Havsörnen går åt ejdrarna – borde havsörnen jagas?
När havsörnen glider förbi åker kikaren snabbt fram. Örnen är ett ståtligt djur som ännu för trettio år sedan var sällsynt i Åbolands skärgård.
För skärgårdens alla ejdrar är havsörnen ändå allt annat än en välkommen syn. Havsörnen jagar gärna i grupp och när örnarna ger sig på en ejderkull får de ofta med sig gäng av trutar och vips kan en hel kull försvinna.
– Ådorna klarar inte av att försvara sig mot örnarna och måste fly för sina liv. Då blir ungarna ensamma, som på ett öppet smörgåsbord för predatorerna, säger Markus Öst , forskare och akademilektor i miljöbiologi vid Åbo Akademi.
PressbildÖst har forskat i ejdrar i över trettio år och sett ejdrarnas utveckling i skärgården – från deras glansperiod till dagens desperata kamp för överlevnad.
I en nyligen publicerad studie kunde man slå fast att skärgårdens ejderstam är hotad: De positiva effekter som klimatförändringen tidigare haft på ejderstammen, det vill säga att milda vintrar gynnar tidig häckning och ökad produktion av ungar, uppväger inte längre det hot som olika rovdjur utgör mot skärgårdsfågeln.
Läget är enligt Öst kritiskt. Ejdrarna attackeras från två fronter: Havsörnarna i den yttre skärgården och minkar samt mårdhundar i den inre skärgården.
Heikki ErikssonFörr i världen, då minkar och mårdhundar inte fanns i skärgården, kunde ejdrarna häcka längre inåt land om havsörnarna i ytterskärgården blev för många och glupska. Nu, med mårdhundar och minkar som också vill ta för sig av ejdrarna har deras utrymme krympt och fågeln måste försöka anpassa sig på andra sätt.
Allt senare häckning verkar vara en strategi. Att inte häcka alls, en annan.
Borde man bedriva jakt mot havsörnen?
– Nej, säger Öst. Inte på havsörn, men nog på minkar och mårdhundar.
Trots att en djurart inte i sig är viktigare eller värdefullare än en annan hör havsörnen till den finländska faunan och ska därför inte jagas, anser forskarna.
– Det är kanske ändå bäst att låta naturen ha sin gång, fast det är lite sorgligt att se att ejderpopulationen verkar gå mot en nivå som är mycket lägre än vad vi är vana vid, säger Öst.
Havsörnen
Finlands största rovfågel
År 1975 kläcktes det bara fyra ungar
År 2018 kläcktes det 450 ungar
Gifter som DDT, PCB, metylkvicksilver och dioxiner höll på att ta kål på havsörnen. En del gifter utgör fortfarande ett hot mot havsörnen och dess möjligheter att reproducera sig.
Under flera års tid vintermatades havsörnarna. Det görs inte längre.
Avståndet mellan vingspetsarna kan vara till och med 2,5 meter
Havsörnen kan bli 40 år gammal
Havsörnen är fridlyst
Det är förbjudet att avsiktligt störa havsörnen
Sedan 2019 finns havsörnen inte längre på listan över utrotningshotade arter i Finland.
Källa: WWF
Marton Berntsen / Wikipedia (CC BY 3.0)Minken hör egentligen hemma i Nordamerika och mårdhunden i östra Asien. Båda finns i Finland tack vare människan och utgör ett hot inte bara mot ejdrarna utan mot flera andra inhemska fågelarter.
Forststyrelsen, Finlands viltcentral och Natur- och viltvårdsstiftelsen har aktiva projekt på gång för att utrota minkar och mårdhundar längs med Finlands kust. Som vanlig invånare eller deltidsboende i skärgården kan man enligt Öst också gärna delta i det här jobbet genom att låta lokala viltvårdsföreningar placera ut mink- och mårdhundsfällor på sina ägor.
– Det är ett sätt att åtminstone lite försöka rätta till det som människan själv har ställt till med här genom att ta in främmande djurarter och låta dem sprida sig.
De första ejdrarna anländer ibland redan i februari men huvudsträcket från Danmark anländer de sista dagarna i mars och pågår till mitten av april.
Ejdern
Hör till de fåglar som anländer till Finland tidigt på våren.
Perioden mellan att fåglarna anländer och de börjar häcka har under de senaste åren blivit allt längre. Forskarnas tolkning är att fåglarna är osäkra på när det är tryggt att häcka. Och om de är tillräckligt uppskrämda häckar de inte alls.
I den yttre skärgården blir ejdern allt ovanligare. Fyrön Bengtskär utgör dock ett undantag. Där finns inte vare sig mårdhundar eller minkar och havsörnarna vågar inte komma i närheten av ön på grund av alla turister. Besökarna på Bengtskär skyddar alltså ejdrarna och ejdrarna har lärt sig att människorna inte är farliga.
Större populationer finns i dag närmast på stora skogsholmar och i skydd av människor, stugor och gästhamnar.
Ejderhanens, det vill säga gudingens, lockrop är ett karakteristiskt auuu som hörs på långt håll. När trutar attackerar en kull låter ejderhonorna höra ett högt råmande ljud. Det här lockar fler ådor till platsen för att försvara kullen.
Pressfoto
Den blid ni målar upp i artikeln är helt klart färgad av fördomar.
Havsörnarna har i alla tider jagat ejdern och det är givetvis ingen slump att havsörnens fortplantning är synkad så att deras ungar kräver som mest mat samtidigt som ådrorna gått upp på land för att ruva.
Att ejdern och då framför allt ådrorna minskat i antal är fakta men den som endast beskyller havsörnen för minskningen bör nog dubbelkolla sina fakta källor. Ejderns viktigaste födda är musslor och muskelbeståndet i Östersjön har minskat dramatiskt och den minskningen korealerar med Ejderns minskning. Jag påstår inte att det ökade havsörns beståendet inte skulle vara en del orsak till Ejderns minskning. Men den största boven är som vanligt människan som smutsar ner och övergöder hela Östersjön.
Hellre ståtlig fågel än ståtligt djur….
Hej, vi är medvetna om misstaget och beklagar felet. Vänliga hälsningar, Pia/ÅU
Hej, det är lite pinsamt att ni i artikeln om havsörnen i dagens papperstidning har en bild av en Vithövdad havsörn, – den lever i Nordamerika och är ju USAs nationalfågel.