Carina Holm 15.02.2020 05:06

Vid julen fick hemlösheten i Åbo nationell synlighet, då tre fall uppmärksammades i flera medier.
En av dem var en man kring de femtio, med en doktorsexamen i statsvetenskap och krossade drömmar om såväl en militär karriär som en forskarbana.
Han hade varit hemlös i nästan ett och ett halvt år och sovit utomhus utan tak över huvudet också i minus 17 graders kyla.
Han var inte drogmissbrukare och undvek alkohol, motionerade varje dag, skrev mycket, använde flitigt biblioteket och dess datorer.
Han säger sig ha stått i både stadens och församlingens bostadsköer, utan resultat.
En bostad på privata marknaden hade han inte råd med.
– Ingen borde tvingas hamna i den här situationen. Jag kan inte rekommendera bostadslöshet för någon, sade han i Ilta-lehti (22.12.2019).
När man läser hans historia väcks frågan: hur är det möjligt?
Hur är det möjligt att inte ens en hög utbildning är ett skydd? Hur är det möjligt att en människa som både läser mycket och kan använda datorer inte når den hjälp samhället borde kunna erbjuda?
Hur är det möjligt att välfärdsstatens skyddsnät är så glest att det går att falla mellan maskorna och befinna sig i utanför dem i flera år?
Frågan blir ännu svårare att besvara när det gäller ett av de andra fallen som nyligen har uppmärksammats i Åbo.
Frälsningsarméns frivilliga hittade en annan man, som har levt i Åboskogarna sedan 1990-talet.
Det är i nästan trettio år.
Han blev arbetslös, fick betalningsanmärkningar och blev vräkt i samband med den ekonomiska depressionen.
Någon hade sagt att han aldrig mer skulle få en bostad, och han tog det på orden.
Sedan dess har han levt i skogen, tills han nu nyligen fick hjälp med en bostad via Frälsningsarméns stödboende Patas, som ÅU skriver om.
Han har sagt att han trodde att det inte fanns hjälp att få.
Hur är det möjligt att en människa kan leva i Åboskogarna i trettio år och bli hittad först vid årsskiftet 2019–2020?
Hur kan en människa bara försvinna ur samhället utan att någon slår larm, och leva i en parallell verklighet i så många år?
Vi får ett individuellt personnummer redan när vi föds och också ett barn som behöver ett pass måste lämna sina fingeravtryck.
Vi registreras och kontrolleras på fler sätt än vad vi alltid själva förstår – och ändå är det tydligen möjligt att leva utanför det etablerade samhället.
Det är ofattbart.
Det är också ofattbart att det går att leva, eller ens överleva så.
Senast i fjol var vintern mycket kall, med temperaturer ner till minus 20 i långa perioder.
Hur klarar man sig?
Hur får man mat och vatten, var tvättar man sig och sina kläder? Hur håller man sig torr när det ösregnar dagar i sträck?
Hur håller man sig varm?
Samtidigt kan vi slå fast att ingen borde behöva leva så. Inte i Finland, inte år 2020.
Mycket oroväckande är dock att mannen har talat om sina grannar i skogen. Han känner till andra, som också lever utanför samhället, utan att få det stöd som var och en har rätt till.
När frivilliga har fått tips och letat efter hemlösa i Åboskogarna nyligen, också efter jul, har de hittat fler nya fall, fler hemlösa som lever utanför samhället.
Eija Rouvali, som är verksamhetsledare för Frälsningsarméns stödboendeenhet Patas, säger att hon efter den senaste tidens händelser inte tror att det finns någon frivillig hemlöshet.
Inte ens i de fall, där hjälpen avvisas när den väl erbjuds.
Efter tiotals år kan ett erbjudande om hjälp låta alltför bra för att man ska kunna ta det på allvar.
Kanske man så länge har varit tvungen att klara sig helt själv att man inte förstår att det är en utsträckt hand man ser.
Men frågan återstår:
Hur är det möjligt att människor i Åbo vid årsskiftet 2019–2020 inte ser någon annan utväg än att leva i skogen, under bar himmel, året runt, i flera års tid?
Hemlösheten brukar traditionellt uppmärksammas varje år i oktober i samband med det nationella evenemanget De bostadslösas natt.
I samband med evenemanget i fjol uppskattade socialarbetare vid Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet att åtminstone 550 människor i Åbotrakten hemlösa. Av dem beräknades omkring 100 vara kvinnor.
Men den som har levt i skogen i nästan trettio år finns inte med i någon statistik.
Det är mycket som väcker både oro och frågor i och med de aktuella faller av hemlöshet.
Vi talar trots allt om Finland år 2020.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln