Höga bonusar hör inte hemma i den offentliga vården
Nyheten slog ned som en bomb när personalen på Lojo sjukhus för en dryg vecka sedan fick veta att förlossningsverksamheten flyttas över till HUS andra sjukhus redan i december (ÅU 2.9). Stängningen är en del av HUS-sammanslutningens stålbad när regeringen skär ned. Många vårdare är rädda att förlora sina jobb.
I samma veva avslöjade tidningen Iltalehti att HUS högsta ledning i år får bonusar för närmare en halv miljon euro (IL 2.9). Totalt 26 direktörer, med månadslöner på 10 000 – 15 000 euro, belönas med ytterligare 2 000 – 28 000 euro per man om de når upp till fastställda målsättningar och resultat.
Lojo sjukhus stänger en välfungerande och uppskattad enhet, familjer oroar sig för kommande förlossningar, ett 50-tal barnmorskor och annan personal förväntas börja jobba i huvudstadsregionen med allt vad det innebär av längre arbetsresor och dyrare levnadskostnader, allt medan välbetalda chefer kvitterar ut ytterligare ersättning. Tala om att strö hinkvis med salt i vårdarnas sår.
Att vårdyrket är ett “kall” som kräver personliga uppoffringar är en seg uppfattning inom främst kvinnodominerade branscher, men tydligen inte något som omfattar toppskiktet inom den offentliga vården.
Den offentliga sektorn brukar kontra med att det är svårt att locka kompetenta ledare till ansvarsfulla positioner eftersom privata företag kan betala mer. Är det verkligen så? Någon brist på sökande när toppjobben lediganslagits har inte märkts av, och en månadslön på över 10 000 euro, vilket är mer än många ministrar lyfter, kan anses vara en skälig ersättning.
Här kan jämföras med Yle, ett statligt ägt och med skattemedel finansierat bolag, som likaså belönar sin ledning för uppnådda målsättningar. I fjol delade Yles ledningsgrupp på drygt 135 000 euro i bonus, av dem gick 21 000 till bolagets vd som har en månadslön på 28 000 euro.
Systemet med incentiv som ska sporra ledningen till bättre resultat och effektiverad verksamhet har eventuellt sin plats inom företagsvärlden, men inte inom den offentliga sektorn som finansieras av skattepengar.
Att HUS-cheferna skulle avstå sina bonusar i det här läget vore klädsamt, men bara en rättvisemärkt symbolhandling. Blicken borde riktas mot de ansvariga för lönemodellen: HUS styrelse. Bonusprogrammet infördes av den förra styrelsen under pandemin då HUS-sammanslutningen hade en betydligt bättre ekonomi. Nu är läget katastrofalt, och ändå delas bonusar ut, i motsats till kutymen inom näringslivet där de i regel då uteblir.
Det ser inte snyggt ut, utan strider tvärtom mot den allmänna rättskänslan och underminerar förtroendet för välfärdsområdets ledning.
Den offentliga vårdsektorn tycks ha glömt bort hela sitt existensberättigande: Att erbjuda folket adekvat vård. I stället driver man den skattefinansierade vården som ett börsnoterat aktiebolag vars främsta uppgift är att generera sina ägare ekonomisk vinst.
Men vården kan inte agera som bonden i Bembölehistorien som i sin spariver gav sin arbetshäst mindre och mindre att äta tills den dog – trots att sparkuren onekligen var mördande effektiv.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.