Gud, eller vilket väsen man nu väljer att tro på, ser en oavsett könstillhörighet eller brist på en sådan.
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
”Om kyrkan endast talar om Gud som en fadersgestalt, en herde och herre understryker man de patriarkala strukturerna i samhället och därför är det viktigt att kyrkan vågar ifrågasätta invanda begrepp och trosuppfattningar”, säger kyrkoherden Mia Bäck i Åbo svenska församling till ÅU.
Det känns som en sund inställning som tillför logik till debatten om kön och genus, som brukar vara ett känsligt ämne.
Varför inte göra Gud till kvinna då, tänker kanske någon.
Varför göra Gud till något kön alls tänker jag.
När Svenska kyrkan i Västerås skulle annonsera om en gudstjänst i en lokaltidning omtalade de Jesus som ”hen”.
En domprost i Västerås och hennes kollegor fick mycket kritik för det. Debatt om könstillhörighet brukar väcka en hel del ont blod även i Sverige som brukar ses som en föregångare i de här frågorna. Finland släpar ofta efter.
Det är bland annat uppståndelsen i vårt grannland som Bäck tar ställning till, på ett sätt som inte kan beskrivas som annat än framåtsträvande.
En kyrkoherde säger till Aftonbladet att Jesus förstås var en man enligt hennes uppfattning, men att det hela är så mycket större i dag.
Vår bild av heliga grejer måste få förändras.
Bäck använde själv nyligen ordet hen om Gud i sin kolumn för ÅU.
”Man ska se Gud som en kärleksfull förälder, oberoende av vilket kön hen har. Också personer som inte känner sig som vare sig man eller kvinna måste få plats i kyrkan och känna sig hemma där. Då passar hen bra i sammanhanget”, säger hon i dagens blad.
Att få människor att känna sig hemma i kyrkan borde vara första prioritet, om det är dit man vill få dem.
Gud, eller vilket väsen man nu väljer att tro på, ser en oavsett könstillhörighet eller brist på en sådan.
Det kan tyckas överdrivet att en svensk kyrkas annons får så mycket uppmärksamhet.
En del tycker i sin tur att ord som ”manligt” och ”kvinnligt” är så förlegade att de somnar när de hör dem.
En tröst i sammanhanget är att det gamla brukar få ge vika för det nya. Förr eller senare måste det väl också ske inom en institution som många tycker är viktig.
Den som inte vågar förändras stannar tyvärr på samma nivå tills den dör.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.