Har universiteten förgiftats av woke-kultur?
Tidningen Iltalehtis provokativa kolumnist Sanna Ukkolas färska krönika har återigen väckt liv i diskussionen om objektivitet kontra ideologi på de finländska universiteten.
I kolumnen rapporterar Ukkola om att vita, heterosexuella män känner sig hotade på universiteten och raljerar över de högljudda kraven på trygga rum, genussensibilitet och intersektionalitet.
Begreppet woke betyder att man är medveten om sociala orättvisor. Uttrycket kommer från USA och beskriver en uppvisad medvetenhet om frågor som rör jämlikhet mellan raser och mellan kön.
I Nordamerika har kulturkriget pågått i åratal. På ena sidan står – förenklat sagt – den konservativa högern och på den andra står aktivister för social rättvisa.
I Finland är polariseringen långt ifrån lika djup som på andra sidan Atlanten.
Men fältslaget i idékriget pågår också här – om än i mindre skala. Också i Finlands äldsta universitetsstad påverkas högskolornas lärare, studerande och administratörer av aktivismen inom woke-rörelsen.
Ämnet är eldfängt.
I medierapportering vågar eller vill endast ett fåtal uttala sig under eget namn.
Helsingin Sanomat skriver (29.10 2022) om ett forskningsprojekt som ska utreda huruvida diskussionskulturen utvecklats till att bli för försiktig på universiteten.
Försiktigheten antas vara en följd av att många numera är rädda för att ”säga fel” eller positionera sig på ”fel sida”.
Att just universiteten blivit scen för woke-rörelsen är givet.
Universiteten har i århundraden varit arenan där nya idéer och perspektiv utformas och prövas. Studenterna genomlever sina mest formativa år i möte med universitetets krav på att ta in befintlig kunskap, undersöka den och omformulera den i egna texter.
I Helsingin Sanomats artikel säger Arttu Saarinen, TY-docent som skrivit en bok om politisk polarisering, att det är sunt med åsikter som ställs mot varandra. I den meningen är ideologisk polarisering hälsosam och viktig för samhällsutvecklingen.
Däremot varnar han för den så kallade affektiva polariseringen, som baserar sig på känslor. Den tar sig uttryck i identitetspolitik som kategoriskt stämplar meningsmotståndare. Själva sakfrågan hamnar i skymundan.
Den intersektionella analysen vill blotta osynliga värderingar, privilegier och hierarkier. Det är utan tvekan både viktigt och nödvändigt. Men helgar målet alla medel? Riskerar inte de mest extrema kraven på politisk korrekthet att underminera den goda saken?
Behöver universiteten ”trygga rum” och triggervarningar? Diskussioner och föreläsningar där endast kvinnor eller endast icke-vita är tillåtna? Behöver lärare varna för ”känsligt material” inför att man i en undervisningssituation visar till exempel gamla filmer eller nyhetsinslag där minoriteter behandlas illa?
I detta individualismens tidevarv är det dessvärre befogat att ställa frågan: I vad mån missbrukas ideologi för att uppnå personlig uppmärksamhet eller vinning?
I en ledare i den svenska tidningen Dagens Nyheter (19.4 2021) kräver skribenten Erik Helmerson att universiteten ska vara fria rum, inte trygga rum.
Han motiverar sin hållning genom att lyfta fram exempel på hur utvecklingen på universiteten inbjuder politiker och lagstiftare till åtgärder för att ”säkra det fria ordets överlevnad” mot ”den smygande censurkulturen” som förment följer på woke-rörelsens intåg.
Detta, skriver Helmerson, är illavarslande: om och när politiker måste skydda universiteten från yttre påtryckningar.
Politikens vilja att styra över universiteten har tydligt utkristalliserats i Finland bland annat i den lagreform som år 2010 förvandlade universiteten till mer marknadsanpassade med företagsliknande ledningsmodell.
Blir nästa steg att politiker hittar mekanismer för att stoppa kurser i genusvetenskap eller postkolonialism?
Kraven på kulturell kanon, som i Sverige åter aktualiserats av den nya regeringen, är uttryck för viljan att kontrollera den kulturella och intellektuella eliten.
I en samtid som präglas av skarpa motsättningar är det sannolikt dödfött att efterlysa en gyllene medelväg.
Den som inte är för är automatiskt emot. Nyansskillnader är inte tillåtna. Pragmatiker som hellre ser skogen än alla träden blir utbuade direkt.
Kolossen ”universitetet” är ingalunda förgiftad.
Men den har ett ansvar för att navigera eftertänksamt och modigt i sin hantering av omvärldens krav på både förnyelse och tradition.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.