Stefan Holmström 17.07.2019 04:00

”Enligt de utredningar som gjorts är åldringarnas näringstillstånd inte optimalt vare sig hemma eller inom institutionsvården”

Det här konstaterade dåvarande omsorgsminister Osmo Soininvaara (Grön) i sitt svar på ett skriftligt spörsmål i riksdagen 2001. Soininvaara pekade i sitt långa svar på åtgärder som både gjorts eller som planerades.
Har läget då blivit bättre sedan dess? Det är tveksamt då vi noterar exempelvis den en enkät som gjordes av Östra Finlands universitet för några år sedan. Enligt enkäten är 86 procent av de som fyllt 75 och som omfattas av hemvårdens tjänster undernärda – eller så löper de en risk att bli det.
Åttiosex procent!
Enligt uppgift skulle läget ha förbättrats efter att enkätresultaten offentliggjordes (Yle, 30.1.2019). Hur som helst känns andelen som är i riskzonen väldigt stor.
I sin rapport lyfte Östra Finlands universitet några riskfaktorer. En av dem gällde män vars makar alltid skött matlagningen. När dessa män blir änklingar har de svårt att laga mat själva. En annan riskfaktor är allmän svaghet. Om det är jobbigt att ta sig till affären, faller ansvaret för uppköpen ofta på någon annan – och när man inte själv fått välja och köpa så vill det inte heller bli något med själva matlagningen.
Tyvärr gäller risken för undernäring inte specifikt dem som bor hemma.
”Undernäring är vanligast bland dem som bor i servicehus samt på sjukhus och inom långvården”, rapporterade Helsingin Sanomat (10.7) i sin rapport från seniorkonferensen Silver Economy Forum i Helsingfors. Enligt forskningsinstitutet Ravistamos undersökning lider ungefär 100 000 sextiofemplussare av någon form av näringsbrist.
Här styrs läget av de resurser samhället reserverar för själva maten och för personal – samt de krav som man förstår att ställa på externa vårdproducenter.
Antalet som inte får i sig rätt och tillräcklig mat förutspås dessutom växa då befolkningen åldras, enligt rapporten som publicerades på Silver Economy-forumet. Begreppet ”silverekonomi” syftar på alla nya affärsmöjligheter då folk lever längre och har allt mer pengar att spendera. Glada konsumerande seniorer.
Det här konsumtionsmolnets silverkant är ändå ouppnåbar för de flesta. Många äldre kan ha det ekonomiskt bra ställt men de har inte orken att njuta av pengarna ens i form av bra kost.
Eftersom konferensen i Helsingfors uttryckligen var ett ekonomiforum, är det såklart besparingar som lufts upp stort. Finland (i slutändan skattebetalarna, med andra ord) kunde spara 500 miljoner euro varje år i vårdkostnader genom att se till att äldre inte drabbas av undernäring.
I en motsvarande uträkning som publicerades i Finlands Läkartidning i våras uppskattades kostnaderna för undernärda seniorer uppgå till 600 miljoner euro.
Trots att sparpotentialen låter bra så ska vi givetvis utgå från värderingar och människovärdighet, inte från vad som kvar på sista raden.
Många av dem som är i riskzonen har ingen vårdpersonal som regelbundet kollar hur det står till. Därför är det viktigt att både närstående och de som själva börjar bli till åren inser att vissa myter bör skrotas.
En sådan handlar om att man inte behöver äta mer för att få mer energi i sig. Det finns knep för att göra mat näringsrikare.
En annan myt gäller vikten. Låg vikt kan vara ett tecken på ohälsa medan bibehållen vikt – till och med måttlig övervikt – kan ses som ett hälsotecken i högre åldrar.
En tredje myt gäller näringsbehovet. Det är faktiskt så gott som oförändrat genom det vuxna livet. Proteinbehovet kan faktiskt växa då man blir äldre.
Allra sist det svåraste, nämligen det etiska perspektivet och självbestämmanderätten. Å ena sidan har vi kunskapen om vad som borde ätas eller drickas – å andra sidan har vi individens egen vilja. Det viktiga är att allt fler identifiera problematiken och vågar lyfta upp det svåra temat och diskutera det, ställa frågan ”Hur äter du?”

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln