Från Åbo till Trondheim – portugis blir första pilgrimen på St Olofs sjöled
Portugisen Duarte Antunes i Åbo där han inleder sin vandring längs S:t Olofs sjöled. Med start i Åbo och mål i Trondheim. Foto: Anja Kuusisto
Det är inte som Nordman sjunger i den populära låten. Vandraren har nämligen definitivt någonstans att gå.
Han ska gå från Åbo till Trondheilm och han startade på skärtorsdag.
Han vet också att han har 40 dagar på sig, det är nämligen så länge han har semester från jobbet i hemstaden Sintra i Portugal.
– 40 dagar räcker inte riktigt till. Jag vet att jag kommer att vara tvungen att ta någon buss- eller tågresa, men det gör jag då mot slutet. Någon etapp där det passar, säger Duarte Antunes.
Tjänstemannen är en pilgrim
Hemma i Portugal är han en statlig tjänsteman. Under sin vandring är han en pilgrim, eller en globetrotter, eller vandrare, vad du nu vill kalla mig, säger han.
Turist skulle jag inte kalla honom för så känner han sig inte. Han rusar inte till de viktigaste sevärdheterna, han tänker inte fotografera mycket, han tar inte några selfies.
Han ska gå. Steg efter steg efter steg. Det är ett sätt att färdas han är van med.
Det är också ett sätt att färdas där själva färden och inte resmålet är viktigt.
Men i det här fallet finns ett mål: Han ska gå St Olofs sjöled, och han blir den första som gör det.
Pilgrimspasset. Foto; Anja Kuusisto
Pilmgrimspasset får en stämpel och sovsäcksresenären en påminnelse
När han kommer till Åbo på onsdagen besöker han domkyrkan. Där får han den första stämpeln i pilgrimspasset för S:t Olofs sjöled och där träffar han vandringsledens projektkoordinator Nina Söderlund, som han har haft kontakt med tidigare.
Hon har berättat att leden inte invigs förrän i slutet av maj (se reportaget intill), och hon har förvarnat honom om att det kan bli kallt – Antunes tänker nämligen ibland sova utomhus i sovsäck.
– Solen strålar och här är lika varmt som i Portugal, ler Duarte Antunes på domkyrkotrappan.
Följande morgon, torsdag, är temperaturen under noll när vi träffas i arla morgonstund på Förin. Antunes vandring börjar här.
Med Förin över ån och sen tar han riktning mot Pargas. Till fots.
Morgonkylan är inget problem, han är väl förberedd. Ryggsäcken väger några kilo mer än vad den gör på vandringar i Sydeuropa, och det gör den uttryckligen på grund av extra kläder och ett par extra skor.
– I varmare länder tar jag aldrig med extra skor men nu gjorde jag det. Den här vandringen blir den längsta jag har gjort, men inte den på högsta höjder. I Borneo och Malaysia har jag mina egna höjdrekord.
Finland är bekant, den åboländska skärgården blir en ny upplevelse
I Finland har han vandrat tidigare, från norr till söder. Allra första gången han besökte Finland deltog han med ett gäng som körde motorcykel till Ishavet, men det var då det. Nu går han.
Han är katolik och historiskt intresserad, har imponerande bra koll på vad en viss norsk vikingakung hade för sig för tusen år sedan.
Bestämde sig vid Nidarosdomen
Så stod han en dag – ifjol – vid Nidarosdomen i Trondheim och såg ett märke på marken intill kyrkan, det märke som visar målet för en vandringsled.
– St Olof har varit i Portugal, men är trots det inte så känd där. Men jag läste mera och insåg att den vandringen här vill jag göra.
Att vandra är att vara i kontakt med sitt inre, sin kropp och sin själ, beskriver Antunes.
Han lyssnar inåt och han följer också det han hör. Om han är trött vilar han, om han behöver en kaffestund och lite småprat med någon får det bli en stund på ett café.
– Jag bestämmer inte några exakta mål. Jag vet inte på förhand om jag går 15 eller 25 kilometer på en dag. Det är nyttigt att gå utanför din egen bekvämlighetszon, gå utanför boxen.
Vandringslederna i södra Europa duggar tätt. Där rörs folk till fots i mängder och i vissa fall tar turismen överhanden över naturupplevelserna. Antunes kallar Santiago de Compostela en penningmaskin.
Vissa njuter mer i folkmyller och andra i stillsamheten, säger han – som hör till de senare.
Skärgårdsnaturen och vandringen i Pargas, Nagu och Korpo ser han fram emot. Från Galtby blir det färja till Åland.
Påskprogram kan det bli i Nagu och Korpo
I Nagu och Korpo finns planer på påskprogram där han kunde delta – men det talar vi inte om, den stund vi möts vet jag inte ens om han känner till de arrangemangen.
I Nordman-låten ”Vandraren” har ingenstans att gå, forsätter strofen ”när han kommer fram till slutet”. Det är också en fråga att ställa Duarte Antunes.
Vad händer då du når slutet, då du igen står vid Nidarosdomen i Trondheim?
– Det blir säkert en stund fylld av känslor. Det kan hända att det gör ont, kroppen kan vara öm och trött. Det blir också en stund av glädje.
– Ett starkt ögonblick – det blir det.
Plus att han ger sig själv en fin gåva. Han fyller 50 i juli och ser den här vandringen också som en milstolpe i livet. Det är inte bara pilgrimspasset som blir fyllt med stämplar, en vandring fylld av minnen fyller också sinnet.
LÄS OCKSÅ: S:t Olofs sjöled invigs 25 maj – kan bli bestående injektion åt turismen i Åboland
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.