Förvånansvärd tystnad från S:t Olofsskolans föräldrar
Den största, konkret svenska frågan i Åbo under kommande fullmäktigeperiod är behovet av ett nytt, svenskt högstadium.
Men frågan verkar inte engagera.
Tystnaden från föräldrahåll har varit kompakt efter att en rapport om skolans undermåliga inneluft offentliggjordes den 10 augusti.
Det förvånar. Kring Sirkkala skolas renoveringsplaner och flytt var föräldrainsatsen synlig och betydelsefull. Då Cygnaeus skola för ett antal år sedan tampades med inneluftproblem var föräldralobbningen i frågan kraftig.
Bryr sig högstadieelevernas föräldrar inte om sina skolbarns arbetsutrymmen?
Att rapporten om S:t Olofsskolans inneluft inte väckt ramaskri kan naturligtvis också tolkas som att den de facto är en icke-fråga. Det vittnade också de elever om som intervjuades i ÅU (14.8 2021): Vi har inte märkt av problem med inneluften.
Gott så. Problem ska inte blåsas upp i onödan.
Däremot är det ett oemotsägligt faktum att S:t Olofsskolan redan i många år har varit för trång. Lokalen fungerar inte längre för det ökande antalet svenska elever.
Skolans lärare och ledning har i åratal kämpat med en intern logistik för att få det hela att gå ihop.
Inte heller detta har dock fört föräldrar upp på barrikaderna.
Bara i år har fullmäktige i Åbo fattat beslut om ersättande lokaler för fyra (finska) skolor i Åbo: både lågstadier och högstadier. Beslutet om Sirkkala skolas utlokalisering fattades tidigare men verkställdes i år.
För S:t Olofsskolans del pågår en behovsutredning och det finns redan planer på evakuering av skoleleverna till tillfälliga lokaler, möjligen ännu detta läsår.
Ikväll hålls ett informationsmöte för föräldrar och skolans personal.
Någon lätt nöt att knäcka är en tillfällig evakuering inte – för att inte tala om den kommande kampen för ett nybygge. Det nuvarande elevantalet på 439 elever är inte enkelt att placera om (antalet elever i Sirkkala är kring 250 och det var med långa tänder som föräldrarna accepterade den tillfälliga flytten till Kärsämäki).
Utrymmesdiskussionerna kommer dessutom att ge ny aktualitet åt frågan kring de svenska högstadieeleverna från S:t Karins som nu går i S:t Olofsskolan: Ska Åbo planera också för deras skolgång? Eller vore det äntligen dags för inflyttningskommunen S:t Karins att ta sitt ansvar också för de äldre, svenska eleverna?
Det kommer att krävas hårt politiskt arbete för att driva igenom ett nybygge för S:t Olofsskolan.
En renovering av den nuvarande S:t Olofsskolan på Klostergatan – ett toppenläge – är inte ett alternativ. Utrymmet räcker inte till.
De miljoner som krävs för att bygga nytt för de svenska eleverna ligger inte på hög och väntar i Åbo stads kassakista.
Den svenska skolsektorn och stadens svenska och tvåspråkiga familjer har sett det förr och kommer sannolikt att se det igen: Ett uppenbart behov är dessvärre ingen gräddfil in i stadens investeringsbudget.
Det krävs hökögon och portvakter som driver frågan.
Till dem hör stadens svenskvänliga politiker.
Bordet är nu dukat för de partier som – förutom SFP – inför val bedyrar sitt intresse för svenska frågor. Upp till bevis!
SFP:s lilla fullmäktigetrupp på tre ledamöter kan naturligtvis inte ensam åstadkomma ett nybygge för S:t Olofsskolan. Alla stora politiska ärenden kräver samarbete och kompromiss. Att SFP under kommande mandatperiod har förhandlat sig till en fast plats i stadsstyrelsen har betydelse för att frågan om S:t Olofsskolan hålls varm.
I fullmäktigesalen – och bland lobbyisterna – rör sig dock också politiker som driver Vasaranmäen koulus ärenden. Luolavuoren koulus ärenden. Nummenpakan koulus ärenden. Innan mandatperiodens slut kommer garanterat ytterligare fler skolbyggnader att visa sig vara i (akut) behov av renovering.
Med farsen kring utlokaliseringen av Puolalan koulus elever till Smedsgatan (som sedan visade sig ha inneluftproblem) i gott minne står det klart att föräldrainsatser har stor betydelse för vilken uppmärksamhet en skolbyggnadsfråga får. En liknande kamp fördes av de svenska förskoleföräldrarna som med stöd av personalen drev igenom en flytt bort från Klockringaregatans undermåliga lokaler.
Då tjänstemännens planer kring S:t Olofsskolans öde strax klarnar skruvas temperaturen kring frågan sannolikt upp. Senast när det läggs fram en konkret adress för en tillfällig skolbyggnad vaknar föräldraopinionen.
Högstadietiden är en relativt kort men viktig period i livet. Åbos svenska tonåringar förtjänar en fungerande skolbyggnad: både tillfälligt och permanent. Med tanke på att det svenska högstadiets upptagningsområde utgörs av hela staden – med grannkommuner – behöver skolan dessutom nödvändigt ligga centralt.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.