Kristoffer Nöjd 20.06.2023 16:50

Vid 18.15-tiden i fredags var Maria Taynard på promenad med sin vita herdehund Ami i Lappvik i Hangö. Vid tågrälsen söder om begravningsplatsen såg hon något som rörde sig i den skuggiga skogen nedanom kapellet. Hon trodde först att det var en människa, sedan en älg. Men när djuret kom ut ur skogen och lystets upp av solskenet såg hon att det var någonting mer sällsynt – en björn.

– Jag har fått skäll för att jag inte tog ett foto fast jag hade telefonen med mig och pratade med min guddotters mamma. Men jag blev helt förstummad och hade inte en tanke på att ta en bild, säger hon.

Det var bara 65–70 meter mellan Taynard och björnen. Hennes hund Ami var helt fokuserad vid hennes sida.

– Den vädrade med nosen och stod på två ben ibland. Men den var helt tyst fast den brukar skälla på konstiga saker. Den kände nog på sig att den inte ska göra väsen av sig.

Taynard säger att björnen var en mäktig syn.

– Den hade roströd päls. Den hade en kraftig nacke, manke och rygg och såg stark ut när den rörde sig över banvallen. Men den rörde sig lätt och tyst vidare in i skogen. I mina ögon var björnen stor. Det var inte en unge. Men kanske en yngre björn eller en hona. Man inser att man är ganska liten som människa i jämförelse med kraftig björn – man skulle inte ha så mycket att komma med.

Kristoffer Nöjd

Björnen kom från Öbyhållet och tog sig över järnvägen och fortsatte söderut mot Koverharvägen och Högsand.

– Till slut var den på samma sida rälsen som vi. Den stod och vägde en stund men valde att fortsätta in i skogen. Vi borde egentligen ha tagit samma väg hem. Men jag tänkte att det är bäst att inte gå för tidigt i fall vi stöter på den igen.

Efteråt blev Taynard påmind om att man kan ringa nödnumret om man råkar på storvilt, speciellt om situationen är hotfull.

– Jag tänkte mest på att jag måste hålla mig lugn inför hunden.

Sedan dess har Taynard talat med polisen som konstaterade att observationer ofta anmäls några dagar senare eftersom det ofta är en omtumlande upplevelse.

”Säkert björnspår”

Maria Taynard kontaktade Lappvikbon Karl-Fritz Fagerström som är jägare i Öby jaktlag. Han undersökte spåren på måndagen och på tisdagsmorgonen. Han hade sina hundar med sig.

– De fick vittring på något. De drog duktigt båda.

Fagerström hittade inte bara björnspår utan också avföring.

– Några älgspår finns inte just där. Det är säkert björnspår. En vanlig hand hinner inte till, säger han om spårens storlek.

Däremot är spåren inte så tydliga längre eftersom det är sandigt och torrt på platsen.

Fagerström har rapporterat observationen till Viltförvaltningens e-tjänst Tassu. Rovdjurskontaktperson Lennart Biström bekräftar att en sådan inkommit.

– Björnobservationer har förekommit under årens lopp men ganska glest. Björnen är skygg. Men för ett tiotal år sedan var det till och med en björn som hade ide på Älgö i Ekenäs skärgård. Vargar har vi däremot så att det finns och blir över, säger Biström.

Privat

”Bra att hålla ögonen öppna”

Taynard är inte aktiv på sociala medier men hon vet att det finns ett par i Lappvik som såg björnen en kvart efter henne. Men hon skulle inte vara förvånad om observationerna förblir få.

– På mina promenader med hunden kan man gå flera timmar utan att möta en enda människa. Det är knappast mer sannolikt att stöta på en björn.

Hon hoppas att björnen hittar ett ställe där den får vara i fred i de stora skogarna mellan Lappvik och Hangö så att det inte uppstår missförstånd som kan leda till hotfulla situationer.

– Men det är bra att hålla ögonen öppna speciellt nu när många rör sig ute i naturen. Det är också bra att prata med sina barn om vad man ska göra om man stöter på vilda djur.

Kristoffer Nöjd
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln