de flesta ha knappt om foder, ty afkastningen af ängarne war i år här allestädes klen. På wedförrådet har den blida hösten äfwen tagit långt mindre, än under wanligare förhållanden skett. Regn och dimmor, storm och hagel, mörka dagar och så solglimtar har december skänkt oss, men då man tager det onda med det goda, måste man dock opartiskt säga, att det goda warit öfwerwägande.”
3.4 1887
Den snö, som på wintern uteblef, kommer nu träget under ”gräsmånaden” och gör säkert mycket got åt den så länge torra och frusna jorden och de redan så gråbruna rågåkrarne; man måste således glädja sig öfwer att se jorden i den bländhwita, men i solskenet så snabbt upptöande skruden, som döljer den tidigaste wårens fulhet, fast man på grund af detta owanliga wintern hoppats på en owanligt tidig wår i år.
Wäglaget är ytterst dåligt. Färjbåten förmedlar samfärdseln mellan wår ö och Sagu. Ännu ligger isen wäl mångenstädes, men mycket skör sägs den wara och erfaret folk påstår med all säkerhet, att den skall sjunka under påskdagorne. Man motser längtansfullt att ångbåtsfarten skall taga sin början, ty kommunikationsförhållandena, sedan ångbåtarne sist besökte wåra kuster, ha wisserligen warit allt annat än hugesamma.”
19.12 1887
”Andra små märkeliga tilldragelser här äro, att en utslagen smörblomma ännu den 5 december plockades å Skarpböle egendom, att det blixtrade den 14 på morgonen och att thermometern samma dag på qwällen wisade 14 grader under noll, samt slutligen, att en mygga i dag sågs taga sig en dans öfwer snödrifwan – hwilket sistnämnda faktum säges bebåda fortfarande blida. Men en swala gör ingen sommar och antagligen icke heller en mygga.”
23.1 1890
”Farwäl således med gröna åkrar, swällande syrenknoppar och – blåsippor! Ja utslagna blåsippor plockades werkligen – så sagolikt det än låter – den 8 januari detta år på Toija Mommola gård i Kisko, så wäl i en skogsbacke som i trädgården, der sådana blifwit planterade.
20.4 1890
”Foglarne ha under dessa ruskiga dagar warit for dufna att sjunga mycket, men kråkan har oförtrutet, som en sannskyldig urwädersfogel, ropat sitt
sträfwa: ”Kraak!’ Lärkan war senfärdig och som i år först den 22, men andra wåreförbud ha i stället warit tidigare än de flesta år, blåsippor den 24 mars, bofinken den 26, sädesärlan den 5 april, fjärilar och torndyflar likaså. Den 8 april strök Lappdalsisen, den 9 hördes spofwen, den 11 gjorde Skärgården, den 12 Salo sina första turer hitåt och den 17 hittades de första hwitsipporna.”
30.5 1899
”En wår som denna kunna ej ens gamla personer minnas. Så owanligt är det att redan i maj se hela naturen i midsommarskrud. Denna owanliga wärme, i dag till och med 27 grader i skuggan, drifwer fram och utwecklar allt. Träden ha en sällsynt lummig grönska, aspar och ekar, som alltid äro sena af sig, ha redan fullt utvecklade blad. Äppelträden blomma owanligt rikt, likaledes
plommon- och körsbärsträd. Syrenerna hålla just på att slå ut och snart börjar ”hwita rönnen snöga. De första axen på rågenbrodden observerades den
26 maj.”
Läs mera här!
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.