Full fart biter på fällan
Bättre bredd. I fjol drabbades TPS av skador strax innan slutspelet, i år har klubben så bred trupp att någon enstaka skada inte ska förstöra säsongen. Foto: Johan Backas
Krönika. I kväll händer det som många Åbobor väntat på i åtta år – TPS spelar om medaljerna i hockeyligan. De mesta finländska mästarna, Tappara, besöker Åbohallen för den första matchen i semifinalserien.
Oroväckande för TPS är att Tappara spelat final fem säsonger i rad, varav de två senaste slutat i guldfirande.
Sviter är så klart till för att spräckas, men Kalle Kaskinens mannar måste höja sig flera snäpp från kvartsfinalerna mot SaiPa för att få spela om mästerskapet under slutet av april.
De sex matcherna mot Villmanstrandgänget var väldigt varierande för Åbolaget. I de två första matcherna av kvartsfinalserien steg laget från ett tvåmålsunderläge i tredje perioden till seger.
De totalt tre uddamålssegrarna, varav två kom i förlängning, visar på både lagets styrka och svaghet. Att laget kunde pressa sig till seger i matchernas slutskede visar en stark tro till lagets förmåga.
Men samtidigt borde TPS kunnat göra det lättare för sig. Trots en ursinnig kämpaglöd är SaiPa ett ganska begränsat hockeylag. Att Åbolaget hade sådana problem med att avgöra matchserien bådar inte gott.
Tappara är trots allt av en helt annan kaliber. Vinnarmentaliteten är starkt ingrodd i laget efter de senaste årens framgångar, och individuellt är spelarna betydligt skickligare att skapa något på egen hand än SaiPa-lirarna var.
I grundserien vann TPS alla fyra matcher mot Tappara, men som känt betyder det ingenting i slutspelet.
Tammerforslaget, som slutade trea med två poäng färre än TPS i grundserien, är mästare på sitt täta trap-försvarande i mittzonen. Det är samma metod som SaiPa använde sig av när de tillfälligt tog kommandot i kvartsfinalserien.
För att TPS ska ta sig förbi Tapparas mittzon och komma till mållägen krävs det bättre fart på skridskorna än mot SaiPa.
Hoppingivande är att den farten och skickligheten finns i dagens TPS. Med en bredd i truppen som inte kunnat skådas sedan guldåren vid millennieskiftet är det många spelare som kan kliva fram och göra den där extra dragningen som behövs.
Oula Palve, Eric Perrin och Ilari Filppula visade i de första kvartsfinalerna vad de kan. Pålitliga poängplockare är också Tomi Kallio, Petrus Palmu och Zach Budish.
När det bakom dessa herrar dessutom finns försvarare som Ilkka Heikkinen, Henrik Tallinder och Olli Juolevi borde den offensiva slagkraften vara tryggad.
Ett större frågetecken för TPS är målvaktsspelet. Oskari Setänen inledde osäkert och fick tillfälligt ge över ansvaret till Rasmus Tirronen. I sista matchen övertygade trots allt Setänen igen och lär få förtroendet att fortsättningsvis vakta kassen.
Någon rutinerad slutspelsmålvakt är ingendera alternativen, på den fronten ser det bättre ut för Tappara. 23-åriga Dominik Hrachovina är lika ung som Setänen men ledde i fjol Tappara till ligaguld.
Tjecken, som också spelat en säsong för TuTo:s juniorer, har dessutom rekordet för längst hållna nollan i slutspelet någonsin, när han i fjol höll sitt mål rent från påhälsning i över 233 minuter.
Enligt det gamla mantrat är det ofta spel i numerärt över- och underläge som avgör tajta slutspelsserier. Enligt den statistiken finns det bara en klar favorit, och det är TPS.
Mot SaiPa gjorde Åboklubben sju mål på 19 försök, vilket ger en grym procent på 36,84.
Tapparas motsvarande siffror är fyra mål på 23 försök, vilket ger mediokra 17,39 procent.
Siffrorna i numerärt underläge talar också klart till TPS fördel, 85 procent mot 65. Klart är alltså att Tappara måste hitta ett sätt att antingen hålls sig undan utvisningsbåset, eller ett sätt att effektivt stoppa TPS spel i powerplay. Vilket är lättare sagt än gjort.
Aningen lättare kan det ändå bli om det skulle vara så illa att Tallinder och ligans målfarligaste back Heikkinen som skadade sig i de sista kvartsfinalmatcherna inte kan spela heller mot Tappara.
Lucas Ekeståhl-Jonsson stod för 26 poäng i grundserien där han spelade 16 minuter per match. Nu har han fått se sin speltid halveras och ännu inte stått för en enda poäng i slutspelet. Kan han stiga fram och ersätta någon av de stora kanonerna om det behövs?
Jämnt lär det alltså bli när kampen om finalplatsen avgörs. Avgörande är vilket lag som klarar av att växa mest, både från respektive kvartsfinalserie, men också inom den stundande semifinalserien.
Om Kalle Kaskinen hittar ett sätt att komma runt och förbi Tapparas mittzon utan att tappa fart lär det bli finaler i Åbohallen, men det kräver också att Setänen eller Tirronen spikar igen målburen effektivare än hittills.
Johan Backas
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.