Anja Kuusisto 29.10.2019 05:00

Tobias Petterssons kolumn i Hbl (26.10) väcker reaktioner, för och emot.  Han skriver att ”lång matematik har för hög status”, det vill säga ger de bästa poängen vid universitetsurvalet, oberoende av vad du vill studera.
Så fungerar det idag. Vill du studera biokemi eller medicin är lång matematik i valet av kursutbud för gymnasiet antagligen självklart, och skriver du laudatur får du 39,7 poäng i universitetsantagningen. L i kemi ger 34 poäng, L i hälsokunskap ger endast 13,9.
Trots att din arbetskarriär i biokemi/medicin också högst sannolikt kräver språkkunskaper, får du överväga hur många språk du läser. L i långt språk ger 28,3, L i kort språk 22,6.
Men säg att du siktar på studier i samhällsvetenskaper. Nu är det väl samhällslära och historia och andra realämnen som väger tungt i universitetsurvalet? Å nej.
L i lång matematik  och du kammar hem 36,1 poäng, kort matte ger 28,3 poäng. Laudatur i historia ger 24,5 och laudatur i det ämne du vill studera, samhällslära, ger 20,0.
Även om din högsta önskan är att läsa engelska på universitetsnivå får du vid urvalet bättre poäng för lång matte än för laudatur i engelska.
”Oh dear” så galet det kan gå då Finland kämpar om framgång.
För någonstans måste det väl finnas en bakgrundstanke och förhoppning om framtida nokiaiter och andra innovatörer? Men vem har sagt att just lång matematik är nyckeln till den heliga Graal?
De nya antagningskriterierna har införts successivt och träder i kraft till fullo från 2020.
Ett mål har varit att ge studentexamen en större betydelse, och universiteten ska ta in minst 51 procent av sina studerande på basis av studentbetyget, resterande kan få inträde via urvalsprov.
Tidigare förekom kritik mot att studentbetyget spelade en för liten roll vid antagningen. Därför måste man ge vissa sympatipoäng till Undervisningsministeriets reformtanke; studentbetyget ska få bättre status.
Men att ge ambitiösa gymnasiestudier tyngd är väl inte detsamma som att ge lång matematik en särställning för  varje framtida studieinriktning?
I Iltalehti (29.5.) intervjuades Undervisningsministeriets reformarbetsgrupp ledd av Sari Lindblom, vice rektor vid Helsingfors Universitet.
Det låter det lite som Moment 22 när Lindblom ska förklara varför just den långa matematiken ger så höga poäng.
”Matematiken får så höga poäng för att den har så många obligatoriska kurser, den är den mest krävande helheten i gymnasiet” – är svaret.
Sen gör hon tillägget: ”Och antalet kurser i gymnasiet kan inte vi påverka.”
Nejdå. Matematiken värderas alltså så högt för att kurserna är så många, och kurserna är så många för att dem kan man inte förändra.
Vem tröstar det resonemanget? Inte den som vill läsa till exempel engelska vid universitet, den som får bättre poäng av att prestera på topp i lång matematik än vad laudatur i engelska ger.
Språkintresserade studerande vill ofta läsa mer än ett främmande språk. Men laudatur i följande korta språk ger endast drygt 22 antagningspoäng och lång matematik kan ge 36 poäng. Hur tycker vi då att den språkintresserade 15-16-åringen ska välja sitt kursutbud för gymnasiet?
Det är ett faktum att matematiken utvecklar ett logiskt tänkande och är nyttig också i många branscher där kopplingen till matematiken känns främmande i vardagen. Det måste inte alls vara så att du använder komplicerade ekvationer i ditt jobb för att ha nytta av ett matematiskt tänkande.
Lång matematik är bra, inget snack om saken. Men kort matematik är också bra – och för en del kan den vara tillräcklig.
Ett annat faktum är att språkämnena förlorar på reformen. Det här landet väljer alltså medvetet att pruta på ungdomarnas språkkunskaper samtidigt som det vill nå framgång i en internationell värld, hur tokigt är inte det?
Men det är definitivt mer synd om ungdomarna än om Finland.
Gymnasiets krav kan kännas övermäktiga för den som brinner för att läsa språk eller realämnen, och som nu måste sätta mycket tid och energi på den långa matematiken.
Så ja, Tobias Pettersson med flera. Det är fel att 15-åringar ska vara tvungna att välja lång matematik för att de ännu inte vet vad de vill studera efter gymnasiet.
Det är ännu mera fel att de ska styras mot det valet även om de vet att vill studera till exempel språk. Och det är fel att ge ett enskilt ämne en mycket högre ställning i urvalsprocesserna.
Alla vi som har skolåren långt bakom oss ska alltid vara försiktiga med jämförelser. Skolorna av i dag är helt annorlunda och på många sätt fantastiska.
Men en urgammal sanning skulle man så gärna lyfta upp igen: Gymnasiet måste få vara allmänbildande.
 

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln