Hjärtligt välkommen gråa vardag!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Alla jobbar och stretar vi på året om med siktet inställt på sommar och semester. Vi tar oss igenom mörker, snöslask, kyla, stressmatlagning, läxläsning, förande och hämtande, flunsor, magsjukor och tidiga morgnar för att i några veckor kunna vara hemma och göra ingenting.
Då väntar förhoppningsvis också ett eller annat äventyr, en liten resa och kanske något evenemang.
Denna undantagssommar blev dock mer äventyrslös än många tänkt sig. Visst är den stressfria tillvaron skön. Till en början. Men sen vill jag ha något mer. Helt tydligt behövs det ett klart mål, ett visst datum då man prickat in något skoj.
Efter något som bryter semesterlunken är det lättare att uppnå ”Oj, vad det är skönt att vara hemma igen-känslan”.
Men då hela familjen avbokat närskola, jobb på kontoret eller jobb överhuvudtaget, sedan mitten av mars är hemma inte alltid lika med skönt.
Dagarna tappar rutiner, en avgränsad plats för arbete saknas och hushållssysslorna gör sig påminda mest hela tiden. Barnen är trötta på varandra och på mig.
Förstaklassaren vill att mamma ska vara mamma, att pappa ska vara pappa och att ingen av dem ska ha rollen av att leda skoldagen.
Då går det i kors och det ljuva hemmalivet får sig en törn.
Under semesterns sista dagar kom jag på mig själv med en viss längtan tillbaka till jobbet. Kanske främst i de stunder då syskonkärleken hos mina efterkommande blomstrade till den grad att första hjälp-väska, hörselskydd och ispåsar måste letas fram.
Bland oräkneliga leksaker som fyller golven är det EN som gäller. Och två kan inte dela på en. Det förstår ju vem som helst.
Att man längtar till skol- och dagisstart är sådant man inte säger högt. För det betyder att man är en dålig mamma, åtminstone i de egna ögonen.
Nu är äntligen en nästan normal vardag tillbaka och semestern är slut.
Rutinerna är här med ett minutschema att passa varje morgon för att alla ska vara i tid till buss, dagis och morgonmöte. Det finns inte tid för att klistra in foton, virka semestermattan, städa eller för att rensa ogräs. Underbart.
Kanske bäst av allt är då familjen på eftermiddagen samlas igen och ivrigt delar med sig av berättelser hämtade utanför hemmets väggar: jag får höra om rastlekar, om scoutäventyr, om kompisarna och om det kära återseendet av barbiedockorna i dagis.
Och så bråkar vi om läxläsning, skärmtid och tandborstning. Men det hör till.
Jag tror trots allt att jag inte är ensam bland föräldrar då jag ber en stilla bön om att skolor och daghem inte ska tvingas stänga igen.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.