Hur då klassisk?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Slog upp huvudstadstidningens tisdagsnummer, läste frasen ”klassisk kristendom” i en rubrik. Formuleringen tillhör Päivi Räsänens rättsbiträde. Det är därför han anser att åtalet mot henne ska förkastas. För att hennes uppfattning och utsaga om vad som är synd baserar sig på klassisk kristendom.
Jag har växt upp i en trakt som fläckvis odlat en sträng religiositet, jag har hört en del om synd. När jag googlar ordkombinationen blir svaren delvis ett eko från då. Men situationen nu är en annan, World Wide Webb har öppnat möjligheten att göra KK till kampanj.
När domen faller om en och en halv månad ska det bli intressant att höra analysen och reaktionerna. Jag hade tänkt hålla avstånd till affären, på grund av djupa olustkänslor som minnen av ett hastigt besök i ett bibelstudium rörde upp, men nu är jag väckt.
Min professor i religionsvetenskap (som många lite slarvigt blandar ihop med teologi) sa en gång att det inte finns kristendom (och så nämnde han ytterligare ett par andra världsreligioner), men kristna av olika schatteringar (och andra slags religiösa anhängare lika olika). Vilket skulle bevisas, tänker jag när jag ser bilden av demonstranterna som slutit upp för Räsänens (eller sin och eller de ultrakonservativa värderingarnas) sak.
Men termen klassisk lämnar mig inte i fred. Den används på ganska spännande och egendomliga sätt och långt ifrån antiken, som länge hade den största inteckningen i begreppet. Klassisk salmiak har jag hört talas om, då avsågs de salta pastillerna som har formen av en romb.
Klassisk stil – då är det skidåkning. Om man talar från finländsk horisont. En sökning ger två svar kring det, den övriga listan i kombination med klassisk(t) innehåller denna dag sånt som betingning, musik, julsånger, sagor, hörnpelare, julbord, lunchställe, liberalt parti, badrum, kök, julpynt.
Man kan bli bekymrad över julens stora närvaro, å andra sidan beskriver den vår förståelse av klassiskt som något som har med tradition att göra. Klassiskt julbord är samma som traditionellt julbord – innehåller rätter som är goda och andra man inte vill inmundiga. Som fenomen och helhet uppskattat.
Ett klassiskt liberalt parti finns, men inte i vårt land. Dess program är formulerat ganska fritt och vagt (i motsats till hur klassisk kristendom definieras) kring den enskildas rättighet att slippa direktiv från högre ort och själv utforma sitt liv och sin framgång. De har aldrig lyckats komma in i Sveriges riksdag.
Hörnpelare, klassiska. Där är det första gången vi återknyter till antiken, till dess arkitektur. Men annars brukas klassisk i dag mest i betydelsen bra och hållbart (om kök), mest förekommande (inställning på skärmen), fint märke (om dyra hörlurar).
Man såsar runt med klassiskt ganska fritt i dag. Och ”klassiker” betyder inte längre främst en roman av Dostojevskij som man har i hyllan och kanske har läst. Klassisk bildning är för nördar. Klassiska språk, vet nån längre vilka som räknas dit? Typisk frågesportfråga, högsta nivå, nära konfettin och miljonvinsten.
Klassiskt utseende. Använt om kvinnor, mest som en trist avsaknad. Men dag får man skänka klassiskt utseende till vad som helst. Till exempel ett skärbräde, jag har bevis på det.
Användningen visar hur diskussion och beskrivning i dag utan betänkligheter råddar ihop nivåer. Ibland avsiktligt och med ett uttänkt mål. Ibland harmlöst. Kan vara roligare att äta klassisk pyttipanna än bara pyttipanna.
Man kan peta in ”klassisk” som epitet på allting och reta (klassisk) gallfeber på folk. Men ens plikt när nån använder ”klassisk” som lömsk språngbräda är att genast ställa frågan: Hur då klassisk?
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.