Glittra och Rulla är gårdsmejeriets filmstjärnor – snart ser du dem på vita duken

Vid Mattas gård på Åland kombineras skärgårdsidyll med sunt affärsförnuft. Gårdsmejeriet är litet och antalet kor få, för mejeriet är bara en del av verksamheten.
Redan i högstadiet visste Jennifer Sundman att hon vill ha kor. Tanken var en stor robotladugård, men i samband med agronomstudierna i Sverige fick hon upp ögonen för gårdsmejerier.

– Det är ganska ovanligt med gårdsmejerier i Finland. Här på Åland finns ett annat gårdsmejeri, de har getter, berättar hon.
Småskalig mjölkproduktion med egen förädling kändes rätt. Det passade dessutom ihop med befintliga byggnader och det omgivande kulturlandskapet.
Efter matartesanstudier, två köpta ayrshirekvigor, en hel del pappersarbete och en nybyggd mejeribyggnad började mjölkförädlingen vid Mattas Gårdsmejeri år 2015.

Den första egna kvigkalven markerade starten och fick ett namn som började på A, Annie. Nu är det Annies dotter Glittra som mjölkas.
Ayrshire har övergått till västfinsk lantras och på Mattas finns sannolikt de enda renrasiga västfinska lantrasen på Åland.
– Min farfarsfar hade västfinsk lantras här, så det var ett av våra motiv. Han tyckte att de betade så bra under buskarna, förklarar Jennifer valet.
Rasen passar också mejeriets behov.
– Deras mjölk har utmärkta halter av fett och protein. Dessutom tillgodogör de sig bra både grovfoder och gräs från naturbeten och passar i ekologisk produktion.

Kor i mjölkning får kraftfoder, men i mindre mängder. Därför mjölkar de också mindre, knappa 25 liter om dagen.
– Vår boskap lever väldigt naturligt och de går ute året runt. Vintertid får de välja om de är ute eller inne på halmbädd i ladugården.

Västfinsk boskap är en förhållandevis småväxt lantras. Utseendet förnimmer om gångna tiders jordbruk, vilket i somras ledde till en annorlunda upplevelse – Mattas boskap ses nästa år på bio.
– Den här sommarn var våra kor med vid inspelningen av den nya storfilmen om Stormskärs-Maja. Filmteamet tyckte att de passade fint i en film som utspelar sig på 1800-talet, förklarar Jennifer.
Som mest har Jennifer mjölkat sju kor. I våras var alla kor i sin tre månader, och just nu är det bra två som mjölkas.
Tiden räcker inte till allt, mejeriet är bara en del av verksamheten.
Jennifer och maken Lars-Johan Mattsson driver två släktgårdar tillsammans, Mattas i Sund och Vestergårds i Saltvik.
Man odlar spannmål och lök, samt potatis till chipsfabriken. Hö och ensilage produceras både till försäljning och för de egna djuren.

På Mattas finns förutom nöt också hästar, en flock ålandsfår, kaniner och höns, mest för besökarnas nöje. Sommartid välkomnar gårdsbutiken och kaféet både turister och ortsbor.
I mejeriet tillverkas yoghurt, salladsost, grillost, lagrad hårdost i olika varianter, blå- och vitmögelost och glass i många smaker. Det mesta säljs i gårdsbutiken, och en del också i lokala matbutiker.
Med liten mjölkmängd gäller det att planera produktionen.
På hösten tillverkar Jennifer hårdost, som lagras. Grillosten, en viktig del i gårdskaféets hamburgare, tillverkas året runt, och kan frysas ner. Glassen kan lagras i tre månader.

På sommaren kunde de sälja hur mycket som helst, på vintern är det liten efterfrågan. Höjdpunkten är skördefesten i september.
– Den har stor betydelse. Under två dagar brukar 4 000–5 000 personer besöka oss, så vi måste ha produkter i lager, berättar Jennifer.
Åländska skördefesten infaller i år 22–24 september.

Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.