Hur är det att vara lokalpolitiker? I dag kräver jobbet alltmer, menar Finlands kommunförbund

”Jag använder inte någon kommunal service.”
Så låter det alltid nu och då när folk svarar på enkäter, berättar Marianne Pekola-Sjöblom,forskningschef på Finlands kommunförbund.
Pekola-Sjöblom tycker inte det är alltför konstigt att det råder en utbredd okunskap om kommunalpolitik. Inför varje val förs diskussioner ofta på riksnivå, i tv-soffor och de stora tidningarna.
Frågor om rikspolitik, och till och med internationella frågor, blandas in i diskussionen. Det kan bli missvisande och förvirrande för väljare.
Men trots att kommunalval förs i hela landet, handlar det inte om ett val, menar Pekola-Sjöblom.
– Egentligen är det 293 olika val. Partierna funkar på olika sätt i olika kommuner, och när man röstar i kommunalval, väljer man endast hur servicen och verksamheten i den egna kommunen ska skötas.
Men undantag för några stora, övergripande frågor som är gemensamma för så gott som alla, är det därför viktigt att zooma in på sin egen hemkommun och politiken som förs där – på den lokala nivån.

Det finns en viss poäng med den långsamma kommunala beslutfattarprocessen. Den ska hindra att snabba, ogenomtänkta beslut fattas.
Linda Grönqvist, Finlands kommunförbund
Utbrändhet bland fritidspolitiker
Kommunerna skiljer sig på flera punkter, men något har de gemenast. Jobbet som förtroendevald har blivit mer tidskrävande överallt, på grund av ändringar i ekonomin och befolkningsstrukturer, visar en undersökning av kommunförbundet.
Därför har alltfler kommuner och städer gått in för en ledarskapsmodell där politikerna jobbar på heltid.
– Finlands kommunalpolitik bygger långt på fritidspolitik, det vill säga de förtroendevalda sköter kommunens ärenden några timmar i veckan vid sidan av sitt vanliga jobb. På så vis skiljer vi oss markant från andra länder.
I de 22 kommuner som just nu har hel- eller deltidspolitiker, har 6 kommuner borgmästarmodellen i bruk. Genom att vara anställda ges politikerna en bättre möjlighet att fokusera på de krävande kommunalfrågorna, säger Pekola-Sjöblom.
– Särskilt i stora städer tar jobbet tid. En del blir utbrända och orkar inte sätta sig in i frågorna och engagera sig. Det pratas mycket om tjänstemäns välmående. Vi borde också prata om välmående bland förtroendevalda.

Man ska inte behöva vara proffs för att ställa upp
Åbo är en av de städer som länge använt sig av heltidsmodellen, bland annat för styrelseordföranden.
I andra städer, som Jyväskylä, är styrelseordföranden deltidspolitiker. Skiljelinjen går inte nödvändigtvis mellan små och stora kommuner och städer, men Pekola-Sjöblom tror ändå att trenden i de större städerna går mot avlönade politiker.
Linda Grönqvist, tf direktör för svenska enheten vid kommunförbundet, hoppas det här inte avskräcker ”vanliga” medborgare från att ställa upp i val.
– Man ska inte vara tvungen att identifiera sig som proffspolitiker för att påverka på det lokala planet. Representativ demokrati ska spegla samhället.
Representativ demokrati?
Det här betyder bland annat att hälften av de förtroendevalda borde vara kvinnor.
Tyvärr ser det inte närapå ut så i alla kommuner – trots att andelen kvinnor i kommunalpolitiken överlag stigit längs åren.
Ojämnast är könsfördelningen i kommuner med under 50 000 invånare. I större kommuner med över 100 000 invånare är det nästan 50-50.
Enligt kommunförbundets uppgifter är dock äldre, högutbildade män fortfarande överrepresenterade bland både de som kandiderar och de som väljs in.
Kvinnor i kommunalpolitiken
- Andelen kvinnor i kommunfullmäktige i Finland har ökat under de senaste årtiondena
- År 1968 var andelen kvinnor i landets kommuner 10,7 % – år 2017 var andelen 39 %, den största andelen någonsin
- Under valet 2017 var andelen kvinnor som kandiderade något högre än andelen som kom in: 39,9 %
- I 26 kommuner utgjorde andelen kvinnliga ledamöter över hälften av fullmäktige
- I Enare och Outokumpu var andelen högst: 59,3 %
- Bland de övriga 26 kommunerna fanns Esbo (56 %), Vasa (52,5 %), Korsnäs (52,4 %), Ingå (51,9 %), S:t Karins (51 %) och Lahtis (50,8 %)
- I hela 23 kommuner utgjorde de kvinnliga ledamöterna under 25 % av fullmäktige
- Bland de mest mansdominerade kommunerna placerade sig Sagu och Kimitoön nära mitten, med 19 respektive 22,2 % invalda kvinnor
- Bland partierna hade De gröna flest invalda kvinnor (67,8 %), följt av Kristdemokraterna och SDP
- Sannfinländarna hade den lägsta andelen kvinnliga ledamöter: 21,8 %
Källor: Finlands kommunförbund / Justitieministeriets uppgifter 12.4.2017, Statistikcentral, JM: www.val.fi,

