Emilia Örnmark 09.11.2022 19:30

Kimitoöbon och tvåbarnsmamman Malin Joki beskriver sig som själv som en nyfiken person, som gärna kollar upp fakta och lär sig nytt. Denna kunskapstörst kan sägas vara orsaken till att hon nu som 37-åring utbildar sig till något helt nytt: siktet är inställt på ingenjör inom lantmäteriteknik.

Malin är bekant för Kimitoborna som mångårig föreståndare för Silva daghem i Kimito.

Men just nu bor hon mer i Vasa än på Kimitoön. Studerar man på heltid i Vasa är det inte ett alternativ att pendla, därför hyr Malin en kollektivbostad på femton kvadratmeter i Vasa.

– Jag har eget rum med eget badrum, men köket är vi fem som delar. Så här bodde jag också under mina tidigare studier och jag trivdes bra också då. Man lär sig om sig själv och om andra, säger Malin.

De andra hon bor och studerar med är i 20-årsåldern.

Ekonomiskt klarar sig Malin genom det bidrag hon får från sysselsättningsfonden.

Närvarande för barnen, fast på distans

Ungefär varannan helg reser Malin hem till Kimitoön – som längst har hon varit tre veckor i Vasa. Resan inklusive tågbyten och väntetider tar åtta timmar.

– Men jo, visst har jag hemlängtan. Men det är väl bra att man har det.

Hemma på Kimitoön är det Malins man som tar hand om familjeruljangsen med att sköta hemmet, köra till hobbyer och allt vad som hör till. Barnen är 15 och snart 12 år gamla. Malin har dock daglig kontakt med sina barn, ofta genom videosamtal.

– Ibland äter vi kvällsmål tillsammans eller gör läxor och ibland är det skoshopping som är aktuellt. Man kan vara närvarande på många sätt – just nu är jag mest psykiskt närvarande.

Malin är glad att hon har släkt och vänner som unnar henne det här. Med en man som jobbar inom försvarsmakten behövs ett nätverk som ställer upp för barnen.

Vidareutbildning ständigt i sikte

Malin blev klar socionom (YH) år 2008, och har fortbildat sig fler gånger inom branschen efter det, till exempel inom ledarskap.

– Många frågar ju hur jag kom på det här med lantmäteri och det har jag inget direkt svar på. Jag har alltid velat fortbilda mig och siktat på högre yrkeshögskoleexamen, men efter det skulle jag ändå ha samma jobb.

Hon anser att även jobbet på dagis har sina för- och nackdelar. Även inom den branschen kom coronan med utmaningar samtidigt som Malin funderade på vad hon vill göra med resten av sitt liv. Det var då annonsen om ingenjörsutbildningen vid Novia i Vasa lämpligt dök upp.

Först tänkte sig Malin att det kunde bli någon kurs vid sidan av jobbet på dagis.

– Men sen fick jag veta att jag kom in och hade då en månad på mig att ansöka om studieledigt och fixa boende.

Arkiv/Emilia Örnmark

Nu studerar Malin andra året av fyra med tanken att man aldrig kan veta vad världen för med sig, som pandemier och krig. Eftersom studierna räcker fyra år står Malin nu inför beslutet att säga upp sig från föreståndartjänsten i Kimitoöns kommun – som hon ser som en bra arbetsgivare.

Glad att hon vågat ta steget

Något specifikt inom den nya branschen har Malin inte siktat in sig på – möjligheterna är många.

Den klassiska uppfattningen om vad en lantmäteriingenjör är, enligt Malin, ett jobb på Lantmäteriverket där man sysslar bland annat med förrättningar kopplade till styckning och klyvning av mark. Men andra alternativ är till exempel att jobba med detaljplanering på en kommun, eller med kartritning.

– Just nu håller vi på med detaljplanering, det är kul! säger Malin, som hittills främst haft grundstudier som matematik, fysik, el och mekanik.

Malin har klarat alla tentamina hittills men tycker att ämnena är svåra. Med målet att bli godkänd i varje kurs kämpar hon vidare. Hon är nöjd över att hon tagit det här steget och uppmuntrar andra att våga testa.

– Vi lever bara en gång och jag tror att man är gjord för att klara av flera sorters jobb.

Har du också bytt karriär eller håller du på att göra det? Hör gärna av dig till nyheter@aumedia.fi.

Emilia Örnmark
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln