Godisfabrikörens hus på Hirvensalo blev läkarparets hem – ”Vi gjorde inget museum men ville respektera det gamla”
Tryckeriarbetare har tagit igen sig. Barn på sommarläger har stojat. Pensionärer har kopplat av. Huset som nu är Pauliina Hartialas och Pekka Jokinens hem på Hirvensalo har många skikt.
– I Åbo är det inte så lätt för en familj att hitta ett hus som ligger nära havet och skogen och att det är möjligt att hinna till jobbet på en halvtimme, säger Jokinen.
Avståndskriteriet beror på att båda två är läkare. Då de är i beredskap ska de vid behov snabbt infinna sig på ÅUCS.
Hartiala och Jokinen bodde tidigare vid Fyrstranden, en plats de gillade stort. Då det tredje barnet var på väg behövde de ändå mer utrymme.
Stefan HolmströmNär Åbo stad sålde Hirvensalohuset på auktion 2018 vann paret inte anbudstävlingen. De lyckades ändå senare göra affär med den som ropat in huset – som hade varit rädd för att en grynder köper platsen och bygger något riktigt stort.
Hartiala och Jokinen fick köpa huset då de ville sätta det i skick.
Det skojiga är att båda två vistats mycket på Hirvensalo som barn. De träffade ändå varandra först då de studerade till läkare.
PrivatHusprojektet var onekligen omfattande. Huset hade använts bara sommartid och var därför inte vinterbonat. Paret fick låta riva upp det mesta för att modernisera huset för åretrunt-boende.
– Det fanns nog de som sade att det aldrig skulle bli något det här, säger Hartiala.
Systern, arkitekten Karoliina Hartiala kallades in för jobbet.
– Hon fick lön för hon gjorde mycket mer än vad som kunde kallas syskonhjälp.
– Vi laserskannade också hela huset för att få en tredimensionell bild, säger Jokinen.
Privat / Stefan HolmströmEtt hörn hade sjunkit något men kunde lyftas ganska lätt. En yttervägg var lite fuktskadad på grund av en läckande takränna och vatten hade runnit in vid trappan. Några stora problem dök inte upp.
Det sätt som huset hade byggts, på en bergknalle, hade bidragit till att hålla huset friskt. En annan faktor var att ingen låtit ”reparera” huset med moderna, olämpliga material.
För säkerhets skull gjordes ändå två konditionsgranskningar innan det blev en affär.
Bygglovet kom 2020, så coronatidens reparationsboom innebar en utmaning. Alla var väldigt upptagna.
– Vi behövde djungeltrumman för att hitta yrkesfolk, säger Jokinen.
Stefan HolmströmDe två är mycket nöjda över de proffs de fann, såsom Hämeen Puutyö från Hauho som tillverkade nya fönsterkarmar. Karmarna gjordes maskinellt men enligt mått som varierade från fönster till fönster.
Plåtslageri T Lindström från Pargas gjorde i sin tur ett nytt tak. Hartiala berömmer det sätt som taket gjordes, ett vackert hantverk.
De gamla tunga takteglen gick till återanvändning, liksom så mycket annat. Det som revs ut bjöds också ut – och mycket bars bort.
Stefan HolmströmÅtervinning dominerade också inflyttningen, i slutet av 2021. Vissa saker ropades in på auktion, annat köptes på olika webbforum, som tori-sajten, säger Hartiala. Askos Fanett-stolar vid matbordet är ett bra exempel.
– Sofforna är det enda nya vi har köpt hit.
– Skänken stod här då vi köpte huset, likaså målningen som hänger ovanför, säger Jokinen och pekar på ett skåp vid dörren.
Stefan HolmströmGamla skikt har tagits fram och bevarats. Ett fascinerande fynd var en tapet med sagan om Rödluvan, sannolikt från den tid då Finland ännu var ett kejsardöme.
Rödluvan hänger nu inramad på en bar stockvägg i tamburen.
– Vi gick inte in för att göra ett museum utan bygga nytt på ett sätt som respekterar det gamla, säger Jokinen.
Stefan HolmströmKök och badrum är helt moderniserade men sovrummen i andra våningen har i sin tur fått riktigt gamla spegeldörrar. Trappan är den ursprungliga. Slitna trösklar har fått vara kvar.
Hartiala och Jokinen har tagit reda på mycket om husets historia. Den tidigare ägaren var alltså Åbo stad, som hyrde ut lokalerna till pensionärsföreningen Turun kaupungin eläkeläisten yhdistys.
– Vi har via pensionärsföreningen fått kontakt med en person som ska komma hit och berätta mer om huset, säger Hartiala.
Stefan HolmströmFöre pensionärerna var det tryckeriarbetarföreningen Turun Kirjatyöntekijäin Yhdistys som fanns här. Föreningen ägde huset från 1925 till 1952. Här kunde medlemmar vistas, på ”Kirjamäki”, Bokbacken.
Initiativet till att grunda fackavdelningen togs för övrigt av sättaren J. A. Salminen på Åbo Underrättelser.
I något skede har det också ordnats sommarläger för barn. Ett av fynden är ett vykort från en mamma till sitt barn. Många andra detaljer är fantasieggande, som ett namn på en bjälke i vindsvåningen. Möjligtvis står det ”Kaisa Vikstén, 1911”.
PrivatDet var möjligtvis en rysk officer som byggde den äldsta delen av huset, av stock. Senare ägdes huset av Hugo Gardberg, men han åkte till USA 1911. När och hur huset utvidgades är oklart.
Hartiala och Jokinen vill gärna veta mer om huset i början av 1900-talet, årtionden som är höljda i dunkel.
Det är för övrigt nästan exakt 125 år sedan Hugo Gardberg köpte parcellen som hette Bergen. Det var han som tillsammans med sin bror Rudolf Gardberg köpte Helsingfors Nya Karamellfabriks fabrik i Åbo – det som sedan blev legendariska Hellas.
– Barnen var först måttligt imponerande av vårt nya hus. Vi försökte sälja in det med berättelsen om att det bott en godisfabrikör här. Därför kan man inte veta vilka gömmor det finns i huset.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.