Hon väljer att spela med pojkar – trots proffsanbud från utlandet

Det är sällan damer spelar ishockey med herrar, eller ens med pojkar.
I Finland har några dammålvakter spelat i Mestis, men att som utespelare pröva på vingarna i herr- eller pojkserier är inte vardagsmat.
Men så är inte Susanna Tapani någon vanlig spelare heller. Den fyrfaldiga VM-medaljören med ett OS-brons i bagaget, spelar den här säsongen med TPS B-pojkar, trots att proffsanbuden från utlandet varit många.
Farten och fysiken är skillnaden
Tapani menar att det positiva ligger i att varje dag få utmana sig själv. Skillnaden från damspel är enligt henne farten och fysiken.
Tacklingar, som i damserier inte är tillåtna är nu ett vardagligt element och något hon gillar.
– Tacklingar hör till ishockeyn och jag gillar det tuffa spelet. Här är det 45 sekunder intensiva byten och sedan ut och pusta ut, säger hon.
Började som 6-åring
Tapani har växt upp i skridskorna, men då ishockey i hennes barndom inte var aktuell för flickor började hon istället som sexåring spela i hemtrakten Letalas ringettelag Laitilan Jyske.
Ishockeyn kom in i bilden först då hon som 14-åring hoppade med i moderföreningens ishockeylag för pojkar.
– Jyske hade ont om spelare och lagets tränare frågade om det fanns intresse hos oss flickor att spela ishockey. Jag beslöt mig för att prova, då jag alltid trivts på isen och jag märkte snabbt att jag tog stora steg framåt i och med det valet, konstaterar Tapani.
”Kul då erbjudandena började trilla in”
Ishockeyn och ringetten har funnits i hennes liv allt sedan dess. Intensiteten och farten på pojksidan var hög och Tapani kom med dessa färdigheter med åren att ta en viktig roll i både klubblag som landslag.
Till säsongen 2013–2014 dök möjligheten upp att ta resan över Atlanten och prova på universitetshockey i USA.
– På landslagsmatcherna finns det ofta scouter från olika håll och visst kändes det ju kul då erbjudandena började trilla in, säger Tapani.

Foto: Suvi Valtonen
Tapani beslöt sig att ansluta till University of North Dakota, där landslagskamraten Michelle Karvinen då spelade.
Universitetslaget hade också ett flertal européer, vilket underlättade acklimatiseringen.
Trots att Tapani endast stannade för ett av de fyra stipendieåren minns hon tiden med värme.
– Det var ett häftigt år och jag växte mycket både som människa och som spelare under säsongen. Universitetshockeyn är otroligt stor och hallarna var fulla med publik på samtliga matcher. Jag tyckte ändå att en finsk utbildning i långa loppet skulle vara värd mer än en amerikansk och därför återvände jag till Finland, säger Tapani.
Fortsatt med ringette och hockey
Flyttlasset strandade även denna gång i Åbo. Likt innan resan över Atlanten fortsatte hon med att spela både ringette och hockey.
Tränade gjorde hon med TPS B-pojkar och spelade för HPK och Lukko i damligan samt RNK i ringetteligan.
Då TPS till säsongen 2018–2019 tog steget upp till damligan i hockey fortsatte karriären i den svartvita dressen.
Tapani gjorde en suverän säsong med 32 poäng (24+8) på blott 16 matcher, men det räckte ändå inte för att föra laget till slutspelen.
Erbjudanden från Sverige hade under säsongens lopp knackat på dörren och till de svenska slutspelen beslöt sig Tapani för att skriva på för Linköping HC.
Slutspelen gick bra och Tapani fick återvända till Finland med en silvermedalj i bakfickan. Skillnaden på damhockeyn länderna emellan var något som Tapani fick upp ögonen för.
– I Sverige får damerna redan leva som professionella. Förstås är det inget du blir rik på, men då klubben fixar lägenhet, mat och annat smått är det enbart hockeyn du behöver fundera på, menar Tapani.

Foto: Suvi Valtonen
I och med regeländringen där damer nu fritt får spela i herr- och pojkserier beslutade Tapani inför denna säsong att höra sig för med TPS U18-lag om möjligheten till spel.
Svaret var jakande och träningarna har varit hårda. För Tapani känns det bra att nu för första gången i Finland få både träna och spela med samma lag.
– Det har ju inte varit optimalt att jag bott i Åbo och tränat med killarna, men spelat damliga med lag i närregionen. På så sätt känns det nu bra och jag har inte ångrat beslutet en ändå gång, säger hon.
”Bara att blicka framåt”
TPS U18-lag lyckades inte efter en skadefylld höst kvala in sig till Mestis och säsongen har nu fortsatt i Suomi-sarja.
Tapani menar att detta var en besvikelse inom laget, men att det bara är att blicka framåt. På personligt plan är hon nöjd över hur säsongen förlöpt och i den interna poängbörsen ligger hon på en andra plats med 14 poäng (5+9) på 13 matcher.
I och med steget att spela med killarna tror hon att hon även är beredd för den kommande VM-turneringen som spelas i Kanada i månadsskiftet mars–april.
– Det har ju länge varit så att USA och Kanada varit ett snäpp vassare än oss i Europa. Genom att spela med killarna är jag redo att hänga med i tempot då vi ställs mot dessa lag i gruppspelen, funderar Tapani.
Med runt tio träningar plus matcher i veckan är framtidsplanerna ännu höljda i dunkel.
Målet ligger i att fortsätta spela i alla fall fram till OS 2022. Erbjudanden om att spela som professionell har under säsongen kommit från Sverige och Kina, men tills vidare har Tapani inte nappat på betet.
En NHL-serie för kvinnor har det prövats med på andra sidan Atlanten, men serien finns för tillfälle inte.
– Om en sådan liga skulle återinföras skulle det förstås vara lockande och visst skulle det vara kul att spela som professionell ännu innan karriären är över, avslutar Tapani.
Jesper Lindblom
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.