Kristoffer Nöjd 25.12.2022 07:002

Den glashala slingriga lilla vägen som leder till Frida Vuorios hem och hemkontor i Norrby, Snappertuna, är någonting helt annat än de vägar hon har att göra med i arbetslivet. Just nu jobbar hon med världens näst längsta tunnel i stadsmiljö, ”E4 Förbifart Stockholm”, där 17 av 21 kilometer går under jord.

Norge lockade igen

Har man barn i Kimito är man antagligen bekant med åtminstone ett av Vuorios projekt på orten. När hon jobbade som planeringsingenjör på Kimitoöns kommun mellan 2009 och 2017 var Skolvägen i centrum av Kimito ett av hennes projekt.

Det var i samband med kommunsammanslagningen 2009 som hon tog chansen att jobba i sin hemkommun.

– Men det var dåliga tider då. Mitt arbetsverktyg blev ett 30 meters måttband, säger Vuorio och syftar på bristen på resurser för henne att dra nytta av sin mätningsexpertis.

Vuorio lyckades inte riktigt skaka av sig det norska arbetslivet som hon kom in i redan 2003 då hon ännu studerade till mätningsingenjör i Vasa. När bron till Tyskaholmen i Dalsbruk byggdes såg hon kolleger med mätningsinstrument och insåg vad hon saknade.

År 2017, när en gammal kollega skrev på Facebook om arbetsmöjligheter i Norge, slog Vuorio till och tog anställning på ett företag som jobbade för det stora norska infrabolaget AF Gruppen på ett motorvägsprojekt i södra Norge. På den vägen är hon, så att säga.

Trafikverket

I dagens läge är Vuorio anställd av AF och sysselsatt på det gigantiska projektet ”E4 Förbifart Stockholm” som binder ihop norra och södra Stockholm med en ny sträckning av E4:an väster om Stockholm. Den nya sträckningen är 21 kilometer lång. Norska AF där Vuorio jobbar ansvarar för att bygga 6,7 kilometer av totalt 17 kilometer tunnel.

Tunnlarna byggs på Lovön väster om Drottningholms slott.

– Vår närmaste granne är kungen, säger Vuorio.

Att förbifarten förverkligas med tunnlar just här är för att bevara miljön.

– Hela området är nationalpark. En annan orsak är att tunnlarna utgör passagen under Mälaren, som mest 60 meter under havsytan, säger Vuorio.

Trafikverket

Det är fråga om två trefiliga parallella tunnlar, en i nordlig och en i sydlig riktning.

För en knapp månad sedan skedde det så kallade genomslaget. Det är momentet när två tunnelbyggen möts.

– Vi bommade på två centimeter. Det är lite väl mycket. Men vi väntar på resultaten av kontrollmätningarna.

Att arbeta som mätare under jord i förhållande till ovan jord, eller ”i dagen” som man säger på branschspråk, är en utmaning.

– I dagen har man fasta punkter att utgå från. Man vet var man är. I smala tunnlar jobbar man alltid med snäva vinklar som gör det svårare att bestämma positionen exakt. Man går hela tiden framåt i blindo.

Fridas första tunnel

”Förbifart Stockholm” är Vuorios första tunnelprojekt.

– Som mätare är man med från början till slut – från planläggning till utförande och slutdokumentation.

På detta projekt jobbar 30 personer bara på mätavdelningen – från nio olika länder. Fyra av dem är finländare.

Av dessa 30 är en nästan en tredjedel kvinnor.

– Det är stor skillnad jämfört med när jag började i branschen 2003. Mätning är inte fysiskt krävande men man måste vara noggrann. Därför lämpar sig yrket för kvinnor. En del gillar mer att vara på fältet medan andra trivs bättre framför datorn med att hantera data och dokument. För dem ger hemmakontoret nya möjligheter. Vi har flera småbarnsföräldrar som jobbar mest hemifrån.

Frida Vuorio

I praktiken går 30 procent av Vuorios arbete ut på att administrera arbetsfordon, mätinstrument och fakturor. Resten handlar i nuläget om att fylla i uppgifter om de bultar som används i tunnlarna enligt vad mätaren på plats uppger. Bultarna som kan vara allt från 1,5 till 6 meter långa monteras in i bergväggen för att säkra berget.

– Ju sämre berg, desto tätare appliceras bultar, säger Vuorio.

Till dags dato har hon kodat 130 000 bultar.

Säkerheten är viktig i tunneldrivning. Bara ett visst antal människor får arbeta i tunnlarna samtidigt med tanke på snabb evakuering. I tunnlarna finns räddningskammare med extra syre och vatten. Det finns också wifi- och mobiltäckning i tunnlarna och sensorer som reagerar på rörelse i berget. Alla fordon som rör sig i tunnlarna är utrustade med räddningsmasker.

– Vi övar också mycket. Säkerheten är bättre än den har varit tidigare, säger Vuorio.

Kristoffer Nöjd

Just nu har Vuorio inga planer på att lämna den privata arbetsmarknaden.

– Jag är inte funtad att koppla av. Jag har blivit van med att jobba 12 timmars dagar. Jag tacklar inte att ha för mycket att göra om det har med människor att göra och resurserna är otillräckliga.

Att flyga till jobbet för arbetsgivarens räkning, jobba i längre sjok och sedan vara längre ledig är mycket vanligt i Norge där terrängen gör resandet med bil tidskrävande.

För Vuorio ser en normal arbetsvecka ut så att hon startar från hemmet i Snappertuna klockan 4.15 på måndag morgon för att ta flyget från Helsingfors till Stockholm. Sedan jobbar hon 40 timmar på fyra dagar och är hemma igen klockan 20.30 på torsdag.

– Då har ofta gubben maten klar.

Att bo i Raseborg har också andra fördelar, jämfört med till exempel Kimito.

– Jag är närmare en stor flygplats och vägbelysningen på 51:an har varit en lottovinst för mig.

I Sverige bor AF:s personal på cirka 250 personer på en så kallad rigg, ett slags barackby. Där har Vuorio ett eget rum med säng, skrivbord och badrum. Servicen är nästan som på ett all inclusive-hotell med måltider i kantinen och byte av sängkläder varannan vecka.

– Jag gillar det. När man är på jobbet så jobbar man och gör inte så mycket annat. Men en finsk kollega och jag gick faktiskt på opera nyligen. Det var fint.

När man jobbar med vägsträckning och tunnlar ser man på omgivningen med andra ögon.

Vuorio tycker till exempel att man kunde ha långt fler rondeller i Finland än vad man har.

– Men då måste man också kunna köra i dem. I synnerhet tvåfiliga rondeller tycks vara svåra för finländare. Jag har sommarställe i Nagu. Varför kunde det inte finnas en tunnel dit? Folk är lite rädda för tunnlar i Finland. Kanske det okända med tunnlar upplevs skrämmande.

Kristoffer Nöjd
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln