Höjd moms rimmar illa med ökad köpkraft och företagsamhet
Vardagen blev igen dyrare. I söndags steg den allmänna mervärdesskattesatsen från 24 procent till 25,5 procent, och som en följd av det väntas priset på många varor och tjänster stiga med 1,2 procent. Skillnaden kan te sig marginell, men har kännbara effekter för företagare, konsumenter och vår köpkraft.
När vi betalar lite mer för allt från el, kranvatten, hygienprodukter och kläder till bensin, Fölis stadscyklar och hårklippning märks det snabbt i plånboken. För den som redan lever på den yttersta marginalen och vars sociala stöd skurits ned till minimum kan prishöjningen stjälpa hela lasset.
Också företagarna har länge haft det kämpigt på grund av pandemin, hög inflation, ränte- och prishöjningar. Momshöjningen kan bli den sista spiken i kistan (ÅU 29.8). På sociala medier har företagare i regionen öppet bett om ursäkt för att de nu är tvungna att höja priserna, andra har höjt mer obemärkt eller valt att själva stå för förlusten.
När det mesta i vardagen blir dyrare avtar köpkraften. Föreningen Skattebetalarna har räknat ut att köpkraften minskar med 150 euro per år för den vars månadsinkomst är 2500 euro, med 210 euro för den som tjänar 4000 euro och med 320 euro för den med en månadslön på 7000 euro.
För staten är den allmänna konsumtionsskatten en betydande del av de offentliga finanserna. I år räknar regeringen med knappt 23 miljarder i momsintäkter och via höjningen väntas de öka med en miljard per år.
Men placerar vi momshöjningen i en större samhällsram stärker den bilden av Finland som skattmasens bottenlösa brunn. Finland rankas redan som en av världens högsta skattebetalare och en moms på 25,5 procent är den näst högsta i Europa. Höjda skatter sänks sällan, och skatter som införs som tillfälliga blir ofta bestående.
Som politisk manöver är momshöjningen i enlighet med en borgerlig regerings linje, men ur ett jämlikhetsperspektiv borde en skatteprogressivitet utnyttjas för att de mest utsatta inte ska drabbas oskäligt hårt. Regeringen Orpo har inte velat gå åt inkomstskatterna och skatteskalan har därför inte höjts, förutom en liten justering i de övre inkomstklasserna. Men är det inte just i krislägen som samhällets bäst betalda borde gräva lite djupare i sina fickor?
Nu deltar inte alla jämbördigt i det nationella skattetalkot, även om alla deltar med samma relativa insats i momshöjningen eftersom momsen är ett slags platt skatt. Det är låginkomsttagarna som tar smällen, medan en skärpt inkomstbeskattning hade riktat sig mer mot höginkomsttagarna. Det ter sig märkligt att inte Sannfinländarna som arbetarnas parti har protesterat mer mot momsen, men de tycks hålla sin partikamrat, finansminister Riikka Purra, om ryggen.
Finland behöver ekonomisk tillväxt, förbättrad sysselsättning, mer företagsamhet och fler utländska investerare för att kunna stoppa skuldsättningen och bygga en mer hållbar framtid. Det är garanterat inte lätt och det görs garanterat inte i en handvändning, men det utesluter inte heller att samhällets bördor kan fördelas mer rättvist än det vi ser nu.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.