Hon vill ingripa innan rädslan blir till hat
Betonar dialog. Kyrkoherde Kaisa Huhtala säger att den polariserade debatten inte leder till något gott. Människor måste närma sig varandra och hitta en gemensam grund, inte stå och skrika glåpord från vardera kanter. Foto: Mia Hämälainen
– Jag förstår inte hur man inte kan se en annan människa som en människa, hur man inte kan se människovärdet i en annan människa.
Kaisa Huhtala, kyrkoherde i Teljä församling, som med 17 000 medlemmar är den näst största i Björneborg, reflekterar över en oroväckande trend: människors oförmåga att se sin nästa.
I och för sig, säger hon där vi sitter i Åbo domkapitels lokaler på Tavastgatan, har det alltid varit lätt att inte befatta sig med det man inte känner.
Det är när det okända kommer nära inpå som man måste rannsaka sig själv.
De många asylsökande som kom till Finland 2015 har ställt finländarna i en ny situation.
Huhtala säger att hon å ena sidan förstår folks rädsla inför det främmande och att rädslan leder till att folk säger saker de egentligen inte tror. Å andra sidan kan rädslan övergå till hat.
– När man diskuterar med och lär känna en främmande människa så förstår man att hon är en människa. Men att lära känna en människa tar tid, och alla tar sig inte den tiden.
Ser du att du som kristen har en uppgift när det handlar om att övervinna rädslan?
– Ja, för till den kristna läran och etiken hör att man ska förhålla sig till sin nästa så att hon har ett människovärde. Så gjorde Jesus när han visade sin uppskattning för kvinnor och talade med främlingar.
Jesus ville att hans uppståndelse skulle förkunnas till alla folk, säger Huhtala. Han skilde inte kvinnor från män, svarta från vita, judar från andra religioner.
På samma sätt som Jesus välkomnade dem som fanns i samhällets marginaler måste vi också nu uppskatta arbetslösa, flyktingar och marginaliserade, är Huhtalas poäng.
Hon är prästdottern, född i Ulvsby, som började studera teologi innan kvinnor fick prästvigas i Finland.
Att hon skulle bli präst var alltså inte självklart, men inte enbart på grund av det formella hindret. Vid sidan av teologistudierna studerade hon nordiska språk vid den humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet.
Med tiden tog intresset för teologi över och 1988 prästvigdes hon i Åbo domkyrka.
Beslutet om kvinnliga präster hade tagits två år tidigare och när Huhtala prästvigdes var hon inte bara en av de första kvinnliga prästerna utan också, med sina 24 år, den yngsta kvinnliga prästen i Finland.
När jag frågar om synen på kvinnopräster ändrats dramatiskt sedan dess rycker hon på axlarna.
– Kanske var jag naiv men jag tänkte att först blir jag magister och sedan präst. Jag har inte stött på svårigheter. Det var det normala för min generation.
Huhtala tror inte att kyrkans utveckling har att göra med att fler kvinnor blivit präster. En positiv förändring förklaras med enskilda individer. Män som kvinnor kan vara lätta eller svåra att ha att göra med.
Nästa stora fråga för kyrkan är den om kyrklig vigsel av samkönade par. Hur ser du på det?
– Det finns en risk att kyrkan splittras. Det kommer att finnas de som motsätter sig och de som vill viga samkönade par. Jag hoppas det blir möjligt för båda grupperna att vara verksamma inom kyrkan. Kanske är jag lite naiv i den frågan också.
Huhtala är prästassessor i domkapitlet i Åbo. Den rollen för henne till staden ungefär var tredje vecka och möjliggör intervjun – som genomförs på svenska, trots att Huhtala aldrig har arbetat på svenska eller bott i svenskspråkiga miljöer.
– Jag talar min skolsvenska.
Du måste ha haft en bra skola.
– Det gäller att hålla igång språket, förklarar hon och nämner att hennes pappa lärde sig litauiska när han var över 80 år gammal och höll en predikan på språket – i Litauen.
Huhtalas mamma var dessutom språklärare, och senare rektor, så det finns gener att brås på.
De senaste åren har hon engagerat sig i flyktingfrågan. Främst handlar det om att diskutera asylpolitiken med ansvariga politiker och tjänstemän.
Huhtala använder sig ofta av medierna – sociala och traditionella – och hjälper asylsökande med praktiska och juridiska frågor.
Förstås, säger hon, handlar det om samma mänskliga frågor som diakonin stöter på när den hjälper utsatta finländare. Skillnaden är, att i de asylsökandes fall står livet ibland på spel.
Det här inser inte Migrationsverket, fortsätter Huhtala. Hoten i de asylsökandes hemland tas inte på allvar av myndigheten.
Dessutom finns det allvarliga brister i asylprocessen. Enligt Huhtala händer det att asylsökande som konverterat till kristendomen inte får sitt ärende korrekt översatt.
Tolkens egen religiösa övertygelse blir ett hinder, eller så behärskar tolken inte den korrekta terminologin.
Kvinnor som utsatts för våld är likaså i en svår situation. Erfarenheter av det egna landets myndigheter gör att de inte till en början vågar berätta om övergreppen för de finländska myndigheterna.
Huhtalas församling hjälper muslimer att konvertera till den kristna tron men, understryker hon, det här är inget som man uppmanar dem till eller som görs med tanke på asylansökan.
Församlingen hjälper oavsett religion. Ibland händer det att en asylsökande grips av Guds ord.
Om så sker går den asylsökande skriftskola och tidigast efter tre, fyra månader blir ett dop aktuellt. Huhtala säger att det finns samfund som döper asylsökande lite väl tidigt.
– Alla som konverterar gör det inte i hjärtat, men det handlar om ett fåtal och jag skulle aldrig skriva ett intyg för en person som jag inte visste är kristen.
Trots det så ifrågasätter Migrationsverket Huhtalas ord. Hon jämför det med att verket skulle gå emot en läkares diagnos.
– En präst säger om en person, som hon känt i ett halvt år, att personen är kristen men Migrationsverket, som träffat personen i två timmar, säger nej, det är hon inte.
Vad tycker du om den asylpolitik som Finland för idag?
– Vi lyckas inte garantera de asylsökandes mänskliga rättigheter. Våra politiker tvingar folk tillbaka till länder där förföljelse, tortyr och död hotar.
Kaisa Huhtala
- Född: I Ulvsby 1963.
- Bor: I Björneborg
- Familj: Maken, kyrkoherden Heimo Hietanen, och abiturientdottern Petra.
- Karriär: Prästvigd 1988, ungdomspräst i Pihlava församling 1989-2000, chef för Församlingarnas centralregister i Björneborg 2000-2011, kyrkoherde i Teljä församling sedan 2011.
- Hobbyer: Främmande språk, skönlitteratur, att vandra i natur och städer.
- Senast lästa bok: Carolin Emcke, ”Vihaa vastaan” (”Gegen den Hass”).
- Favoritcitat i Bibeln: ”Till friheten har Kristus befriat oss.” (Gal 5:1).
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.