Ann-Christine Snickars 27.09.2023 05:00

Jag har skrivit en inledning till vad jag skulle ha sagt / men jag har strukit den. – Dock önskar jag / att innan mörkret slår samman över mig / det sista som syns av mig / skall vara en knuten näve bland näckrosor / och det sista som hörs ett ord av bubblor / från botten.

Dikten ”Bland näckrosor” av Gunnar Ekelöf finns i samlingen ”Om hösten” (1951). Läser lite här och där i hans samlade medan jag väntar på mejl från biblioteket att den nya biografin finns reserverad på mitt namn (rättare sagt nummer).

Det kan ta en stund, för publiceringsdatum är förlagt till inkommande veckoslut, då Göteborgs bokmässa gör starten festlig. Men det går paxa böcker så fort de finns i bibbans system, för den som är het på gröten.

Den nya biografin heter ”Minnet och rädslan: en biografi över Gunnar Ekelöf”. Biografier och essäböcker om olika motiv hos E. finns från tidigare, men nu ska man få veta mer. Biografen Jesper Högström har tidigare skrivit om Hjalmar Söderberg, han med ”Doktor Glas” och ”Den allvarsamma leken” (sistnämnda har varje generation hört önskerepriserat uppläst i Sveriges Radio).

H. är journalist, romanförfattare, översättare, författare till ett par böcker om fotboll (svensk). För två år sen gav han ut en bok där författaren Tora Dahl, viktig för det sena 1900-talets feminister, är i blickpunkten. Men scenen börjar fort vimla av män, författare som umgicks i Tora Dahls och maken Knut Jaenssons hem på 1930-talet.

”Jag vill skriva sant” är boktiteln, ett citat av Tora Dahl. Dess incitament är avslöjanden i hennes dagbok, förseglad ännu efter hennes död (och när den öppnades på 1990-talet orkade ingen läsa). Det gäller några intima förbindelser, som det började ryka om först senare. Högström kom över materialet när han jobbade på Ekelöfprojektet, gjorde bok, den väckte visst uppseende.

Och nu har jag plågat några vänner med synpunkter, bearbetade och råa, om biografi i allmänhet och vad som ska stå i skriven sådan. De flesta var motsträviga, inte motiverade att grunna över var gränsen mellan allmänintresse och privatliv kan tänkas gå, om de döda har rätt till ett privatliv eller om eftervärlden bara kan dundra på efter sin tids böjelser och krav och marknadstänk.

Värt att tänka på, tycker jag, fast svaren kan variera. Den som går på Helsingfors bokmässa om en månad kan höra Ylva Perera resonera med ett par aktuella biografer. Finland är, kan man tillägga, förlovat land för biografier över nulevande. Då ska det gärna handla om politiker eller idrottspersoner eller en finansmänniska (som kanske kan hålla pennan själv).

Läsare vill ha skvaller. Punkt. Det var bottom line i mina svävande utfrågningar. Men vad säger skvallret (fast mellan raderna) om läsaren, om oss, det är väl lika spännande? Belägg för att nån otippat varit ihop med nån på 1930-talet, hur rafflande (på en skala!) är egentligen det?

Skvaller om Ekelöf: han hade en häftig förälskelse i Södergran. Inte in the flesh, förstås, utan poetiskt. Den har intresserat alla som skriver om E. Det finns artiklar av varierande nördighet om det.

I höst kommer en ny Södergranbiografi, ”Stjärnfångerskan”, av Agneta Rahikainen, som tidigare skrivit (och disputerat på) bilden av S. I många fall har bilden haft tillbyggnad av allehanda projektioner.

Dem vill Rahikainen göra slut med, jag väntar otåligt på att få läsa hennes bok. Och skulle det inte vara för att Göteborgs bokmässa krockar med Åbomässan skulle man troligtvis fått höra henne här inkommande veckoslut.

Ekelöfs melankoliska höstsmitta kom också från Södergran. Bara i hennes första samling (1916) finns fyra dikttitlar med ”höst”. Och nu tar utrymmet slut, men av Södergran kan det räcka med bara en homeopatisk dos.

Höstens dagar äro genomskinliga … Många ännu levande läsare kan fylla på resten utantill.

Här kan du läsa fler kolumner av Ann-Christine Snickars.

Ann-Christine Snickars

Dela artikeln