Hur många vargar ska få leva i Finland? – rapport: mest inavel och genetiska sjukdomar i sydväst
Naturresursinstitutet har utarbetat en preliminär rapport som inventerar vargbeståndet. Den slutgiltiga rapporten publiceras nästa år.
Syftet med forskarnas arbete är att definiera en gynnsam skyddsnivå som ska trygga vargens fortbestånd i Finland.
Analysen görs på uppdrag av Jord- och skogsbruksministeriet och bygger på de krav som ställs i EU:s naturdirektiv. Utvärderingen görs med sex års intervaller.
— Vår preliminära rapport ger inga riktgivande siffror på vad skyddsnivån borde vara för det finska vargbeståndet eftersom jobbet ännu inte har slutförts, säger Katja Holmala, programdirektör på Naturresursinstitutet Luke.
Holmalas brasklapp är en sanning med modifikation. Det internationella forskningsteam som har inventerat det finska vargbeståndet har bland annat analyserat vargarnas genetiska mångfald.
I teamet ingår forskare från Finland, Sverige, Norge och USA.
— Om vi vill undvika en situation där vargarna drabbas av allt fler genetiska sjukdomar på grund av inavel så borde det finska vargbeståndet uppgå till cirka 500 individer, säger Jenni Harmoinen, forskare vid Luke.
Inavel i sydvästra Finland
Det är framför allt vargarna i de sydvästra och västra delarna av landet som prickas för inavel och genetiska sjukdomar.
Tack vare migrerande ryska vargar som rör sig över gränsen är vargbeståndet i de östra och norra delarna av landet genetiskt mer uppblandat.
— Vargbeståndets regionala utbredning har ökat de senaste åren. Vi har nu livskraftiga varggrupper i allt fler delar av landet än tidigare, bland annat i Österbotten, säger forskningsprofessor Ilpo Kojola på Luke.
Enligt Naturresursinstitutets senaste inventering i våras fanns det med 90 procents sannolikhet cirka 32–38 varggrupper i landet, vilket innebär att det för närvarande finns 279–321 vargar i Finland.
Forskarteamet har försökt balansera mellan kriterier som beaktar antalet vargar, demografiska faktorer, den potentiella livsmiljön, genetiska analyser och olika typer av riskbedömningar.
Mikael Nybacka/Vasabladet/SPTSamhälleligt beslut
— Det är i sista hand ett samhälleligt beslut hur många vargar vi ska ha efter att vi forskare är klara med alla referensvärden och parametrar, säger Samu Mäntyniemi, ledande forskare på Luke.
Han gläntar ändå på dörren till de prognoser som preciserar vad begreppet minsta nödvändiga populationsstorlek innebär för vargens del.
— Om det finns till exempel 27 varggrupper i landet löper den finska vargstammen en 10 procents risk att försvinna helt och hållet. Ju färre varggrupper, desto större risk för att vargen försvinner. Prognosen bygger på preliminära siffror, säger Mäntyniemi.
Forskarteamet beaktar endast ekologiska faktorer, inte vargens inverkan på människan eller de krav som höjs i riksdagen för att utöka jakten på varg.
— Vi tar inte ställning till jaktfrågan i detta skede eftersom forskningsarbetet ännu inte är slutfört, säger Sami Niemi, konsultativ tjänsteman på Jord- och skogsbruksministeriet.
Is i magen
Enligt Luke handlar det i själva verket om samhällets värderingar och hur stora risker man är villig att ta genom att utöka jakten. I värsta fall kan vargbeståndet minska drastiskt, varnar Naturresursinstitutet.
— Forskarna har visat gott tålamod. De har inte gett vika för politiska påtryckningar utan understryker att vi måste vänta på den slutgiltiga rapporten som publiceras om ett år, säger Tapani Veistola, tillförordnad verksamhetsledare på Finlands naturskyddsförbund.
Veistola välkomnar likaså Jord- och skogsbruksministeriets avvaktande linje i jaktfrågan.
— Vargens geografiska utbredning är ojämn. Det är ett mysterium varför den inte påträffas i Mellersta Finland. Bristen på varg i dessa delar av landet torde tyda på olaglig jakt, men det vet vi inte med säkerhet, säger Veistola.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.