Liten alg ger perspektiv på livet — hisnande känsla på föreställning om enkla former av liv
Samuel SalminenKan encelliga organismer vara huvudpersoner på teaterscenen? Visst. Föreställningen ”Mareld” visualiserar dem i rörelse, ljus och ljud. Musiken innehåller växtplanktondata, sonifiering kallas det på vetenskapligt språk. Dansare är Ilona Salonen och Timo Tamminen. Foto: Samuel Salminen
Publiken ombeds spänna fast sig i sina stolar, som på en flygresa. Föreställningen ”Mareld” ska visualisera och ljudsätta enkla former av liv. Det kan man ta reda på innan. Men hur det ska se ut, låta och kännas, det kan man inte föreställa sig på förhand. Kanske det blir skakigt.
Introt är en ordkaskad på tre språk, som en flödesradio, ut ur mörkret. Man är utsatt, inget syns, det är svart. Då får vi en instruktion, och var och en av oss kan skapa en liten mareld! Och lyssna på den, jag tycker att den knastrar svagt. Algerna vi har till vår hjälp är odlade i forskningslabb vid Åbo Akademi.
Så markeras en kvadrat av ljusstrimmor på scengolvet. Med hjälp av en rökmaskin skapas ett rum där en organism dansar. Den är av vår art men dansar en mareldsdans. Den får en danspartner, fortsätter i upprepningar, variationer. Kropparna glimtar fram där ljuset träffar dem, man får en illusion av vatten, ett flytande.
Det är meditativt och intensivt. Musiken är drivande. Man kan lära sig av texten i programbladet att den innehåller en del vetenskaplig information. Det finns en metod som kallas sonifiering, som hjälper forskare att i ljudbilden notera till exempel avvikelser i biomassan. Den sista sekvensen är en dans till fotosyntesen, en ursprungets lovsång, glädje.
Det är en märklig upplevelse att sitta på teatern och relatera så påtagligt till ett fysiskt ursprung, till våra förutsättningar. Någonstans under den knappa timmen föreställningen pågår säger en röst (det sparsamma talet alternerar mellan finska, svenska och engelska) också något om tiden: all tid finns i alla tider, alltid.
Och de vägar organismerna tagit under tidens gång finns i allt det vi lever i just nu. Hur sannolikt i universums historia är det att en grupp människor sitter på en premiär på en teater i Åbo? Det är en försvinnande liten sannolikhet, ändå är vi här.
Poängen är att det är alldeles oflummigt framställt. Den hisnande känslan efteråt kommer sig av att man upplevt ett perspektiv – och förstått att det är ett livsavgörande, grundläggande perspektiv.
Arbetsgruppen har förbundit sig att kompensera de utsläpp som föreställningen orsakar genom att köpa en bit skog. Publiken kan hjälpa till genom att justera biljettpriset uppåt. Efter den inkännande dansen till fotosyntesen är man benägen att uppgradera sitt bidrag. Detta sagt som förhandstips.
Ann-Christine Snickars
ann-christine.snickars@aumedia.fi
Mareld
Koncept: Vespa Laine
Bidragande algforskare: Conny Sjöqvist
Komposition och ljuddesign: Markus Heino
Ljusdesign och projicering: Vespa Laine och Samuel Salminen
Rum och dräkter: Fern Orchestra
Röster: Minna Haapasalo och Fern Orchestra
Dansare: Ilona Salminen och Timo Tamminen
Produktion: Fern Orchestra, Läntinen tanssin aluekeskus, Åbo Stadsteater
Premiär på Stadsteaterns Sopukkascen 10.9.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.