Robin Sjöstrand 24.09.2023 05:00

– Förbered för tagning.

De knastriga orden kommer från en walkie-talkie.

– Silence! Take your positions!

Skådespelarna och statisterna, som står runt en öppen grav på Åbo begravningsplats, tystnar och ställer sig på sina markerade platser. Ett antal assistenter springer och hämtar dunjackorna som har värmt huvudrollsinnehavarna under den korta pausen – termometern visar bara ett par plusgrader. Det är dags för tagning.

– And action, knastrar walkie-talkien.

Sedan lägger sig tystnaden.

Robin Sjöstrand

En fiktiv utredning

Scenen som filmas är en del av teveserien ”Estonia”, som behandlar den fiktiva utredningen efter Estoniakatastrofen. Just i dag filmas en begravning och efter ropet om att kameran rullar närmar sig sex män graven, bärande på en kista.

Vid graven står huvudrollsinnehavaren Jussi Nikkilä och en av de större birollsinnehavarna, svenske Anders Mossling . De säger inget – just den här scenen har inga repliker – men kameran är stadigt riktad på Nikkilä.

Kistan sänks ner i graven till allvarliga miner.

– Och bryt! meddelar walkie-talkien.

Omtagning efter omtagning

Sedan tas scenen om igen. Och igen. Och igen. Det är många vinklar som ska klippas ihop, trots att det är en förhållandevis kort scen. Närbilder av Nikkilä, av Mossling och av statisterna, bildsvepning av kistan som bärs, landskapsbilder från långt håll – allt ska bli en sekvens som är några sekunder lång.

Robin Sjöstrand

Det är början av oktober 2022, det vill säga nästan för ett år sedan, och tidsmässigt ganska nära den tidpunkt på året när de riktiga begravningarna skedde efter Estoniakatastrofen.

Från Belgien till Turkiet

Inspelningarna har pågått sedan maj, berättar Johannes Lassila , seriens ansvariga producent, där han står och fryser på begravningsplatsen medan han följer med tagningarna.

– Vi började filma i Belgien. Där tog vi alla scener som vi behövde vattentank till, både inne i båten och ute på däck. Sedan åkte vi till Turkiet för att filma interiörscenerna.

Robin Sjöstrand

Svårt hitta färja

Lassila berättar att man hade lite svårt att hitta något rederi som ville ställa upp med en färja för inspelningen. Till slut hittade man ändå ett åländskt rederi som hade ett roro-fartyg på dock i Turkiet och kunde tänka sig att upplåta det för filminspelningar.

– Utöver det har vi förstås filmat i Sverige, Finland och Estland, av naturliga orsaker. Nu har vi bara ett par veckor kvar och sen börjar jobbet på riktigt, säger han.

Den mest påkostade teveproduktionen i Finland

”Det riktiga jobbet” är förstås efterproduktionen med klippning, specialeffekter och musik. Estonia, som serien kort och gott heter, är den mest påkostade teveproduktionen i Finlands historia och till stor del beror det på specialeffekterna.

– Vi kan inte få höghusstora vågor ens i en så modern vattentank som den i Belgien, så de måste vi fejka fram. Det är en massiv satsning på det visuella, säger Lassila.

Drama om utredningen

Bakom hela projektet står Miikko Oikkonen , som precis som Lassila är en del av produktionsbolaget Fisher King.

Oikkonen har titeln huvudmanusförfattare för Estonia, men han säger att det länge såg ut att inte bli något projekt – på grund av hans eget bristande intresse.

– Idén om Estonia dök upp 2019, men det blev inte mycket av det då. Katastrofen i sig är inte så spännande rent dramaturgiskt, allt är redan berättat. Det var först ett par år senare när idén om att skriva ett drama om olycksutredningen dök upp som det tog fart, säger han.

Robin Sjöstrand

Han poängterar hur känsligt ämne det handlar om och att man försökt handskas med katastrofen så respektfullt som möjligt.

– En av de viktigaste utgångspunkterna var att hedra alla offer och övriga drabbade. Lösningen blev att berätta historien ur många synvinklar, för att alla ska få en röst, säger han.

