Från bitcoin till spannmål – Dalsbruks hamn reser sig med handfast verksamhet
Vi står i en gammal valsverkshall i Dalsbruks hamn där det i dag förvaras spannmål. Hallen ägs av företaget Dalsbruks Fabrik, som år 2017 köpte 26 000 kvadratmeter lokaler av stålkoncernen FN-steels konkursbo för att hyra ut som lager och arbetslokaler.
Men under ett knappt år, med start 2014, pågick något helt annat i hallen. Då bröt det nederländska företaget Bitfury kryptovalutan bitcoin här, med den lokala bitcoinentreprenören Niko Punin som representant.
Dalsbruks fabrikAtt bryta bitcoin betyder, förenklat, att låta datorer göra energikrävande matematiska kalkyler. Belöningen är att man får vara med och upprätthålla det decentraliserade bitcoinnätverket – och samtidigt tjäna värdefulla bitcoin.
Den gamla industrihallen, med sin extremt goda elförsörjning, lämpade sig väl för ändamålet.
Finlands bitcoinhuvudstad
Att Bitfury hyrde hallen av FN-steels konkursbo – stålföretaget hade gått i konkurs två år tidigare – var ett skäl till att Kimitoön åren 2014–15 i medierna utropades till Finlands bitcoinhuvudstad. Det gjordes stora reportage, ön fick synlighet, och ingav kanske nyfiket hopp på orten efter stålindustrins omskakande konkurs.
Ett annat skäl till uppmärksamheten var mer småskalig. Flera mindre företag, bland dem ett kafé, en matbutik och ett rehabiliteringsföretag, började acceptera bitcoin som betalmedel.
Det gjorde även bitcoinentusiasten Sami Lappalainen själv i sin databutik i Kimito.
Boomen mattades av
Men bitcoin började aldrig användas mer än för enstaka betalningar över disk. I dag känner inte Lappalainen till en enda affär på ön som tar emot bitcoin som betalningsmedel.
Sin egen butik stängde han för nästan 4 år sedan.
Jean Lindén/SPT– Intresset för bitcoin på ön har nog lugnat ner sig. Bitcoin har överlag mer börjat användas för stora, internationella transaktioner, och mer som värdebevarare likt guld än som betalningsmedel, säger Lappalainen.
Att bitcoin slutade användas för att köpa en kopp kaffe berodde också på att transaktionsavgiften, som köparen måste betala, steg. Dessutom, säger Lappalainen, har de traditionella bankerna kommit i kapp.
– När jag i tiderna sålde ett hus för bitcoin gick det snabbare att sköta betalningen den vägen än från ett Nordeakonto till ett annat. Nu har transaktionerna blivit snabbare, också mellan olika banker och från utlandet. Dessutom har mobila betalsystem som Mobilepay lanserats. Bitcoin drev kanske på den utvecklingen.
En tillfällig lösning
Tillbaka i de före detta stålverkshallarna i Dalsbruks hamn minns Göran Eriksson och Mårten Nurmio, styrelseordförande respektive vd för hallarnas nya ägare Dalsbruks Fabrik, hur de vid sidan om följde med Bitfurys korta tid av bitcoinbrytning.
De minns inte att det skulle ha varit särskilt mycket snack ”på byn” om den nya verksamheten.
– Konkursförvaltningen plockade in dem som normala hyresgäster i väntan på den stora lösningen. Det fanns ju nästan obegränsad tillgång till el här. En del lokala eltekniker engagerades väl i verksamheten, säger Eriksson.
Jean Lindén/SPTDet pratades också om att Bitfury skulle bygga en ny hall på ön, och låta hettan från servrarna värma upp ett växthus.
Men så packade de ner sina servrar och försvann från Finland, enligt uppgift på jakt efter billigare el.
– Det var säkert många här som inte riktigt förstod var bitcoinbrytning är. Men säkert gjorde några sig en liten ”pott” på bitcoinintresset, säger Eriksson om kryptovalutan som ökat hundrafalt i värde sedan år 2015.
