Heikki Eskelinen har fångat fisk på de flesta sätt som finns – ”Sik och gös är det bästa jag vet”
Morgonsolen visar sig mellan de mörka regnmolnen då Heikki Eskelinen tar kurs mot näten som ligger mellan Kulho och Kakskerta i Åbo. Han hoppas på att få gös och abborre. Helst inte norsar, men de brukar vara många.
– Det kom bra med fisk vid påsken men de senaste veckorna har på grund av kylan inte varit de bästa.
Förr fiskade Eskelinen ofta på andra platser, bland annat vid Maisaari i Nådendal och vid Vepsarn på Erstan.
De många sälarna och skarvarna har tvingat honom söka fiskelyckan längre inåt i skärgården.
Fågelvägen är det bara sex-sju kilometer till Åbo slott från näten vid Kulho. Och fåglar, ja, de lockas av Eskelinens båt. När han börjar vittja näten samlas ett tjugotal måsar kring båten.
Stefan HolmströmDagen börjar klockan åtta – och slutar klockan åtta. Först då brukar fångsten vara packad och levererad, säger Eskelinen.
Den långa nätraden börjar på grunt vatten vid Kulho. Ju längre ut vi kommer, desto färre blir fiskarna. Eskelinen är ändå allt annat än missnöjd.
– Det här ser riktigt bra ut, bättre än vad det varit.
Det kommer allra mest abborrar och gösar. Varma somrar gynnar gösen, säger Eskelinen.
Några mindre gäddor finns i näten, likaså några braxnar. I nätet dinglar också gulvita glittrande romsträngar, abborrens.
Arkiv/Stefan HolmströmDet mesta av fångsten säljer Eskelinen till partihandeln Martin Kala i Runosbacken. Vissa av de fångade fiskarna finner också sin väg till Naturresursinstitutet Luke, för forskningssyfte.
Ibland finns den första kunden riktig nära.
– När de placerar en röd hink på den där sommarstugans brygga vet jag att de vill köpa fisk av mig.
Som ung drog Eskelinen not i Leppävirta i Norra Savolax, fångade siklöja – eller mujka, som det flesta väl säger. Till Pargas kom han i början av 1980-talet och tog fiskarexamen vid Livia.
Stefan HolmströmEskelinen har hunnit med fiskodling, dragit not och arbetat på torsktrålare i södra Östersjön. För många är Åbobon ändå känd för sin fiskaffär, Sattmarks rökeri i Pargas.
– Först sålde jag fisk dit, sedan ungefär femton år tillbaka har jag själv hyrt fiskrökeriet och affären.
Nätfisket i Åbo upphör i början av juni. Under sommaren är det två fiskare som levererar fisk till fiskrökeriet.
Eskelinen har själv två klara favoriter på tallriken.
– Sik och gös kämpar om första plats. Rökt abborre är också gott.
Båten är en slitstark trotjänare från 1980-talet. Den investeringen är avskriven för länge sedan. Suzukin med nittio hästkrafter är båtens tredje motor.
Stefan HolmströmEskelinen är inte den enda yrkesfiskaren i Åbovatten. Lehtonen, Lahtonen och Vihinen, räknar han upp. Den som nu vill bli yrkesfiskare bör se till att ha också binäringar, säger Eskelinen.
Han har faktiskt själv varit med om att utbilda en ny yrkesfiskare. Det här skedde som en del av Jord- och skogsbruksministeriets mästar-gesäll-system för drygt tio år sedan. Gesällen blev fiskare men drar nu upp sitt levebröd i Porttipahta bassäng i Sodankylä i Lappland.
För närvarande pressas näringen hårt av bränslepriset. Småfiskexporten österut har också stoppats, säger Eskelinen.
Vinden tilltar, solen gömmer sig. En iskall regnskur passerar. Dropparna känns som nålar då de träffar kinden. Det här är ändå inget jämfört med då Eskelinen vinterfiskar i samma vatten.
Isläget avgör vilken väg han får ta med snöskotern, ibland kan han ta den rakaste vägen över Vapparn.
– I år var det en dålig vinter då isen lade sig på varmt vatten.
Stefan HolmströmUnder sina cirka fyrtio år i regionens fiskevatten har Eskelinen sett många olika förändringar. Numera fastnar ibland ullhandskrabbor i näten, säger han, havsörnarnas antal har också skjutit i höjden.
– Det är inte alls illa om de skulle lära sig äta skarvar. Ejdrarna har tyvärr däremot nästan försvunnit.
Eskelinen bor själv i ett trähus i Åbo. Eget hus innebär att det inte finns några fritidsbekymmer, det finns alltid något att fixa.
– Ibland hinner jag läsa lite, främst deckare och biografier. Ofta hinner jag ändå bara en läsa några sidor innan ögonen sluter sig.
Några tankar på att sluta har Eskelinen inte. Det här är en livsstil.
– Jag skulle väl inte göra det här om jag inte skulle gilla det. Jag är säkert här ute så länge jag bara orkar.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.