Titeln som huvudmanusförfattare innebär att han har haft en skrivargrupp under sig, men inblandade både från Sverige och från Estland, för att få serien att bli så autentisk som möjligt.

– Jag, som kommer från östra Finland och inte pratar svenska, har inte en chans att skriva en autentisk dialog, så som den kunde ha låtit i 90-talets Stockholm. Samma sak gäller med Estland – alla inblandade länder har fått sin särprägel av egna manusförfattare.

Bara otillfredsställande svar

Själva handlingen i teveserien är Oikkonen rätt så förtegen om, men han målar upp de stora dragen:

– Serien följer en ung utredare på Tekniska forskningscentralen, som får den otacksamma uppgiften att reda ut vad som har hänt. Precis som i verkligheten så är förväntningarna att det ska kunna presenteras en slutsats inom tre veckor, medan undersökningen till slut tar tre år. Det är ett verkligt stort pussel att lägga, med bara otillfredsställande svar.

Åbo blir Borlänge

Oikkonen berättar att vart och ett av de åtta avsnitten kommer att berättas ur en ny synvinkel, med en ny huvudperson utöver utredaren. För att få ihop historien erkänner Oikkonen att man fått hitta på en del. Men inga fakta från själva utredningen kommer att ändras.

– Det intressanta är det som händer mellan det som kommer ut i offentligheten. Det är där vår historia finns.

Robin Sjöstrand

Senare på dagen ska inspelningarna flytta några hundra meter bort, till Heliga korsets kapell. Här ska Åbo bli Borlänge.

Det är i alla fall så som skådespelaren Cecilia Milocco beskriver det – dagens inspelning är en minnesgudstjänst för de människor som deltog i en gruppresa från Borlänge som försvann med Estonia.

Milocco spelar en svensk präst, också fiktiv, som är en av dem som åker till Värtahamnen i Stockholm för att ta emot överlevande. Från det utvecklas hennes historia till en strävan efter att hitta sanningen.

Robin Sjöstrand

– Vår Värtahamn fanns i Estland, det var där vi spelade in scenerna. På ett personligt plan har det varit ganska jobbiga scener att spela in – anhöriga som kommer till hamnen för att ta emot överlevande och till slut tvingas inse att inga överlevande kommer.

Extra stark koppling till datumet

Hon fyllde själv 22 år samma dag som Estonia sjönk och det gör att hon har en extra stark koppling till datumet.

– Hela katastrofen är ju fortfarande som ett öppet sår. Men det känns lite som att man är med i något som är oerhört viktigt.

När Milocco blev erbjuden rollen i serien tvekade hon först, just på grund av hur infekterad diskussionen kring Estonia fortfarande är. Men efter att ha diskuterat med regissören Måns Månsson ändrade hon sig.

– Jag har jobbat med Måns tidigare och när han presenterade serien för mig fick jag en bra känsla. Den är väldigt respektfull mot offren och de anhöriga.

Robin Sjöstrand

Viktigt med respekt

Måns Månsson själv håller med och lyfter, precis som alla andra inom produktionen som ÅU talade med, fram vikten av att behandla ämnet med respekt.

– Det är ett så otroligt känsligt och komplext ämne, ett etiskt och moraliskt minfält. Man kunde nästan fråga sig vad den här historien har för existensberättigande.

Han säger att han knappt hade velat göra filmen om det inte varit för de nya perspektiv som manuset förde med sig.

– I Sverige pratar man nästan uteslutande om Estonia som en svensk katastrof, att det bara var vi som blev drabbade. Men i och med att manuset är finskt och en stor del av produktionen finsk och estnisk så ger det samtidigt andra länders perspektiv på katastrofen.

Frågetecken kring ansvarsfrågan

Dessutom finns det stora frågetecken kvar kring ansvarsfrågan. Någon ordentlig oberoende utredning gjordes aldrig och det finns fortfarande många som kämpar för svar.

