Giftläcka blev krävande räddningsuppdrag – Åbo hamn var värd för sista övningen i stort Östersjöprojekt

Grå rök väller ut ur den mörkröda containern i Åbo hamn. Vattenångan simulerar en kemikalieläcka, och brandkåren larmas till platsen.
På containern finns en vit skylt med en dödskalle och nummerkoden 1005. Det står för ammoniak.
– Uppskattningsvis tjugo kilo ammoniak har läckt ut. Upprepa! hörs en radioröst.
Brandmännen avancerar till containern och börjar spruta vatten, som späder ut ”ammoniaken”. Två brandmän i knallröda dräkter tar sig i den ångfyllda containern för att åtgärda läckan.
Då börjar det hända. Det bultas i den blå containern invid. Brandmännen öppnar och gör ett fynd.
– Vi har påträffat sjutton personer som kan ha utsatts för ammoniaken.

Ett fall av människosmuggling? Viktigare är ändå att ta hand om människorna, vars vård ska prioriteras efter ”symptom” som tyder på att de kanske flytt från ett krisområde.
”Patienten” Eeva-Leea Halmekivi – som själv arbetar som förstavårdare – visar sig ha en skottskada i benet. Hon får en röd lapp med ett stort ”P” och evakueras snabbt.
Somliga uppvisar förgiftningssymptom, andra är uttorkade, några klassas som ”yt ok” – allmänskick ok. Alla fryser.

Vid samlingsplatsen invid ambulanserna står sjukvårdsledare Johanna Hyökki. Hon har en lista över människorna i containern. De är klassade som röda, gula eller gröna, beroende på deras skick.
Hyökki fungerar som observatör och kollar in om alla tas om hand på rätt sätt.
– Det visade sig också att de 17 människorna, när de kom fram till samlingsplatsen, faktiskt var 23, säger Hyökki.
Den första informationen stämde alltså inte, något som inte är ovanligt då olyckor och incidenter växer sig större.
Först blev kemikalieläckan ett räddningsuppdrag. Sedan trillar en person i hamnbassängen i allt kaos. Brandkåren får också avvara resurser för en ny eldsvåda på annat håll.

Vid sidan om alla nya incidenter var flera brandmän hela tiden sysselsatta med det första utryckningsuppdraget, själva ammoniakläckan.
Det här är också en av dagens tyngdpunkter.
– Största fokus ligger på myndighetssamarbete, hur kommunikationen fungerar, säger Lauri Ojala, projektledare för det internationella Hazard-projektet.
Hur gick det exempelvis med de tre pistoler som hittades i den blå containern. De låg kvar på marken länge – glömde någon meddela polisen?
Det hela handlar inte heller bara om myndigheter. Information ska nå alla som finns i hamnen samt den stora allmänheten.

Dagen skulle därför avslutas med en iscensatt ”presskonferens” där övningens nyckelpersonerna skulle svara på talrika frågor på flera olika språk.
– Tumregeln är att det alltid brister någonstans, säger Ojala.
Det är då man lär sig.
”Övningar är till för att det ska vara tillåtet att göra fel”, som en av de närvarande konstaterade.

De som deltog kom från Egentliga Finlands räddningsverk, Åbo hamn, Affärsverket för akutvården och jouren, polisinrättningen i sydvästra Finland, Gränsbevakningsväsendet och handelshögskolan vid Åbo universitet.
Dessutom närvarade en grupp säkerhets- och riskhanteringsstuderande från yrkeshögskolan Laurea. Vid Laurea har man utvecklat ett nytt analysverktyg som nu används för evaluera hur allt gick till.
På plats var också talrika representanter från räddningsverk och myndigheter i andra Östersjöländer.
Ett förtroendekapital underlättar
En av de närvarande var Daniel Ekwall, professor vid högskolan i Borås och docent vid Åbo universitet samt medlem i ledningsgruppen för Hazard-projektet.
– Problem i hamnar är ganska ovanliga då man beaktar hur stora volymer och hur mycket trafik det rör sig om.
Men då det händer något är risken för en storolycka ofta där, tillägger Ekwall, som är specialist på riskhantering. Han betraktar övningen som ett utvecklingsprojekt som inte bara handlar om att identifiera sådant som kan bli bättre utan också om det att folk från olika länder möts.
– När det sker en storolycka och man lånar folk finns det ett förtroendekapital då människor folk har träffat varandra tidigare. Det underlättar i en akut situation.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.