Helikopterperspektiv behövs för att planera nästa lustrum
Årets sista dag ger orsak att tänka på vad som kommer att hända nästa år. Vår värld fokuserar allt mera på att planera det kommande året eller de kommande 8 760 timmarna. Det här ökar risken för att framtidsbilden blir bräcklig.
År 2020 går till historien som det mest märkliga året under de senaste årtiondena. Nästan alla uppgjorda planer och fastställda budgeter för året har ändrats. Det här är ett bra exempel på hur svårt det är att planera framtiden, åtminstone om man tar sikte på nästa lustrum.
Ett lustrum omfattar de kommande fem åren. Fem år är en tidsperiod som man ungefär kan överblicka, åtminstone kan man i olika organisationer göra antaganden och fastställa övergripande målsättningar.
Att planera i femårsperioder kan å andra sidan låta märkligt och bakåtsträvande, nästan som en längtan till ett kommunistiskt samhälle. En femårsplan är ursprungligen en form av ett nationellt utvecklingsprogram, först använt i Sovjetunionen på 1920-talet och senare i andra socialistiska länder. Länder som fortfarande tillämpar femårsplaner är Kina och Indien.
Vill man skapa en solid helhetsbild av framtiden kan en plan eller en budget som omfattar endast de 12 kommande månaderna bli missvisande och till och med ge upphov till felaktiga bedömningar. Det här betyder inte att man ska skippa en årsplanering, men årsplaneringen borde kompletteras med en mera långsiktig planering.
Inom bolag, andelslag eller andra organisationer som har för avsikt att skapa mervärde åt sina ägare är det årliga bokslutet ett viktigt styrinstrument. Även inom den offentliga sektorn behövs det bokslut, men inom den offentliga sektorn borde boksluten uppfattas som en mellanrapport om hur man på ett balanserat vis lyckats erbjuda den service som invånarna behöver.
Alla organisationer behöver skapa en bild av framtiden, för att via årliga budgeter eller årliga åtgärder uppnå de målsättningar man ställt. Alternativet att allt ska förbli som det är just nu finns inte, trots att det inom politiken kan användas som ett ideal, istället för att nuläget fastställs som en utgångspunkt för framtidsplaneringen. Det är svårt att planera framtiden, då den stora bilden kontinuerligt måste justeras. Trots det här måste man veta var man önskar vara efter nästa lustrum.
Tillräckligt konkreta planer och markanvändningslösningar på längre sikt är viktiga för att generera tillväxt och skapa den stabilitet som behövs för att locka nya investeringar inom boende och näringsliv.
I vår region har Åbo stad en relativt bra framtidsplan eller egentligen flera helhetsplaner med uttalade målsättningar. Det handlar om klimatmål, kollektivtrafik, byggande och mycket annat. Dessa målsättningar verkar dock ofta glömmas, då enskilda misslyckande byggprojekt dominerar debatten.
En långsiktig plan som nu är på slutrakan är Åbo stads centrumlösningar. En långsiktig plan som skapat många nya projekt och gett upphov till att alla kvarter kring Salutorget förnyas och moderniseras. Åbo stads andel av samtliga projekt, som handlar om storleksklassen 100 miljoner euro, är liten, trots att man utgående från den offentliga debatten kunde tro att staden betalar allt.
När man blickar ut från Åbo, mot skärgården, som området kallas med Åboperspektiv, kan man ställa frågan: Var hittar man framtidsbilden för Åboland år 2025? Genom att skriva in meningen på en sökmaskin i datorns webbläsare hittar man inget svar. I dag är Åboland en samling större och mindre byar, trots att man formellt är två kommuner. Är det här en bra eller en dålig utgångspunkt?
När man blickar framåt i Åboland måste man våga avstå från strategin att sätta huvudet i busken då det gäller bekymmersamma befolkningssiffror. Det kommunala servicenät som nu finns i skärgården kan kanske finnas kvar ännu om fem år, men redan om tio år kommer frågan om till exempel skolnätet att vara akut.
Åboland måste se på framtiden med ett helikopterperspektiv. Byaspekten i lokalpolitiken överskuggar ofta andra väsentliga synpunkter och relevanta samhällsperspektiv. Man måste också välja om den nya framtidsvisionen ska betona helheten eller de enskilda delarna.
Har taktiken i Åboland så här långt egentligen varit att göra så lite som möjligt, i stället för att göra det som behöver göras? Politiskt är det lockande att göra så lite som möjligt, det är lugnare så.
Goda och lämpligt aktiva 8 760 nya timmar tillönskas alla, både i stad och land!
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.