Havet låg nära under uppväxten i Dalsbruk – nu är väckta mikroalger från 1960-talets Nagu en del av hans banbrytande forskning
Den skulle kanske fylla en tesked, den blekt gulgröna klumpen som härstammar från Nagu och flyter runt i en liten glasburk.
Glasburken står i ett 14 grader varmt skåp i ett laboratorium i akademikvarteren i Åbo.
Och det gulgröna är i själva verket mikroalger från 1960-talet som växt efter att cellerna hämtats ur havet vid Haverö.
Där sov de på bottnen – tills forskarna vid Åbo Akademi väckte dem med hjälp av näringsämnen.
Det är första gången som man lyckats väcka just den här sortens sovande kiselalger.
Grunderna i näringskedjan
Algerna är en del av banbrytande marinbiologisk forskning där man tar reda på hur mikroalger anpassar sig till den globala uppvärmningen.
Conny Sjöqvist, docent och forskare i miljö- och marinbiologi vid ÅA, leder forskargruppen.
– Vi jobbar med encelliga mikroorganismer som är grunden i den marina näringskedjan. Vi är speciellt intresserade av hur de anpassar sig till förändringar.
Arbetet börjar med att man tar ett prov från sediment på havsbottnen. Sedimentlagren representerar olika tidsperioder.
Mikroalgerna från 1960-talets Nagu plockades upp på 20 meters djup, där de låg 46 centimeter nere i bottnen. Också mikroalger från 1990 och 2010 har samlats in för att användas i jämförelser.
Sedimentet sätts i en så kallad 24-hålsplatta där forskarna ser då cellerna vaknar upp. Om väckningen lyckas isoleras cellerna med mikropipetter, som ÅA-forskarna framställt själva.
Annina SuominenEn cell är mellan 8 och 10 mikrometer. Som jämförelse är ett hårstrå ungefär mellan 60 och 100 mikrometer.
Då cellerna växer och delar på sig flyttas de till flaskorna i skåpet.
Forskarna håller algerna vid liv i burkarna.
– Ungefär var fjärde vecka tar vi en liten del och flyttar den till en annan flaska där det finns nya näringsämnen. Cellerna delar sig en gång per dygn och förbrukar näringen, säger Sjöqvist.
Genom att studera de återuppväckta cellerna har forskarna kunnat visa att arten anpassar sig till havsuppvärmningen. Artens optimala temperatur har stigit med 0,89 grader Celsius samtidigt som Östersjöns medeltemperatur har stigit med cirka 2,5 grader åren 1960–2020.
Analyserna visar att cellerna från 2010-talet inte upplever höga temperaturer som lika påfrestande som celler från 1960-talet.
Annina SuominenCeller från Frankrike väntar i skåpet
Det finns hundratusentals olika arter av mikroalger. I skåpet i universitetsbyggnaden Aurum på Henriksgatan finns också burkar med mikroalger från Frankrike.
– Vi håller på att väcka upp dem. Det är celler från 1920-talet. Tanken är att då vi nu har undersökt hur en art i Skärgårdshavet anpassat sig så undersöker vi olika arter från Europa. Vi har bland annat sedimentkärnor från olika delar av Östersjön, Atlantkusten och Medelhavet.
– Tidigare experiment har visat att mikroalger har svårt att anpassa sig till högre temperaturer i vattnet om det finns dåligt med näringsämnen. Men det har vi ju inte brist på i Östersjön. Så en hypotes är att övergödningen gör det möjligt för mikroalgerna att anpassa sig.
Paradoxalt är Östersjöns övergödning med andra ord fördelaktig för mikroalgerna – eller åtminstone kan de anpassa sig.
– Men till exempel Medelhavet är ju mycket näringsfattigare. Kan det vara så att deras mikroalger är mera utsatta för uppvärmning och inte lika bra på att anpassa sig där? Det är en hypotes jag gärna undersöker, säger Sjöqvist.
Hälften av våra andetag dras tack vare mikroalgerna
Encelliga mikroalger har betydelse för havens ekosystem. De äts av plankton som i sin tur äts av kräftdjur, som äts av fiskarna… som till sist landar på människornas tallrikar. Hur fettsyrorna som mikroalgerna också tillverkar påverkas av havsuppvärmningen är också intressant.
Dessutom ansvarar mikroalgerna för hälften av världens syreproduktion.
– Fotosyntesens växter på land producerar ungefär 50 procent av syret. Vartannat andetag vi tar är tack vare mikroalgerna. Allt liv på jorden, som det ser ut i dag, baserar ju sig på att vi kan andas, säger Sjöqvist som nu forskar vidare i hur mikroalgernas anpassning påverkar havets ekosystem som helhet.
Annina SuominenConny Sjöqvist föddes på Kumlinge, Åland, men familjen flyttade snart till Dalsbruk där han växte upp. I gymnasieåldern flyttade han till Åbo för att studera vid Katedralskolan och för att ha närmare till fotbollsträningarna med TPS.
Intresset för marinbiologi väcktes troligen under den havsnära uppväxten.
– Jag tänkte säkert inte så mycket på det då men vad som sker med havet har alltid varit en naturlig del av livet. Men det var först tredje året i gymnasiet som jag blev intresserad av biologin på allvar. Jag hade tänkt bli jurist men är glad över att jag valde marinbiologin, säger han.
Mikroalgerna fastnade han för under den första grundkursen i biologin på ÅA.
– Det är så mycket vi inte förstår. Känslan av det är det roliga i det här yrket, samtidigt som det kan vara mycket frustrerande.
Conny Sjöqvist
Född: 1984 på Kumlinge, Åland, uppvuxen i Dalsbruk.
Bor: På Hirvensalo i Åbo.
Gör: Doktorerat vid ÅA 2015 inom marinbiologi. Docent i molekylär och evolutionär marinbiologi sedan 2022.
På fritiden: Vinterbadar, simmar och har stuga i Nagu. ”Största delen av fritiden går till min familj. Jag har två döttrar som är elva och fjorton år gamla. För tillfället är jag ’taxi Sjöqvist’ och kör dem till olika hobbyer på kvällarna. Men nu har jag också lite tid för mig själv då de tar sig till skolan själva. 5.50 stiger jag upp och går då till gymmet och sedan far jag på jobb.”
Kuriosa: Sjöqvist var med som expert och svarade på frågor då Skärgårdscentret Korpoströms Knattelabb ordnades i Nagu gästhamn i fjol. ”Matti Vanhanen gick förbi den dagen också. Det var ganska roligt för några veckor sedan hade det varit stora rubriker om att han hade fångat en slamkrabba i sitt fisknät och dödat den främmande arten. Han passade på att kika på en slamkrabba som fanns i vårt akvarium i Nagu.”
En artikel om forskningen om de sovande algcellerna har publicerats i Nature Climate Change.
Utmärkt artickel. Klargör komplexa stora beroenden inom biologin.
Stig Malmberg
Åbo