Monica Forssell 10.04.2021 05:00

På sin plats på väggen blickar Axel Wiklund ut över det ljusa stora mötesrummet.

Wiklund var i början av 1900-talet en av Åbos mest inflytelserika affärsmän, men han var också politiker och med om att grunda Lausteen poikakoti. Ett hem som skulle ta hand om pojkar som blivit föräldralösa under inbördeskriget.

I dag är det ett annat krig som sårar de barn och unga som kommer till Lauste familjerehabiliteringscenter på Svartågatan i Åbo.

Kim Berglund, chef för Lauste familjerehabililteringscenter, rättar till munskyddet som täcker näsan och en del av det präktiga skägget. Från att ha varit ett pojkhem har ”Lauste” under de senaste trettio åren förvandlats till ett hem för flickor, pojkar och hela familjer.

Jussi Ketonen

Ett bevis på det är nybygget på 2000 kvadratmeter som skymtar från mötesrummets fönster. Där får 24 familjer plats. Det är familjer till barn som vårdas på rehabiliteringscentret för psykiska och/eller sociala problem. 

Enligt Berglund är Lauste familjerehabiliteringscenter något av en föregångare då det gäller en holistisk syn på barnskydd. När ett barn eller ungdom mår dåligt är det oftast hela familjen som drabbas, eller är drabbad.  

— Att återförena barnen med sina familjer är det enda målet vi har när barnet kommer hit. Barnet kan bo på sin avdelning och familjerna kan bo i radhusen bredvid. Så fort som möjligt ska barnet återförenas med sin familj och sedan ska familjerna flytta ut, förklarar Berglund.

Ett fint erkännande för utfört arbete

Berglund har jobbat trettio år på ”Lauste” och de senaste drygt tio åren som chef. I slutet av fjolåret tilldelade president Sauli Niinistö honom titeln socialråd för det arbete han utfört inom barnskyddet.

Det är en titel som ges som ett erkännande för värdefullt och långsiktigt arbete inom den sociala sektorn.

Arkiv/Monica Forssell

I Åboregionen är Lauste familjerehabiliteringscenter en stor aktör inom barnskyddet. Föreningen har hela 210 anställda, ett femtiotal inhoppare och plats för 24 familjer samt 60-70 barn och unga på avdelningarna.

Allt från den mest krävande formen av vård inom barnskydd, nämligen särskild omsorg, till öppen vård ingår. Vid särskild omsorg är barnet eller den unga intagen på avdelning en viss tid och hens rörelsefrihet är begränsad. Vid öppen vård kan barnet bo kvar i sitt ursprungliga hem.

— De som tas in här för vård har oftast slussats mellan flera andra ställen redan, säger Berglund.

Under de senaste åren har det varit så gott som fullt hela tiden på centret.

— Överlag mår barnen bättre i dag än för trettio år sedan. Men de som mår dåligt mår mycket sämre än tidigare. Det har nog skett en polarisering, är Berglunds syn på förändringen som skett.

”De gör mest skada åt sig själva”

En annan skillnad, jämfört med hur det var när Berglund som ung psykolog började jobba på ”Lauste”, är att dagens barn inte är utagerande på samma sätt som de var för trettio år sedan.

— De gör mest skada åt sig själva, säger Berglund.

Varför har det skett en sådan polarisering?

— Ja skulle man veta det, säger Berglund, men fortsätter sedan: Politikerna borde våga fatta beslut som de inte själva har någon nytta av då resultaten inte syns under en valperiod eller ens två. De borde våga fatta beslut vars resultat vi ser kanske först om 15-20 år.

Efter fall som Forsby eller Erika uppstår häftiga debatter med det gemensamma målet att utse skyldiga, men det är inte sagt att det ändå sker förändringar.

Ofta är det föräldrarna, socialarbetarna eller skolan som man anser att har misslyckats när barn gör illa eller far illa. Berglund efterlyser en mer initierad debatt som inte nöjer sig med att peka ut enskilda syndabockar utan förstår att det är ett hopkok av många olika saker som bidrar till tragedierna. 

— Jag tror man försöker lugna sig själv genom att hitta orsaker till varför något hänt. Att någon, en institution eller en socialarbetare någonstans har begått ett misstag. På vissa håll försöker man kanske också dra nytta samla politiska poäng åt sig, säger Berglund.

Vill se mindre prestationshets

Berglund kopplar av med att åka motorcykel och sköta om sin trädgård. I garaget står tre motorcyklar varav ögonstenen, en HD från 1984, just nu är i bitar.

Då det gäller barnen och deras familjer vill Berglund se mindre prestationshets i skolor och daghem, satsningar på icke-kunskapsbaserade ämnen i skolorna, fler fritidsklubbar för barn och en bostadspolitik som sporrar människor med olika socioekonomisk bakgrund att bo i samma områden.

Från tiden före han, som han uttrycker det själv, blev byråkrat har Berglund många ljusa minnen. Och flera av barnen som i dag är vuxna har han fortfarande kontakt med.

— De allra flesta hittar sin plats i tillvaron. Men förstås går det inte alltid bra, vad nu sen bra betyder. Då tänker jag att det ändå finns något värdefullt i att ett barn fått uppleva ens en kort, men bra tid här.

Monica Forssell
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln