Hur ersätter man dagligen 120 personer som inte finns?
Det är inte lätt att vara välfärdssamhälle i dag.
Fråga en ung person om han eller hon hellre vill bli influenser eller jobba inom äldreomsorgen, och bli inte besviken om många hellre vill driva ett förhoppningsvis framgångsrikt webbkoncept med sig själv i fokus än ta hand om gamla människor, ofta lite skruttiga och märkta av ett långt liv.
Hur vänder vi den här trenden?
Det är minsann inte lätt att vara den som jobbar inom äldreomsorgen, med ett jobb som är både fysiskt och psykiskt tungt och där det ofta handlar om sekunder och alltför korta besök.
Kanske har man sökt sig till branschen för att man vill hjälpa äldre och också för att man tycker om gamla människor.
Det blir inte speciellt mycket tid över för kvalitativt umgänge när bristen på personal är så gott som konstant.
Bara i Åbo saknades omkring 400 personer i mars i år i personalen vid äldreboendena.
Samtidigt saknades dagligen 120 personer i hemvårdspersonalen i Åbo.
Det knyter sig i magen då man ser siffrorna. Det säger sig självt att det inte går ihop. Ska de som är på jobb dagligen täcka upp för 120 personer som inte finns, men som det finns arbetsuppgifter för och ett stort behov av?
Stackars de äldre, som inte får den hjälp och det stöd som de har rätt till och som de framför allt behöver.
Stackars den personal som jobbar halvt ihjäl sig och ändå inte räcker till.
Det är inte heller lätt att vara tjänsteman inom äldreomsorgen och inte kunna göra så mycket mer än konstatera att det alla försök till trots inte finns personal att ta till.
– Till och med bemanningsföretagen har problem att hitta såväl nya arbetstagare som vikarier, skriver stadens tjänstemän till social- och hälsovårdsnämnden i Åbo som möts om några dagar.
Ett problem är helt enkelt att människor inte söker de lediga jobb som finns inom äldreomsorgen.
Inte heller sommarjobb inom äldreomsorgen intresserar.
När det gäller Åbo så har man inte lyckats hitta den personal som behövs trots upprepade ansökningsrundor.
Det är inte heller lätt att vara social- och hälsovårdspolitiker. I Åbo ska de folkvalda i veckan fatta beslut om att stänga till exempel intervallvården vid åtminstone två enheter i sommar. Det finns inte personal så att man skulle kunna hålla den öppen.
Hundra platser blir 25.
Den personal som vanligtvis jobbar inom intervallvården ska flyttas för att lappa semesterluckorna inom den äldreomsorg som bedrivs dygnet runt. Den kan man inte stänga ned.
Politikerna väntas också strama åt kriterierna för vem som ska få hemvård redan från och med början av maj.
Orsaken är den samma: Det finns inte tillräckligt med personal.
Intervallvård är för många närståendevårdare några dagar som innebär att man både kan och hinner andas igen.
Den tid då vårdtagaren tas om hand av andra betyder vila, möjlighet att ordna allt det som är omöjligt att få gjort då den andra kräver all ens uppmärksamhet och all ens energi, tid för lite återhämtning.
I Åbo blir det stopp för de här välbehövliga pauserna från och med slutet av maj till och med början av september.
För många närståendevårdare kommer det här att betyda en mycket tung sommar.
Det finländska välfärdssamhället har hamnat i en situation som ingen önskar.
De som behöver hjälp kan inte göra något åt att de har blivit gamla och skröpligare.
Många drar sig för att be om hjälp så länge det bara är möjligt och gärna också efter det.
De som jobbar inom äldreomsorgen kan inte klona sig också om de skulle vilja.
De kan inte jobba mer, de kan inte jobba längre än vad de gör. Också deras dygn har bara 24 timmar.
Tjänstemännen och politikerna befinner sig i en rävsax.
De kan inte trolla fram personal som inte finns.
De kan inte locka med förmåner som de inte har mandat att betala ut.
Så var finns lösningen?
I lönerna, måhända?
Fråga de kommunalt anställda som strejkade nyligen och som är beredda att strejka igen – och de har en lösning som åtminstone delvis kan bidra till att öka intresset för jobb inom offentliga sektorn.
Om fler i dag känner sig kallade att bli webbstjärnor än jobba inom vården så kan man inte längre hänvisa till att vård- och omsorgsbranschen bygger på kall och att det därmed inte behöver betalas så mycket lön för den typen av arbete.
Den tiden är ohjälpligt förbi.
Fråga personalen som jobbar inom till exempel hemvården vad de skulle göra annorlunda och hur de skulle vilja förbättra sin arbetssituation.
Fråga hur deras drömarbetsdag skulle se ut – eller ens hur en skälig arbetsdag skulle se ut – och ta tillvara deras erfarenheter.
Fråga de äldre som behöver vård och hjälp plus deras anhöriga hur situationen skulle kunna förbättras.
Om svaret på alla frågor är att det behövs mer personal, så måste följdfrågan vara: hur?
Och den frågan måste ställas tills det finns ett eller flera svar.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.