Från lyftkranen vid Astrabygget ser man hela Åbo – ”Det är alltid trevligt att titta på utsikten”
Vyerna från lyftkranen vid Astrabygget i Åbo är minst sagt svindlande. Men det är vardag för lyftkransföraren Ville Vähäkangas som har arbetat som kranförare sedan 2018.
Han har jobbat vid Astra sedan bygget inleddes i höstas, och ska fortsätta där till januari nästa år. Astra är namnet på den nya campusbyggnaden på Porthansgatan, som Stiftelsen för Åbo Akademi låter bygga.
– Jag har vant mig under åren, men det är klart att vyerna är vackra. Det är alltid trevligt att titta på utsikten från kranen, speciellt om man ser havet eller en stad. I Åbo finns både äldre och nyare hus som är fina att titta på, säger han.
Ville VähäkangasEtt givande yrke
Vähäkangas studerade till lyftkransförare vid Forssas arbetarinstitut. Han berättar att väldigt få av dem som börjar studera fortsätter inom branschen.
– Det är ganska lätt att komma in på kranförarlinjen. Av dem som studerar börjar endast en tredjedel jobba som kranförare, och av dem slutar många efter bara ett år.
LÄS OCKSÅ
De har toppjobbet på Rävsundsbrons byggarbetsplats – högst uppe jobbar man barfota eller med yllesockorna på
Det är ensamt på toppen – och det är det som lockar kranförarna till Meyer Turkus jättekranVad fick dig att fortsätta jobba som kranförare?
– Det är ett givande yrke när man trivs på arbetsplatsen och samarbetet fungerar bra i arbetsgruppen. Ibland har jag varit på ställen där jag har känt att jag vill sluta, men det händer som tur sällan.
Ville VähäkangasPsykiskt jobbigt i början
Att jobba som kranförare är inget för höjdrädda personer, och det tar tid att vänja sig vid att tillbringa långa dagar högt uppe i luften.
– När jag började jobba kändes det ganska nervöst och riskfyllt att vara så högt uppe och att ha ett så stort ansvar över personerna som jobbade nere på marken. Under det första året drevs jag av adrenalinet, men det avtog sedan. I början var det psykiskt mycket jobbigare än man kan tro, och det tog ett tag innan kroppen, sinnet och känslorna kom i balans.
Ville VähäkangasI början var det psykiskt mycket jobbigare än man kan tro, och det tog ett tag innan kroppen, sinnet och känslorna kom i balans.
Ville Vähäkangas, lyftkransförare
Vähäkangas berättar att han på sitt första jobb ibland kunde arbeta i en 109 meter hög lyftkran.
– Ibland svajar kranen ganska mycket och det var lite läskigt i början. Då hände det att jag kunde tappa balansen i butiken efter jobbet och snubbla åt sidan eftersom det svajade till i balanssinnet, som när man är sjösjuk. Det hände också att jag vaknade mitt i natten på grund av det.
Ville VähäkangasLånga arbetsdagar
En vanlig dag på jobbet kan för Vähäkangas börja vid sju på morgonen, då han direkt klättrar upp i kranen. På byggplatsen har de ett radiosystem där han får instruktioner om vad han ska göra.
Arbetsdagarna är ofta åtta till nio timmar långa, men ibland kan de vara till och med tolv timmar långa.
– Jag strävar efter att gå ner på marken varje paus, eftersom det blir oergonomiskt när man sitter för länge. Då tar jag ofta en kopp kaffe för att hålla mig skarp, så att jag kan koncentrera mig på att göra mitt jobb så tryggt som möjligt. Ibland är det några minuters pauser mellan lyften, och då hinner man njuta av utsikten.
Datawrapper/Mikael Heinrichs
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.