Förflytta dig till innehållet

Furubostiftelsens bostäder firar sina 50 år på Kyrkbacken i Nagu

Tuuli Meriläinen
duo
Christina Pettersson och Yngve Lindqvist berättar att det inte längre är någon kö till servicebostäderna. Annat var det på 60- och 70-talet då efterfrågan på bostäder var stor.

Christina Pettersson, som arbetade som socialsekreterare i Nagu kommun på 1960-talet, har sett Furubos historia från början. På 60- och 70-talet avbefolkades skärgårdens öar i rask takt, och efterfrågan på åldringsvård ökade kraftigt. Åldringshemmet i Finby, nuvarande Gammelgård, byggdes till med en våning för att få alla att rymmas. Där bodde seniorer från Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö.

– Men det var så långt från Finby till Kyrkbackens service, och behovet av boende var stort, berättar Pettersson om bakgrunden till varför man ville förbättra servicen för de äldre.

Stiftelsen grundades 1969

Stiftelsen Furubo grundades av Nagu kommun, Nagu församling och Röda Korsets Naguavdelning år 1969, och som grundplåt hade man bland annat ett arv från Tekla Karlsson, ett bidrag från kommunen, stöd från Penningautomatföreningen och Bostadsstyrelsen (nuvarande ARA). Församlingen bidrog med tomtmark. 1972 flyttade de första personerna in i Nedergård och Mellangård som hade sammanlagt 16 ARA-hyreslägenheter.

– Det blev fullt med en gång. Det var så många som då ännu bodde ute på holmar och i avlägsna byar utan bekvämligheter, säger stiftelsens nuvarande ordförande Yngve Lindqvist .

– Man räknade med att omsättningen i lägenheterna skulle vara snabb, men det visade sig att de som flyttade in levde längre då de fick tillgång till moderna bekvämligheter, och ännu fler lägenheter behövdes.

År 1977 byggdes därför Övergård och slutligen 1981 Västergård som ligger i nära anslutning till servicehuset Grannas som byggdes 1996 då åldringshemmet i Finby stängdes.

– Många av de äldre hade bott ensamma i sina stugor och var ovana med att ha grannar tätt inpå. En del var också ovana med elektriska kokplattor och glömde dem på, minns Pettersson omställningen för de inflyttade.

”Furubo-racet”

Lindqvist och Pettersson minns också hur man på 90-talet skojade om det så kallade Furubo-racet då invånarna på sina rollatorer rullade ner för den långa backen mot butikerna.

– Backen upp till boendet var tung och den diskuterades mycket innan man började bygga, minns Pettersson.

Med åren minskade efterfrågan på servicebostäder. De ökade underhållskostnaderna och de minskade hyresinkomsterna, i kombination med att det ekonomiska stödet från kommunen föll bort efter kommunsammanslagningen, försatte Furubostiftelsen i ekonomiskt trångmål. Nedergård, Mellangård och Övergård ombildades till ett bostadsaktiebolag och lägenheterna såldes 2015 för att få balans på ekonomin. Men Lindqvist ser ljust på framtiden.

– Vi kan, tack vare ett arv av Vidar Dhyring , hålla Västergård i skick. Fönster och dörrar behöver bytas, säger han om de åtta lägenheter och gruppboendet som fortfarande ägs av stiftelsen.

Något större firande blir det inte jubileumsåret till trots, men stiftelsen ska ännu i år bjuda invånarna i alla Furubos ursprungliga gårdar på kaffe med dopp.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter