Hotas Katedralskolans toppresultat av S:t Olofsskolans svaga pojkar?
S:t Olofsskolan i Åbo slog larm i förra veckan. I ett Wilma-brev till alla föräldrar uttryckte rektorn och lärarna djup oro för skolans pojkar (ÅU 14.2).
Deras skolprestationer håller inte måttet. Pojkarnas resultat ligger två år efter flickornas i läsning, ett år efter i matematik och naturvetenskaper.
Gymnasiebenägenheten bland eleverna i svenska Åbo är av tradition hög. Den akademiska omgivningen har präglat generationer av svenska Åbobor. Staden har stolta traditioner som en utbildningsmiljö där många fostras till att sikta på akademiska studier.
Katedralskolan ligger år efter år i topp då studentresultaten jämförs nationellt. Förorsakar de svaga pojkarna i S:t Olofsskolan nu grus i maskineriet?
Under de senaste åren har rapporterna om ungas psykiska ohälsa duggat tätt. De hårdnande kraven på ungdomarna resulterar i både psykiska och fysiska symptom.
Hur går detta ihop med Pisa-resultaten som visar en nedåtgående trend för högstadiepojkarnas skolprestationer? Skolstressen förefaller inte drabba dem (eller leder i alla fall inte till ”önskat resultat”).
Det som däremot kommer fram i studie efter studie är att det är flickor – och särskilt gymnasieflickor – som bryts ner av prestationskraven. Som läraren Kenneth Nygrén säger i ÅU 14.2: Flickorna har högre ambitioner och bättre disciplin.
Är det flickornas prestationer som lyfter Katedralskolans studentresultat, på bekostnad av förödande mental stress?
Studier som säger något om en grupp utgår från medeltal. Ingen människa är ett medeltal. Det är skäl att påpeka att det bland S:t Olofsskolans pojkar fortfarande finns både topp- och medelgoda elever. Det är skäl att påpeka att bland de svagaste eleverna i de nationella Pisa-resultaten är 25 procent flickor.
Att ställa frågan om S:t Olofsskolans allt svagare pojkar hotar Katedralskolans studentresultat är raljant. Agnarna sållas från vetet vid antagningen (även om medeltalet för att bli antagen till Katedralskolan sällan är det högsta i jämförelse med stadens finska gymnasier).
Däremot är det relevant att fokusera på trenden. Vad är det som leder till att medelnivån bland pojkarna i S:t Olofsskolan sjunker?
Akademistaden Åbo kan inte vila på lagrarna. Strömningarna i samtiden stänker in också i de mest skyddade miljöer.
S:t Olofsskolans rektor Christer Karlsson säger i ÅU 13.2 att kunskap inte värderas på samma sätt som tidigare. Ribbor sänks, ambitionerna ligger på andra plan.
Samtidigt fortsätter polariseringen. Intresset för S:t Olofsskolans specialsatsning på naturvetenskaper är högt. Elitelever saknas inte.
Men bland den gråa massan sker förskjutningar. Vi påverkas alla av ett debattklimat som skymfar ”all världens docenter”, där kunskap blir till åsiktsfrågor och där fördjupande granskning avfärdas som besvärliga störningar – särskilt om den står i vägen för kommersiella intressen.
Att sjunka ner i pessimism över det rådande samhällsklimatet är inte konstruktivt. Trenden med svagt presterande pojkar har varit tydlig sedan de första Pisa-mätningarna publicerades i början av 00-talet.
Att vara orolig för pojkarna är politiskt opportunt. Men vem lyssnar på den som analyserar vilka strukturer som ligger bakom (särskilt så länge som Finlands Pisa-resultat på en generell nivå är mycket goda)? I Helsingin Sanomat (17.2) tar amerikanska forskare kål på den seglivade uppfattningen om att pojkarnas hjärnor utvecklas senare än flickornas.
Genusforskning står inte särskilt högt i kurs i vulgärdebatten. Men det är hos dem som vet något om könsstereotypier som vi behöver söka en del av svaren till varför S:t Olofsskolans pojkar presterar så svagt.
De samhällsinriktade genusforskarna inkluderar gärna frågor om klass i sina studier. Analyser av Pisa-resultaten visar att den socioekonomiska familjebakgrundens inverkan på elevernas lärande har blivit allt starkare i vårt land. Vad gör de oroliga beslutsfattarna åt denna utveckling?
Alla ungdomar ska inte studera på högskola. Inte ens om de är uppvuxna i svenska Åbo.
Men alla ungdomar har rätt till en grundskoleutbildning som garanterar att man klarar sig hyfsat väl efter årskurs 9.
Det omkringliggande samhället har en skyldighet att skapa förutsättningar för det. Skolan kan inte ensamt förväntas bära lasset.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.