Hararna dansar och någon bökar i gräsmattan, medan jag bara sover
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Medan jag ligger under täcket och sover mer eller mindre djupt om nätterna pågår det en hel del utanför.
Man kan tala om en verklig nattlig cirkus, åtminstone av spåren i snön att döma.
Mängder av rådjursspår, så självklara och vanliga att jag knappt orkar tänka på dem.
De senaste två veckorna har jag två gånger hållit på att kollidera med ett rådjur.
Någon borde förse dem med reflexvästar och lära dem ens en gnutta trafikvett.
Jag är trött på rådjur.
Väldigt trött.
Så trött att det inte ens hjälper att sova.
Rådjuren och vitsvanshjortarna ser man också dagtid.
Sexton stycken på en gång, som mest.
Det är sexton för många, frågar du mig.
De har skrapat undan snön på den frusna grannåkern, förmodligen för att hitta något ätbart.
Här finns också älgspår och spår efter ekorre.
Ingendera har jag sett.
Men här har de varit, förmodligen medan jag sover.
Någon har också skrapat undan snön på gräsmattan i jakt på någonting.
Vem?
På jakt efter vad?
Vad finns det att äta i vår gräsmatta under det tunna snölagret som får denna någon så vild?
Jag vet inte, för jag bara sover.
Denna någon är inte ett rådjur, utan mer bestämd.
Gräs och djupfrysta klöverblad har yrt omkring.
Någon grävde på samma fläckar på gräsmattan i fjol vintras.
En mårdhund?
En räv?
Eller en grävling?
Och vart tog räven vägen, den som lämnade ett rakt spår rakt fram till den stängda källardörren?
In kom den inte, åtminstone har jag inte sett den där – ännu.
Och vem var först – räven eller hararna som också har dansat omkring?
Mössen lämnar små, små steg i snön, försvinner under den ibland, dyker upp igen på ett annat ställe.
Dem är jag inte heller så intresserad av, men de går an, så länge de håller sig utomhus.
På nätterna har vi också besök av grannens katt i sällskap med andra kattor.
Det jag undrar mest är om alla djur kommer samtidigt eller hur de har fördelat nätterna?
Vem kommer först och vad gör de egentligen här?
Varför ska de alla vara på vår gårdsplan?
Jag har funderat på att man borde sätta upp en viltkamera, bara för att stilla sin nyfikenhet och för att få en inblick i en nattlig värld.
Samtidigt är jag inte säker på att jag vågar.
För så länge man inte vet vem som lämnar de verkligt stora tassmärkena på natten, utan bara tror, kan man fortfarande sova gott.
Carina Holm
Journalist på ÅU
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.