Fullmäktigeledamöter fick en dos kalla fakta – segregationen i Åbo påminner om den i Stockholm
Jarkko Rasinkangas och Timo Kauppinen, längst till höger, deltog i måndagens fullmäktigeseminarium i Åbo. Foto: Dan Lolax
Fullmäktigeledamöter i Åbo fick sig under måndagen en dos kalla fakta i ett ämne som präglats av mycket diskussion men lite handling, nämligen segregation.
Statsvetarna Timo Kauppinen, forskarprofessor vid Institutet för hälsa och välfärd, och Jarkko Rasinkangas, universitetslektor vid Åbo universitet, berättade att Åbo släpar efter Helsingfors och Tammerfors när det handlar om att planera på ett sätt som motverkar segregation.
Problemet handlar inte enbart om etnisk segregation, det vill säga att invandrare tenderar att koncentreras till vissa stadsdelar, utan också om att inkomstklyftorna syns tydligt i var folk bor. ARA-bostäderna, alltså hyresbostäder som byggts med statligt stöd, tenderar att finnas i Åbos utkanter.
Någon blandning av inkomstklasserna finns alltså inte.
Många låginkomsttagare bodde i Kråkkärret redan innan det blev invandrartätt
Det finns också ett samband mellan etnisk segregation och inkomstrelaterad segregation, säger Kauppinen. Kråkkärret var, innan det blev en invandrartät stadsdel, en stadsdel som hyste en stor del låginkomsttagare.
Det handlar alltså om en strukturell ojämlikhet som Åbo inte tagit tag i. Enligt Kauppinen påminner segregationsnivån i Åboregionen om den som påträffas i svenska storstäder.
Förstås bor det i Stockholmsområdet långt fler invandrare än i Åbo.
Likheten finns inte där, utan snarare i att infödda finländare och invandrare i Åbo bor åtskilda på samma sätt som infödda svenskar och invandrare gör det i Stockholmsområdet.
På det så kallade olikhetsindexet ligger Åbo närmare Stockholm än vad Helsingfors gör.
Rasinkangas säger att det finns flera orsaker till varför det är så.
Dels har Helsingfors och Tammerfors upplevt tillfälliga inflyttningstillströmningar långt innan Åbo, vars bostadsmassa varit i balans och som först nu upplever en ordentlig befolkningsökning.
De två övriga städerna har tvingats tänka på segregationen på ett annat sätt än Åbo. Här har billiga bostadspriser styrt inflyttningsströmmarna, utan politiska ansträngningar att styra dem.
Mera långsiktigt tänkande i Tammerfors och Helsingfors
Rasinkangas säger att i Tammerfors och Helsingfors finns det, förutom en erfarenhet av dessa frågor, också ordentligt med resurser för en stadsplanering som beaktar segregationen.
Det finns en långsiktighet och någon som är beredd att försvara denna typ av planering.
Nu när Åbo är inne i en tillväxtfas finns det all orsak att tänka på dessa frågor, säger Rasinkangas.
Ett samarbete mellan städerna är nödvändigt, även om det är svårt att på förhand säga vilken typ av planering som fungerar för Åbo. Det gäller att testa ett verktyg åt gången, säger Rasinkangas.
Reaktionerna från en rad ledamöter efter de två statsvetarnas presentation var att man länge känt till problemet men inte agerat.
Nu har staden trots allt ett segregationsprogram under arbete. Konkreta åtgärder utlovas.
Men det fanns också uppgivna kommentarer om att segregation är oundviklig så länge som invandringen tilltar.
Mer blandad befolkning är inte ett problem i sig
Kauppinen påpekade att en mer blandad befolkning inte i sig är ett problem. Inte heller är det ett problem att invandrare frivilligt flyttar till visas stadsdelar. Dessutom har människor friheten att flytta var de vill.
Problem uppstår om personer, på grund av invandrarbakgrund, eller av inkomstklass, inte har möjlighet att flytta vart de vill, säger Kauppinen.
Stadsdirektör Minna Arve underströk vikten av att fullmäktigeledamöterna lyfter frågan om entimmeståget. Foto: Dan Lolax
Entimmeståget konkurrerar om EU-pengar
Fullmäktigeseminariet fick också höra det senaste om det så kallade entimmeståget, det vill säga den nya bansträckning mellan Esbo och Salo som ska förkorta restiden med tåg mellan Åbo och Helsingfors betydligt.
Så mycket nytt hade stadsdirektör Minna Arve inte att berätta. Klart är att projektet beviljats planeringspengar på 40 miljoner euro och att i bägge ändorna, det vill säga i Åbo och i Esbo, är banprojekt under planering. I Åbo handlar det om bangårdsprojektet.
Entimmeståget beräknas kosta mellan 1,5 och 2 miljarder euro. Det finns EU-finansiering, upp till 50 procent av planeringskostnaderna, att söka men om den tävlar en rad andra europeiska infrastrukturprojekt.
Också på nationell nivå finns det en rad projekt som vill ha statlig finansiering, nu senast bland annat planen på en tunnel mellan Tallinn och Helsingfors. Minna Arve tror trots allt inte att dessa projekt konkurrerar med entimmeståget. Det handlar om långa planeringstider, och investeringsbesluten tas troligen under olika regeringsperioder.
Arve ville också lugna oroliga i Karisområdet, som befarar att en ny bana lämnar den delen av Västnyland i sticket. Kustbanan blir kvar och kan utvecklas, säger Arve.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.