Glädjelös regeringsbildning
Under veckoslutet utspelades den första kritiska offentliga kraftmätningen mellan regeringspartierna. Fortsättning torde följa.
Under de senaste fyra åren har vi haft en regering som, förenklat uttryckt, löst problemen i samhället genom att öka statens skuldbörda. Det torde inte komma som en överraskning att den tillträdande regeringen inte kommer att ha en enkel uppgift, om den ska försöka balansera statens budget.
En ofta hörd förklaring till statens kraftigt ökade skuldsättning är utgifterna för coronapandemin och kriget i Ukraina. Det här är inte hela sanningen. Enligt finansministeriet har cirka 15 miljarder av statens utgiftsökningar under åren 2020-2023 en koppling till coronapandemin eller kriget i Ukraina, medan ungefär 10 miljarder har använts till andra ändamål. Därför kan inte utgiftsökningarna endast kvitteras med att säga att man varit tvungen att hantera flera stora kriser.
Att genomföra en kursändring och försöka minska statens utgifter är ingen tacksam uppgift. Ingen berörd vill att just deras byrå ska behöva anpassa sin verksamhet. Ingen vill heller betala högre avgifter.
Om den kommande regeringen förverkligar aviserade nedskärningar på cirka sex miljarder euro, kommer det också att märkas i valet om fyra år. Ingen regering har lyckats göra sig populär genom att bedriva en stram ekonomisk politik.
Klimatfrågorna och synen på invandring skiljer Sannfinländarna från de övriga partierna kring förhandlingsbordet. När det handlar om ekonomiska spörsmål har förhandlingsparterna möjlighet att relativt smärtfritt hitta en gemensam syn på behövliga åtgärder.
Ur finländarnas och även regeringens synvinkel kan vi ha framför oss verkligen besvärliga år. Hur ska enskilda hushåll klara av att betala sina dagliga utgifter om prisökningarna fortsätter? Hur många finländare kommer de närmaste åren att råka i knipa med stigande räntor på sina bostadslån? Var ska företagen hitta arbetskraft? Hur löser man problemen inom social- och hälsovården?
På dessa och många andra frågor försöker man nu hitta en lösning i Ständerhuset. Trots veckoslutets tillfälliga upptrissning av det politiska självförtroendet, är det sannolikt att Finland har en ny borgerlig regering senast på midsommarafton.
Innehållet i regeringsförhandlingarna är inte tillgängligt för allmänheten, vilket gör det svårt att bedöma vem som fått och får sin vilja antecknad i dokumenten. Det som kännetecknat årets regeringsförhandlingar är att läckorna om innehållet har varit få och ytterst små.
Kan de få läckorna vara ett tecken på att någon form av förtroende trots allt finns mellan partierna?
Den regering som nu sannolikt kommer att bildas, trots många motgångar och motsättningar, har ingen glädjefylld regeringssamvaro att se fram emot. Redan nu verkar partiordförandekvartetten moloken, då den visar sig för allmänheten.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.