Fyra års väntan och så var pinan över, eller?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den är äntligen över, tiden med Trump som president.
I min egen bubbla, mitt Facebook- och Twitterflöde, ser jag många kommentarer om hur en fyra år lång pina är över.
Då tänker jag på att nu lever vi i en pandemipina, och hur lång den blir vet vi inte.
Om någon för fyra år sedan hade vetat och kunnat säga hur världen skulle förändras och vad allt vi skulle uppleva de kommande fyra åren hade åtminstone jag avfärdat merparten av det som osannolikt.
Då hörde jag ändå till dem som tyckte världen med ens blev så mycket mörkare och hemskare exakt den dag amerikanerna valde Trump till president.
Men jag kunde inte gissa vilka kilar hans ämbetstid skulle slå i det amerikanska folket, hur demokratin skulle försvagas, hur förhållandet mellan USA och Europa skulle bli sämre, hur debattklimatet skulle påverkas.
Ja, det är stora ord. Men jag tänker på hur respekten för andra har minskat, hur en hård ordväxling har vunnit terräng, hur många som börjat anse det tillåtet att öppet uttrycka förakt.
”Om världens mäktigaste ledare använder en sådan samtalston stup i kvarten så får väl jag säga min mening…”
I våra bubblor finns det också de som inte sätter så stor vikt vid vem som sitter i Vita Huset, eller hur Putins Ryssland behandlar Navalnyj.
Hur förändrar det nu min vardag, kan man tycka. Jag kräver av mig själv att jag förstår det resonemanget, men jag omfattar det inte.
För om du inte bryr dig om världsfreden eller demokratins överlevnad eller mänskliga rättigheter för alla, så kanske du i varje fall bryr dig om din egen ekonomi.
Också den är beroende av en stabil värld, och med ledare som Trump kan världen inte vara stabil.
De sista dagarna han var vid makten var det inte bara mannen på gatan utan ledande toppolitiker som var bekymrade; vad kunde han ännu ta sig till för att stilla sin makthunger. Det blev en bärsärkagång som går till historien, en tragedi.
Nu är fyra års väntan över. Världen vände ett blad, igen. Det finns många skäl till att anta att 2021 blir ett bättre år än det förra.
Världen vände också ett blad i höstas, den 9 november. Vad hände då?
Jo, då kom nyheten om att Pfizer och Biontech har lyckats framställa ett vaccin som verkar fungera mot coronaviruset. Effekten syntes direkt; inte i att vi blev friskare, men i ekonomin.
Visst, vi väntar fortfarande. 83 000 finländare har vaccinerats, vi är över 5 miljoner. Orken tryter och väntan känns lång, men det finns hopp.
Det är ett år sedan pandemin nådde Finland, snart ett år sedan läget var så illa att undantagstillstånd utlystes.
Men nu finns hopp, och någon fyra års väntan ska det väl ändå inte bli.
Bra reflekterat. Visst: är vi många som drog en lättnadens suck i onsdags, 20.1.2021. Och fick en strimma ljus. Hoppet behöver ändå kombineras med tålamod. Bra till att börja med om bemötandet människor emellan i olika fora ändras i positiv riktning. De senaste dagarnas rapportering om attacker mot politiker, partiarbete osv här hemmavid ger anledning att aktivt arbeta mot ytterligare spridning av sånt. Det andra – att arbeta för minskade klyftor och göra människor behövda så att det verkligen märks konkret hos medborgarna, både här hemma, i USA och andra länder likväl – är ännu svårare. Lyckas DET är mycket vunnet.
Att vi fått verksamt C-19-vaccin ska vi förstås glädjas särskilt åt. Och låta bli att bråka om vem som ska få först!
”Trumpar” kommer och går, men försnillare och mördare består….