Gammal brygga i Pargas risk för trafiken till sjöss – staden äger området men tvekar, är bryggan på stadens ansvar?
Vad ska hända med den gamla lastningsbrygga som håller på att rasa ihop i Lillmälö?
Förfallet har pågått i decennier men hittills har ingen tagit ansvar för att montera ner bryggresterna och forsla bort dem.
Monica ForssellLastningsbryggan ska senast ha använts någon gång på 1970-talet då sandtaget i Lillmälö utnyttjades som sandtäkt. Den är belägen ett stenkast norrut från Lillmälö färjefäste och syns tydligt från farleden som går förbi Airisto och korsar Pargas-Nagu färjans farled.
Bryggresterna består av stora stockar, bräder, rep och järnbalkar. En del av resterna sitter hårdare fast än andra.
På Pargas stads mark – men hörde bryggan till köpet?
Monica ForssellÅU ringer upp stadsgeodet Daniel Backman vid Pargas stad för att fråga vems bryggresterna är.
Det visar sig att den gamla lastningsbryggan sedan ungefär femtio år tillbaka i tiden står på Pargas stads mark och i vattenområdet utanför stadens område.
Backmans arkivforskning visar ändå att det i det gamla köpebrevet från 1977, då Pargas köpte området, står att den person som utnyttjar sandtäkten har rätt att använda sin brygga för lastning.
Backman betonar ordet ”sin” och drar slutsatsen att bryggan förmodligen tillhört en numera död Johansson och att den inte ingått i köpet.
– Men vi kan inte med säkerhet säga att bryggan blivit Johanssons och om det var meningen att den skulle eller inte skulle tillfalla markägaren efter användning, säger Backman.
– Och efter Johansson var det en Andersson som tog över sandtäkten men vi vet inte hur avtalet mellan Johansson och Andersson såg ut, säger Backman.
Ett farligt landmärke
Hela den aktuella fastigheten som bryggan står på och som staden äger har sedan 1990-talet varit utarrenderad åt Mälö Marin. Mälö Marin har dock inget med bryggan att göra, påpekar Backman.
Ättlingarna till säljaren är fast övertygade om att bryggresterna är Pargas stads och att det inte finns några bevis för att bryggan inte skulle ha ingått i affären.
Det är ju inte så att vi har pengar budgeterade för en brygga som man plötsligt konstaterar är stadens problem.
Daniel Backman
Bryggresterna utgör ett landmärke men i takt med att stormar och tidens tand går åt stockarna och bräderna ökar också risken för att hela kolossen rasar ihop och delar av bryggan driver ut i farleden.
– Om det lossnar stockar och bräder från högen kommer de utgöra en risk för sjötrafiken, säger Backman och fortsätter:
– Det är säkert bäst att staden försöker få bort bryggresterna. Det är lite som med båtar som blir och ligga. De är annans egendom, men med tiden, när ingen ägare reagerar eller hittas blir de markägarens problem.
Monica ForssellPargas stad har nu begärt in offerter för att granska möjligheterna att riva resterna av bryggan.
– Genom tiderna har det funnits många inblandade och användare av bryggan och det skulle förstås vara bra om vi kunde åtgärda resterna med gemensamma krafter. För det är ju inte så att vi har pengar budgeterade för en brygga som man plötsligt konstaterar är stadens problem, säger Backman.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.