– Alla länder gjorde egna utredningar kring ansvarsfrågan och kom fram till att de själva inte gjort något fel. Det är nästan science fiction när man tänker på hur stort mysterium det är att Estonia kunde sjunka, men det är ett lika stort mysterium att ingen behövde ta ansvar för det. På andra ställen i världen hade någon kanske satt upp händerna och sagt ”Vårt fel, vi avgår”, eller kanske prövats i domstol. Men här preskriberades fallet efter fem år och undersökningen lades ner, säger Månsson.

Under inspelningarna av Estonia har Månsson jobbat sida vid sida med regissören Juuso Syrjä . Arbetsfördelningen har gjorts så att när man har spelat in på en plats under ledning av en regissör, så har den andra regissören kunnat åka till nästa plats för att förbereda.

– Vi har ändå haft Jari-Petteri Passi som fotograf hela tiden. Han är jätteduktig och ser också till att vi får kontinuitet mellan regissörerna, säger Månsson.

Internationellt team

Det internationella inspelningsteamet har gjort att Månsson fått upp ögonen för hur viktigt det är med samarbete mellan grannländerna, som trots delade gränser har ganska olika kulturer.

– Det borde vara mer samarbete mellan våra länder. Det har märkts både här i Finland och i Tallinn – det finns riktigt duktiga människor här och man lär sig mycket av att samarbeta med andra kulturer.

”Nästan kusligt äkta”

Månsson har en internationell karriär bakom sig, där han bland annat fungerade som assisterande regissör för dramaserien Tjernobyl, som behandlar kärnkraftsolyckan. Han drar paralleller mellan det projektet och inspelningen av Estonia.

– Två gånger i mitt liv har det nästan känts kusligt äkta under inspelningarna. Tjernobyl spelades till största delen in i Litauen, men en liten del spelades in i Kiev. Där fick jag samma känsla som när vi spelade in scenerna på ÅUCS U-sjukhus här i Åbo – det var något som hade hänt just här. Det var hit, till just den byggnaden, som de överlevande kom på riktigt efter Estonia.

Robin Sjöstrand

Trots att ämnet Estonia är kontroversiellt, så har det än så länge inte kommit fram några negativa reaktioner på att teveserien spelas in, något som förvånar Månsson lite grann.

– Jag trodde att det skulle vara större motstånd mot serien, men det visade sig att många kände sig redo att berätta om det här.

– Kanske det har gått tillräckligt långt tid nu. Kanske folk har fått den distans som behövs.

Serien har premiär på MTV Katsomo och Cmore den 12 oktober.

”Filminspelningar är bra för Åbo på många sätt”

Under inspelningarna av Estonia i Åbo fanns också Teija Raninen på plats. Hon är genom Västra Finlands filmkommission ansvarig för att just Åbo står värd för Estonia-inspelningarna.

– Vi har haft bra samarbete med Miikko och Johannes och Fisher King tidigare, och de vet om att vi alltid står redo att hjälpa till om det är något. Därför kommer de gärna tillbaka, säger hon och syftar på Estonias manusförfattare Miikko Oikkonen och producent Johannes Lassila.

Hon säger att filminspelningar i Åbo är en bra sak på många plan. Några negativa sidor finns det inte, enligt Raninen.

– Det drar in pengar till Åbo, det skapar arbeten och möjligheter för studenterna i filmlinjen på Åbo yrkeshögskola. Om inspelningen dessutom sker utanför turistsäsongen så ger det en extra boost åt hotell och restauranger, säger hon.

Det är faktiskt ett krav från filkommissionen att elever från filmlinjen ska få delta i arbetet kring de filmer som spelas in här.

– Filmbranschen är en nätverksbransch. Om du gör bra ifrån dig är det lätt hänt att någon kommer ihåg dig och du får jobb också nästa gång. Det är en otroligt bra chans för eleverna.

Raninen säger att det spelas in mellan runt sju, åtta filmer i Åbo per år.

– Åboborna är stolta över att se sin egen stad på film. Oberoende om den som här ska gestalta Borlänge, eller som i filmen Tove ska föreställa Paris.

Utöver det är stadens rykte också till fördel när filmteam söker platser att filma på.

– Åbo är den mest internationella staden i Finland och det finns bra platser att filma på.

Robin Sjöstrand

Dela artikeln