Tanke på serverhall
När ett tiotal lokala entreprenörer, bland dem Nurmio och Eriksson, grundade Dalsbruks Fabrik och köpte hallarna år 2017 utredde man även möjligheten att hyra ut dem som serverhallar.
Det var aldrig fråga om bitcoinbrytning, men om att företag som erbjuder så kallade molntjänster kunde hyra dem. Här finns ju mycket el, möjligheter att kyla ner servrarna och ett bra läge på en halvö där man kan hålla koll på säkerheten.
Jean Lindén/SPTMen det visade sig att hallarna ändå var för små för stora spelare som Google och Telia, och att dataförbindelserna var lite för långsamma.
– Om ett bolag i Helsingfors eller Mellaneuropa skriver ett avtal, och deras servrar står någon annanstans, ska dataöverföringen ske på bråkdelen av en mikrosekund, illustrerar Eriksson.
Spannmålslager
Nu hyrs drygt hälften av Dalsbruks Fabriks lagerutrymme av Hankkija, Agro Lantmännen och Avena. De lagrar spannmål i hallarna och exporterar det direkt via hamnen, som är Dalsbruks Fabriks trumfkort.
Drygt 20 fraktfartyg lägger till där per år, och varje lastning sysselsätter ett tiotal entreprenörer från orten.
Dessutom hyr ett tiotal mindre företag – många i byggsektorn – in sig i lokalerna.
Det är ett hästjobb som gjorts sedan år 2017. Cirka 6 000 ton av FN-steels maskiner och annan utrustning monterades ner under 1,5 år. Där hade man hjälp av arbetslag från Grekland och England.
– Det var tuffa killar. Tänk att gå dag ut och dag in och bränna järn, säger Nurmio om de utländska experterna.
Hallarna har fått nya, plana golv och en kilometer nya, täta väggar för spannmålslagring. Även fasaderna har förnyats, och nästan alla tak är nya eller reparerade.
Elen outnyttjad resurs
Dalsbruks Fabrik är nöjda med utvecklingen. Man har ännu knappt 10 000 kvadratmeter outhyrda utrymmen, men förhandlar redan med potentiella hyresgäster om hälften av dem.
Man hoppas fylla än mer av hallarna, få i gång även import via hamnen, och att kunna erbjuda förädlingstjänster såsom säckning och bulkning till kunderna. Tillverkare av modulhus, underleverantörer till traktens skeppsvarv samt industrier i Salotrakten är också möjliga kunder man funderat på.
Jean Lindén/SPTNågon serverhallverksamhet har man inte i kikaren, men Nurmio och Eriksson konstaterar att den extremt goda elförsörjningen – där man genast kan leverera 10–15 megawatt, och öka det – ännu är en outnyttjad resurs.
– Ibland kan avståndet hit landvägen ligga oss i fatet när kunderna gör sina helhetskalkyler. Men de uppskattar att vi är flexibla och serviceinriktade, säger Nurmio.
Blockkedjetekniken lever
Sami Lappalainen i Kimito konstaterar att det är många år sedan det varit lönsamt att bryta bitcoin på hemmadatorn. Nu används specialkonstruerade så kallade integrerade kretsar, ASIC, och det mesta av verksamheten sker i stora enheter runtom i världen.
Lappalainen följer nog med visst intresse med kryptosektorn fortfarande, men säger att den stora frågan när det gäller kryptovaluta som vardagligt betalningsmedel är när kunderna verkligen har nytta av den tekniken i stället för de traditionella bankernas digitala lösningar.
– Men visst finns det nya tekniker också inom bitcoin, som Lightning-nätverket, som möjliggör snabba, små transaktioner. Och läget kan ju förändras om det uppstår en världsvaluta, säger Lappalainen.
Och själva blockkedjetekniken, med decentraliserade register som inte kan manipuleras, används i många intressanta projekt, säger Lappalainen.
– Jag köpte nyligen ett par sockor som hade en QR-kod på förpackningen. Via den kunde man granska produktionskedjan. Det visade sig att ullen kom från Uruguay, tråden var tillverkad i Tjeckien och sockorna stickade i Finland.
Jean Lindén/SPT
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.