Orsaken till att Herlin är ”försiktigt fascinerad” av regeringsförhandlingarna är att regeringssonderaren Antti Rinne (SDP) inledde processen med att skapa så kallade fenomengrupper och lät diskussionerna om de ekonomiska realiteterna vänta i en vecka.
– Man utgick inte från budgetramarna och definierade alltså inte den sandlåda man leker i, utan diskuterade först vad allt man vill ha och först därefter vad man har råd med. Det är första gången jag ser att regeringsförhandlingarna sköts så här, säger Herlin.
– Det öppnar för möjligheten att se nya lösningar och få nya tankar när man inte utgår från det som är möjligt att uppnå utan från det man vill uppnå.

Fyra år är en kort tid

Termerna futurist och futurism syftar egentligen på en inriktning inom konsten, men för Niko Herlin har orden också en annan innebörd.
– Det handlar om framsyn, men inte så mycket om prognoser om vad som kommer att hända utan om att tänka på och förbereda sig för alla möjliga framtider som kan förverkligas.
– Det kräver ganska mycket fantasi, och är något helt annat än rationell analys. Genom analys får man fram något som redan finns eftersom man utgår från det man vet nu.
Därför anser Herlin att Antti Rinnes approach till regeringsförhandlingarna var fräsch och nyskapande. Slutprodukten, regeringsprogrammet, har Herlin dock inte alltför höga förväntningar på.
– Politik bygger på kompromisser och en regeringsperiod är bara fyra år lång. När perioden närmar sig sitt slut kan det hända att man inte nått alla sina mål och får bråttom med att ro dem i land för att kunna visa att man hållit sina löften och förtjänar att bli återvald.

”Regeringsprogrammet är visionärt bara nu”

För att en dröm ska sporra till de bästa prestationerna får den gärna vara ambitiös, säger Herlin. Enligt honom ska målsättningen ständigt uppdateras, i samma takt som man gör framsteg.
– Regeringsprogrammet är visionärt bara nu. Sedan blir det mindre och mindre visionärt för varje år som går. Om två år är de planer vi skissar i dag inte längre visionära. Egentligen borde vi hela tiden ha en vision som sträcker sig många år framåt, vi borde ha en kontinuerlig dröm som vi aldrig uppnår.
Herlin medger att det är naturligt att politikerna och partierna försöker säkra sitt väljarstöd genom att presentera konkreta resultat och löften som infriats. Han har inga konkreta förslag för hur periodtänket i politiken kunde ändras.
– Men vi behöver inte ta för givet att politik bedrivs fyra år i taget. Det skulle vara intressant att se en kontinuerlig, rullande politik.

Evig läroplikt och drönarskjutsar?

I Niko Herlins egen framtidsvision för Finland är utbildningen i en nyckelroll. Han hoppas att finländarna utbildar sig kontinuerligt och mångsidigt genom hela livet.
I fredags bekräftade Antti Rinne att partierna som förhandlar om regeringsprogrammet kommit överens om att förlänga läroplikten till andra stadiet. En droppe i havet, säger Herlin.
– Jag vet inte riktigt hur stor effekt det har att tvinga någon att mot sin vilja sitta några år till i skolan. Tänk om läroplikten i stället skulle förlängas till 75-årsåldern, det skulle ha en helt annan effekt. Eller evig läroplikt!
Se där en ambitiös och omskakande framtidsvision. Och det finns fler.
– Under regeringsförhandlingarna har det varit tal om stora infrastrukturprojekt som till exempel järnvägar. Det är inget fel på att bygga järnväg, men särskilt innovativt är det inte. Som jag läste någonstans: En visionär skulle i stället planera eldrivna drönare som tar folk från Åbo till Helsingfors på tjugo minuter.