Trumpism och ökad okunskap har lett till hårt debattklimat
Kvinnor i politiken utsätts också oftare för trakasserier än män.
Under det senaste valet bubblade det dåliga debattklimatet redan vid ytan. Då handlade det mest om konkreta beslutsfrågor, som de om vindkraft.
Det pratas mycket om tjänstemäns välmående. Vi borde också prata om välmående bland förtroendevalda.
Marianne Pekola-Sjöblom, Finlands kommunförbund
På bara fyra år har sociala mediekanaler vuxit okontrollerat, och populismen har också ökat. Nu råder en försvagad samhällskunskap, djupgående splittringar – lite Trumpism, säger Siv Sandberg, samhällsforskare vid ÅA, som tillsammans med kommunförbundet utfört undersökningen.
Och den försämrade debatten förs både utanför och inom politiken.
– Folk som inte förstår hur politik funkar, och varför det går så långsamt, väljs in. Sedan blir de frustrerade och slår näven i bordet när de inte genast får som de vill, säger Sandberg.
Linda Grönqvist tillägger:
– Det finns en viss poäng med den kommunala beslutfattarprocessen. Den ska hindra att snabba, ogenomtänkta beslut fattas.
En del har intrycket av att de som enskilda politiker kan göra allt själva, menar Sandberg.
– Emellertid är det ett jättestort kollektivt maskineri.

”Invånarna måste engageras också mellan valen”
Trots att kommunalpolitik inte ska likställas med politik på riksnivå, finns det några viktiga frågor som sammanbinder de två: miljön, och den redan långt utdragna social- och hälsovårdsreformen.
Ett tredje övergripande tema för alla kommuner borde enligt Grönqvist vara fokus på kommunens unika särdrag.
– Vad man kan utveckla inom sin kommun är beroende av de styrkor som finns där, till exempel företagsamhet eller turism. Varje kommun borde fundera på den egna identiteten.
För det här krävs en växelverkan mellan fullmäktige och invånarna, säger Pekola-Sjöblom.
– I en representativ demokrati är det här mycket viktigt. Invånarna måste engageras också mellan valen, annars klarar sig ett samhälle inte.
Det här är dagens melodi, och framtidens, menar hon.

Olika ledarskapsmodeller
Under den här valperioden väljer 8 kommuner en borgmästare:
Tammerfors, Birkala, Helsingfors, Tusby, Kärkölä och Puolango har haft en borgmästare sedan några år
Det här året ska också Åbo och Lahtis ta i bruk borgmästarmodellen
Modellen har diskuterats i flera andra städer/kommuner, bland annat i Uleåborg och Esbo
I 4 städer/kommuner är styrelseordföranden anställd på heltid: Åbo, Lahtis, Uleåborg och Rovaniemi
I 10 kommuner är styrelseordföranden anställd som deltidspolitiker
”Jag använder ingen kommunal service”, sade förra killen, som
klagade, att trottoarerna är dåligt plogade och osandade…